Trelleborg
Motståndet mot nazismen var oerhört hårt i Trelleborg. Det hade kunnat utveckla sig till ett nytt Ådalen när soldaterna riktade sin kulspruta och bajonetter mot arbetarna.
Nazisternas första möten 1933 förflöt dock lugnt. Nazisterna förlöjligades i TA som efter det allra första mötet 23 mars 1933 skrev att ”det såg litet mera krigiskt ut än vid en vanlig maskerad” eftersom uniformerade nazister stod vakt vid ingången till den fullsatta lokalen i stadshotellet.
Men sedan socialdemokraterna under sommaren satt igång sin organiserade kampanj mot nazismens utbredning, fick nazisterna det hett om öronen. Nazisterna fick slå sig fria för att kunna lämna staden. Unga motdemonstranter hängde sig fast i de öppna bilfönsterna på nazisternas bil och ställde sig på fotstegen för att hindra att den att köra iväg. Men nazisterna körde ändå iväg och motdemonstranter fick kasta sig åt sidan för att inte bli överkörda.
Nästa sommar var det dags igen. Polisen avbröt mötet 5 augusti och detta retade nazisterna oerhört. De kallade det för ”brutal polisdiktatur”.
Inte heller i valen gick det bra för nazisterna. De ställde sannolikt inte upp i kommunalvalen 1934 eller 1938.
Bara 8 röster för NSAP blev det i riksdagsvalet 1936 och
i landstingsvalet 1938 i Trelleborgs stad fick NSAP 14 av 5918 röster. Det var långt, långt ifrån att ge något mandat.
Det ska ha bildats en lokal NSAP- avdelning 1933 men den förde inget större väsen av sig. Det finns en notering i nazisternas interna papper om att 30 januari 1935 hette avdelningschefen Egon Persson. 1937 julhälsade NSAP- formation 68. Mycket mer finns inte sparat i de offentliga arkiven.
Nazisterna slog av på mötestakten under åren innan världskrigets utbrott. Och 1939-1941 hölls inte ett enda möte.
Sedan kriget brutit ut började säkerhetspolisen använda sig av fackliga medlemmar som rapportörer. Pålitliga LO- medlemmar i hamnar som Trelleborgs skulle anmäla om de misstänkte spioneri eller annan olaglig verksamhet.
Men man litade inte blint på facket. Metalls avd 55 i Trelleborg på Kapellgatan 7 och Algatan 5 fick från januari 1940 sin post kollad av säkerhetstjänsten och detta minst fram till sista februari. Även järnarbetaren Frans Åkesson fick posten kollad, men detta ”tills vidare”. Det var stadsfiskalen G Nyqvists eller någon kollegas jobb att sköta den här uppgiften.
Även tullkontrollanten Ragnar Nordin var intresse av säkerhetstjänsten men anledningen var att från flera håll påstods bara nazist. Det påverkade dock inte hans anställning.
Nazisternas gjorde 1942 två nya försök att agitera och värva medlemmar i Trelleborg. Det slutade i kaos.
Det hade sitt ursprung i mötet på Stortorget 15 juni. Efter mötet blev nazisten Hassler knockad. Arbetet hävdade att Hassler bara simulerat avsvimmad och ”Dylika teatraliska effekter äro, som bekant, inte okända bland våra hemmanazister”.
Men den man som misshandlade Hassler erkände och dömdes av Trelleborgs rådhusrätt till 40 dagsböter a 3 kronor.
Men den incidenten var ingenting i jämförelse med händelserna en vecka senare. TA HAR BILD!!
Mötet hade knappt startat innan upploppet började.
Oroligheterna började när talaren Jönsson använde sig av uttrycket ”kapitalismens tassar” vilket någon av åhörarna omformulerade till ”nassa tassar”. Åhörarna började skrika åt Jönsson och snart var kaoset ett faktum. Polisen hade slagit en ring kring Jönsson var tvungna att bryta den för att avbryta ett slagsmål som uppstått i folkhopen. Med sin decimerade ring kunde polisen inte förhindra att de bord han stod på och partiemblemet i trä slogs i bitar. Nu började slagen hagla över nazisterna och flera av dem blödde snart. Nazisterna, varav många var tillresta från Malmö, misshandlades och en av dem var nära att dränkas. För att garantera nazisternas säkerhet fördes de till polishuset. Poliserna ställde upp sig utanför men de var hopplöst underbemannande. Ett par tusen motdemonstranter ska ha varit på plats utanför polishuset.
Rykten gick och det gjordes fruktlösa försök att lugna massan. När tf landsfiskal Bror Carlson, som var sommarvikarie på sin post, läste upprorslagen, tre gånger, trodde en motdemonstrant att han var nazisten Folke Fredlund och skulle ge sig på honom.
Polisen fann ingen annan råd än att tillkalla militär. De brett leende militärerna anlände och skruvade på bajonetter på sina gevär. På en lastbil ställdes en kulspruta med servis upp. Rop som ”skjut på de rätta” och ”betalar vi för ett försvar för att det ska skydda landsförrädare” hördes och spänningen steg återigen.
Räddningen blev att tillkalla socialdemokraternas stadsfullmäktigegrupp som hade ett möte i närheten. Oscar Dalsjö, Harald Lindahl och Bror Schyllert talade till massan och fick dem att lugna sig. Men många var upprörda av att polisen hade gripit en yngling (som inte tillhörde de värsta fridstörarna) och massan krävde att han släpptes. Så gjordes också och Dalsjö visade upp sig tillsammans med ynglingen som vinkade glatt till folkhavet. Dalsjö sa ”Polisen visar er förtroende genom att släppa er kamrat” och det fick många av dem att lämna platsen. Militären försvann också och 2,5 timme efter nazistmötet börjat var läget åter lugnt i Trelleborg.
Konsekvensen av bråket blev att socialdemokraterna, högern och folkpartiet diskuterade ett lokalt förbud mot politiska utomhusmöten.
Det blev rättsligt efterspel. Förhandlingarna i Trelleborgs rådhusrätt började 17 augusti. Förundersökningsluntan var diger; flera hundra sidor fyllda med förhör och polisrapporter. Men så var det också 13 motdemonstranter som stod åtalade. De flesta av dem var i tjugoårsålder. Den yngste var 16 och den äldste 57 år. Hälften av dem jobbade på gummifabriken. Fyra av dem var tidigare dömda för fylleri, en för misshandel och en för snatteri. Fyra av dem var nu åtalade för handgripligheter och två av dem hade erkänt att du använt sig av dansk skalle. En av de åtalade var den yngling som släpptes av polisen när folkmassan krävde så.
Byggnadsarbetaren Erik Ullman hade farit ut mot stadsfiskal Bror Carlson, som varit civilklädd under kravallerna, och frågat ”vad är du för en djävel”. Carlson hade angett sin titel varpå Ullman replikerat: ”Det ger jag väl fan i vem du är. Gå hem du gubbajävel!”. Ullman hade också eggat upp de andra i folkmassan.
Ullman försvarade sig i rätten att han visste vem den ordinarie stadsfiskalen Nyqvist var. Nyqvist var en stor och resliga man och han kunde därför inte tro att den civilklädde och inte fullt så reslige Carlson var hans vikarie.
Även två nazister, Jönsson och Folke Fredlund, var åtalade. Fredlund var dessutom en av dem som hade misshandlats med en dansk skalle och han hade också fått en spark i ryggen.
Förhandlingarna höll på hela dagen, från klockan 11 till 16.
Men de blev inte färdiga. De återupptogs 31 augusti. Det var fullt på åhörarbänkarna när förhandlingarna återupptogs klockan 11 på förmiddagen. Men det blev betydligt glesare på bänkraderna när de 15 åtalade och 10 vittnena (nio av dem var poliser) reste sig tog plats framför skranket.
Tf borgmästare Einar Runquist var rådman. Landsfogde Gösta Ahlbäck var åklagare och Erik Falkner försvarare.
Stadsfiskalen Bror Carlsson inledde med att uppge att ”massans ohörsamhet mot polismyndigheten trotsade all beskrivning” under kravallerna.
Förhandlingen tog två timmar och åklagaren Gösta Ahlbeck ville att de åtalade dömdes för brott mot upprorsparagrafen, misshandel, våldsamt motstånd etc. Det blev de också. Men de fick milda straff. 12 motdemonstranter fick böter på upp till 50 kronor och 30-40 dagsböter a 2-4 kronor. Ullman skulle dessutom sinnesundersökas.
Nazisten Folke Fredlund fick 30 kronor i böter för förargelseväckande beteende. Nazisten Jönsson var också åtalad men friades.
Hovrätten i Malmö skärpte 11 juni 1943 straffen för 11 motdemonstranter. Tre av dem fick fängelse i 1, 2 respektive 3 månader. De övriga 8 fick bötesstraffen skärpta till 40-60 dagsböter a 3 kronor.
Enligt Trelleborgs Tidningen spreds det en tid efter det kaotiska efter ett rykte om att ett nytt nazistmöte skulle hållas. Cirka 1000 ungdomar samlades därför i Albäckskogen, men ryktet var falskt. Nazisterna hade aldrig mer några möten i Trelleborg.
Men den lokala nazistorganisationen fanns kvar. I slutet av 1942 hade SSS minst 72 lokalavdelningar. 21 av dem fanns i Skåne och avdelning 63 Trelleborg var en av dem och Egon Persson, Österlid 5 var ledare.
18 november 1942 ansökte Halfdan Sandell, Hedvägen i Trelleborg, om visum till Tyskland för att ingå i tysk krigsmakt. Troligtvis kom han inte iväg, han finns inte omnämnd bland de svenska frivilliga i Waffen SS.
Vilken bild av nazismen fick Trelleborgarna genom tidningarna?
Trelleborgs Allehanda
I samband med Hitlers maktövertagande använde sig TA av TT-telegram, som kunde berätta om ”översvallande glädje i Berlin”. Men 8 april fick läsarna veta sanningen av nazi- Tyskland. Då publicerades en artikel om naziterrorn skriven av Ragnar Vold. Han var en norsk journalist som i Sverige är mera känd som ”Stig Höök” som var det namn han använde i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Vold låg bakom den kända skämtteckning där Quisling presenterar sig för en nazist och replikväxlingen blir: – Jag är Quisling. – Och namnet? Vold fick en till artikel publicerad i TA och den handlade om tyskarnas förföljelser av judarna.
TA hade en avmätt och raljerande ton i referaten om de svenska nazisterna. Tidningen var också mycket kritisk till motdemonstranternas våldsmetoder.
Arbetet skrev mycket om nazismen och i mycket kritisk ton.
Trelleborgs Tidningen var på ledarplats tveksam till Hitlers möjligheter att styra Tyskland. Ett par referat av de svenska nazisternas möten gjordes.
Möten
1933
SNSP
9 april Brolin talade inför cirka 70 personer på stadshotellet. Nya medlemmar värvades.
NSAP
23 mars talade Wenchert i den nästan fullsatta stora salen i Stadshotellet. Nazisterna hoppades att en avdelningsbildning var på gång i Trelleborg.
TA skrev att det ”det såg litet mera krigiskt ut än vid en vanlig maskerad”. Uniformerade nazister stod vakt vid ingången och ”den sensationella tillställningen hade lockat ut många av vår stads invånare ur deras lugna hem”. Alla partier fanns representerade i den fullsatta salen. Wencherts tal citerades ingående av signaturen ”Std” och mötet avslutatades med att kommunisterna sjöng Internationalen.
”Lyckad debut” inför en talrik publik som var ”allvarligt intresserad av taga del av den nya rörelsens program” skrev Trelleborgs Tidningen. ”Applåderna vittnade om att publiken varken var fientlig eller likgiltig” men de närvarande Sillénkommunisterna stämde ut Internationalen.
Trelleborgs Tidningen referent hörde följden ordväxling på väg ut:
Vad va det för nåra som sjöng? Di’ sa det var zigenare.
– Nej, det var Sillénare. Men båda sorterna är ungefär lika svenska.
10 april talade Lindholm i hotellets stora sal inför 130 åhörare. Wenchert inledde innan Lindholm lade ut texten om att marxismen var bankruttmässig. Många tidningar såldes och nya medlemmar anmälde sig. Nazisterna beklagade sig över att Trelleborgs tidningar ska ha sett SNSP och NSAP som samma parti.
Arbetet skrev om mötet i ironiska ordalag. ”Nazistaposteln” Lindholm ska ha gjort ”en rad logiska kullerbyttor och fick till slut fram sitt program: ur blodet och jorden skall framstå ett enigt folk”. Detta ansåg tidningen bara kunde ”slå an på svaga hjärnor”.
Trelleborgs Allehanda skrev ett ingående referat om Lindholms tal. Han ska avbrutits flera gånger av ”de kraftigaste applåder” och salen var fullsatt. Lindholm efterlyste en lokal nazistledare och TA spekulerade kring en person i publiken ”Sågo vi inte fel igår kväll håller en sådan chef, med förnäm extraktion och givna förutsättningar, att utkristallisera sig”.
10 juli blev det ett möte med stormig avslutning. Lindholm talade först inför cirka 300 åhörare. Under talet blev motdemonstranterna allt högljuddare och fler människor lockades till platsen. Stadsfiskalen avbröt då mötet. SSU:are och kommunister och ”rena ligistelement” omringade nazisternas bil och nazisterna fick slå sig fria när de skulle bana vägen genom folkmassan. När nazisterna bil till slut kunde köra iväg förföljdes den av cyklande marxister som skrek glåpord.
Arbetet kallade det för ”ett intermezzo på torget” som startat när en i publiken motsagt Lindholms påstående om att de ”tyska fackföreningarna stulit de pengar som Hitlers garde tagit hand om/…/En av deltagarna framställde frågan varifrån de tagit pengarna och då talaren inte ville eller kunde svara härpå, började publiken applådera. Tal. försökte med glåpord överrösta applåderna men misslyckades/…/t f stadsfiskalen ingrep och fick honom att sluta. Jämte sina kamrater hoppade talaren in i sin bil och körde i full fart genom folkmassan. Det var ett rent under att ingen kom till skada”.
Trelleborgs Allehanda skrev att det var 150-200 personer på plats och ”lite skrattsalvor här och där generade inte” Lindholm. Efter ett meningsutbyte med en åhörare började många skrika, vissla och klappa händerna. Polisen avbröt mötet och de sex nazisterna körde vårdslöst genom folkmassan som samlats runt bilen. De som stod framför bilen fick kasta sig handlöst åt sidan. Unga motdemonstranter hände sig fast i de öppna bilfönsterna och ställde sig på fotstegen för att hindra bilen att köra. Nazisterna slog på dem med signa knytnävar och det spekuleras i artikeln om att även batong använts.
Trelleborgs Tidningen skrev att det 800-1000 på plats och att nazisterna slogs med batonger för att göra sig fria från de motdemonstranter som försökte hindra dem att kära från mötet med sin bil. Polis, men landsfiskal C Nyquist i spetsen, ingrep sa att de kunde åka.
Trelleborgs Tidningen ville ha ett uniformsförbud eftersom ”uniformsimporten är löjlig och onödig”
20 november talade Sterner inför cirka 30 åhörare på kafé Royal som var den enda lokal nazisterna fick använda
17 december möte på stadshotellet med Blomberg från Ystad som talare inför 45 åhörare.
1934
NSAP
19 juli talade Sterner inför närmare 500 åhörare. Det åskade under mötet som blev lugnt. Efteråt blev det mycket skrik, skrän och svordomar över nazisterna. Det blev också sångstrid under avfärden.
5 augusti talade Dahlrot på torget inför 800 åhörare på ett möte arrangerat av den lokala NSAP- avdelningen. Socialdemokrater störde mötet och efter Dahlgren talat i 1 timme skrek de ”Nu får det vara nog”. Då lät polisen avbryta mötet tillnazisternas stora förtret. kallade detta för ”brutal polisdiktatur” och påminde läsarna av DSN att detta var andra gången ett NSAP möte avbröts av den ”brutala polisdiktaturen” i Trelleborg.
”När vi går till storms med saklig kritik, då kommenderar demokratien fram sablar och batonger” beklagade sig nazisterna.
Nazisterna ansåg att mötet visade vilket behov de hade av sina SA- män som mötesvakter. De uniformerade SA- förbanden försvann sedan det 1933 stiftats lagar som förbjöd politiska kårer och bärande av politiska uniformer.
1935
NSAP
28 augusti. Sterner talade. 500 åhörare. Motståndare sjöng Internationalen.
30 januari 1935
ach Egon Persson
Omflyttade
Nils Gustav Holmér (till Malmö) i november
1936
NSAP
22 juni. Möte å Torget. Molund talade. 200 åhörare.
1937
2 maj. Sterner talade. 400 åhörare. DSN rapporterade om ”opposition från några 1 maj-fyllerister”.
Julhälsning 1937
Fru A. Mattsson
Formation 68
1938
9 april. Möte å torget. Jönsson talade. 250 åhörare.
22 augusti. Möte å torget. G. V Jönsson talade. 400 åhörare.
Julhälsade 1938:
Fru A Mattson
1939
Julhälsade 1939:
Sektion 68 Trelleborg
Pk 11206
T. Egon Persson
Mimmi Haag
”Skomagaren”
Rudolf Valdemar
E. F. Brogren
Svend
1940
Julhälsade:
T Egon Persson
Otto Mattsson
skomakaren
Per Gunnar
A Mattsson
B Mattsson
T Svensson
Karl Holmberg
Disa Mattsson
SS
Georg
Mimmi Haag
1942
15 juni. Möte å Stortorget. Partiinstruktör Hassler talade. Inledning av Fredlund. Motståndare i publiken störde mötet genom att skrika och dela ut gratisnummer av tidningen ”Trots allt!”. Efter mötet blev Hassler nedslagen av motståndare. Polis var på plats då Hassler redan var nedslagen. En partikamrat till Hassler råkade också ut för misshandel, enligt DSF.
Arbetet hävdade 23 juni att Hassler bara simulerat avsvimmad och ”Dylika teatraliska effekter äro, som bekant, inte okända bland våra hemmanazister”.
Men den man som misshandlade Hassler erkände och dömdes av Trelleborgs rådhusrätt till 40 dagsböter a 3 kronor.
Trelleborgs Tidningen skrev att Hassler talade inför ett par hundra personer. Hassler kritiserade Trelleborgs Tidningen och tidningen tackade för det.
Trelleborgs Allehanda skrev om hur Hassler blivit slagen sanslös. 150-200 personer lyssnade på först prostsonen Folke Fredlund från Reng och Hassler. Denne frågade åhörarna om de trodde att nazister var landsförrädare och fick ett rungande ”ja!” till svar. Att Thebrödsbageriets innehavare Sixten Dalsjö delade ut Trots Allt under Hasslers tal, gjorde Hassler upprörd.
TA kallade de motdemonstranter som slog på nazisterna för ”några av de allra sämsta elementen” och noterade att Hassler låg medvetslös i 1 minut efter ha träffats av en knock out.
22 juni. Möte å Stortorget. Jönsson talade. Upplopp redan i början av mötet. Polis ingrep. Talarstolen med talaren i vräktes ned. Polisen uppmanade Jönsson att avsluta mötet, vilket han också gjorde. DSF rapporterade att två medlemmar ur SSS under upploppen blev slagna ”sanslösa” och en var nära att dränkas i parkdammen. Till sist infann sig landsfiskal Bror Carlsson för att mana till lugn och läsa upprorslagen. Polisen kunde ej bemästra situationen utan militär kallades in för att skapa ordning. De kom med en lastbil med kulspruta på och bajonetter sattes på gevären. Men motdemonstranterna fortsatte att tränga sig på. Några ”kommunalpampar med ordförande Dahlsjö i spetsen” kom till platsen och lyckades lugna motdemonstranterna genom att polisen övertalades att släppa en motdemonstrant som gripits och militären avlägsnade sig.
Arbetet hävdade 23 juni att mötet arrangerats som en protest över att Hassler slagits sanslös av ”stalinister” vid mötet 15 juni.
Flygblad hade delats ut i Trelleborg med uppmaningen till Trelleborgarnas att de skulle hålla sig borta från torget under nazisternas möte och hålla sig på de omkringliggande trottoarerna. Arbetet tyckte det var betecknande för mötet att de unga kvinnor som var med nazisterna och tog hand om deras fana, fick gå omkring på torget oantastade under tiden som nazisterna i polishuset skyddades av militärens kulsprutor.
En prostson uppges ha beväpnat sig med en järnstång som han användes som tillhygge och ”det gick givetvis ganska livligt till ibland”. Tyske konsuln uppges ha filmat bråket från sitt fönster.
Trelleborgs Allehanda hade en stor artikel om bråket. MED BILD!!!!Skribenten var väldigt kritisk till folkmassans uppträdande. Kallade dem lymmelaktiga och blev själv misstänkliggjord för att vara nazist när han förhindrade vidare misshandel av en liggande nazist. Skribenten berömde polisens uppträdande och socialdemokraternas stadsfullmäktigegrupp agerande.
Trelleborgs Tidningen skrev om kravallmötet och kommenterade det på ledarplats. Ledare kallade det masspsykos och att det vara frapperande att se hyggliga människor bli ligister.
Julhälsade 1942:
H Nilsson
1943
julhälsade:
H. N.
A. Matsson
C. B.
B. J.
Daisy
E. P.
Julhälsade 1944
Daisy
Ingegerd
”Sigurd Sailorboy”
Anna Mattsson
havets arbetare
NN
EF Johansson
Majken
H Johansson
L Larsson
1945 julhälsade
A Mattsson 5 kr
Ingegärd 1 kr
Dajsy 2 kr