De skånska tidningarnas hållning till nazismen skiftade. Inte heller inom tidningarna höll man alltid en rak linje.
Den skåning som inte besökte nazisternas möten eller läste deras tidningar var utlämnad till de etablerade dagstidningarnas, det egna partiets eller böckernas beskrivningar av nazisterna.
Dagstidningarnas, som nästan uteslutande var morgontidningar, hållning till nazismen varierade. Inte bara mellan tidningarna utan också inom tidningarna. Det kunde förmedlas olika bilder av nazismen på ledarplats och på allmänredaktionella sidor.
Men det var vanligare att tidningarnas politiska färg, särskilt om de var vänstertidningar, påverkade hur man skrev om och beskrev nazismen. Arbetet är ett tydligt exempel på detta. När SSU sommaren 1933 påbörjade sin anti-nazistiska kampanj som bland annat gick ut på att skugga, eller förfölja, nazistiska talare på deras turnéer genom Skåne och bedriva motagitation, då hängde Arbetet på. Artiklarna var klart vinklade till socialdemokraternas fördel.
I min övergripande kartläggning av de skånska tidningarna har jag fokuserat på reaktionerna på Hitlers maktövertag 30 januari 1933 och gjort slumpmässiga kontroller av nazistmöten på utgivningsorten och närliggande orter.
Tidningarna i västra och mellersta skåne
Skånska Dagbladet
Skånska Dagbladet (bondeförbundet) är ett exempel på hur en tidning kunde förmedla olika bilder av nazismen. Ledarsidan tog avstånd från all nazism medan tidningens Tysklandskorrespondent förmedlade positiva bilder av den tyska nazismen. Dessutom tog tidningen in annonser för de lokala nazistmötena, vilket flera andra tidningar vägrade, men inga referat publicerades.
SkD fick lite oväntat beröm av nazisterna. Nazisterna skrev 1943 i sin tidning Den svenske nationalsocialisten att SSS (nazistpartet) nästan alltid blivit korrekt behandlade av en tidning: Skånska Dagbladet. SkD hade alltid utmärkt sig för sin ”sans och måttfullhet” när det gällde det nya Tyskland. SkD och Norrbottens- Kuriren, speciellt sign Benus, hade utmärkt sig när de skrev om nazistkravallerna 1942 och hävdat mötesfriheten.
Lunds Dagblad
Lunds Dagblad hade en annan linje. Lundanazisternas möten refererades ofta i ömsom positiv och skeptisk ton. Annonserna för mötena var många. De svenska nazisternas verksamhet på nationell nivå beskrevs nästan alltid i skeptisk ton. Nyheter från Hitler- Tyskland kunde många gånger få positiva rubriker. På ledarplats uttrycktes dessutom stor förståelse för de tyska nazisternas utrensning av kommunister.
Arbetet
Arbetet (S) var radikalt annorlunda. Både de tyska och svenska nazisterna var ett rövarband som inte var ett vitten värda. Ett fåtal annonser för nazistmötena publicerades medan referaten om socialdemokraternas motagitation på de skånska nazistmötena kan räknas i tiotal under 1993. De tillresta nazistiska propagandalagen bokstavligen förföljdes under sina turnéer i Skåne. Ofta följde förutom skribenten en tecknare med på mötena (fotografier var ovanliga i dåtidens tidningar). Ledarsidan var skoningslös i sin kritik av nazismen.
En ströbläddring i Arbetet från sommaren 33 visar en strid ström av negativt hållna rapporter och iaktagelser från nazi-Tyskland. Ofta låg de på förstasidan och kan knappast ha missats av en ”vanlig läsare”. Det berättades om mord på socialdemokrater, mord på judar, misshandel, koncentrationslägernas fasor, mord på riksdagsledamöter, mord på arbetare osv.
Söndagen 30 juli 1933 presenterades en recension av Hitlers Mein Kampf som närmast kan liknas vid en lustfyllt slakt av nazisternas huvudverk. Med mycket, mycket utsökt ironi kallas Mein Kampf först för ett ”enastående verk” innan anmälaren drar till med följande formulering: ”Det kan visserligen förefalla den ytlige läsaren som om framställningen rymde en hel del upprepningar och som om dessa 781 sidor egentligen inte rymde mer än ett par tre tankar, var för sig varken synnerligen originella eller ens förnuftiga- men å andra sidan, är det inte ett slående bevis på genialitet att 781 sidor igenom med miljoner ord kunna säga samma sak!”
Sydsvenskan
De lokala nazisterna bereddes inte mycket utrymme i liberala Sydsvenskan. Det var enbart bråken mellan socialdemokrater och nazister i Malmö som fick något större utrymme. Negativa nyheter om nazisterna på nationell nivå, som till exempel Wiklundaffären, publicerades ofta.
Hållningen till Tyskland var skeptisk men det finns också exempel på en förstående hållning. ”Det kan inte/…/ förnekas, att /../ SDS under dessa år i vad det gäller ställningen till nazismen gör ett något skiftande intryck, beroende på vilken penna, som skrivit artiklarna” summerade Claes Lindskog efter kriget (en mera ingående analys finns i Sydsvenskans De första 150 åren- redaktör Gunilla Lundström- på sid 145-185 ).
Skånska Aftonbladet
Skånska Aftonbladet (höger) har gått till historien som en nazisttidning. Jag har gjort en koll efter referat över slumpvis utvalda Malmömöten, men har inte lyckats hitta något enda referat.
När Hitler kom till makten 33 omnämndes han som en ”Österrikisk dekorationsmålare” som gjort en ”sagolik karriär”. I artikeln ställer sig skribenten frågor kring hans förmåga att behålla makten och det noteras att Hitler med sina ”rasfördomar och maktvilja” inte är en handlingens man(!) samt att modet svek honom bland annat under ölkällarkuppen 1923. (SkA 1 feb 33)
Skåningen- Eslövs tidning
Att Hitler fått makten ansåg Skåningen var en sensation. Skåningen förutspådde att Hitler inte skulle använda sig av nödparagrafen i författningen utan att istället utlysa nyval.
I övrigt skrev tidningen inte mycket om nazismen.
Mellersta Skåne
Mellersta Skåne (lib) har gått till historien som en av de mest nazistkritiska skånska tidningarna. Chefredaktören Ivar Säfstrand skrädde inte orden när han i autobiografiska skriften Ur minnet 1965 tittade tillbaka på sin tidningsgärning: ”Endast Mellersta Skåne vågade säga sanningen om den tyska diktatorn”. Men troligtvis hade han då förträngt den där ledaren 1 februari 1933 med anledning av Adolf Hitlers maktövertagande där Säfström inte bara välkomnar Hitlers maktövertagande utan gör en av svensk tidningshistorias största felbedömningar av Hitlers kapacitet:
”En koalition mellan nazister och junkrar med Hitler som rikskansler skall nu ta styret av Tyskland om hand. Och så gott var det. Hitler kan inte längre bara driva ansvarslös agitation, han måste nu också visa vad han duger till. Visserligen är det väl ingen verkligt initierad som inte vet att Hitler endast är en galionsbild på den nazistiska skutan, vilken styres av helt andra män/…/ Det vore högst besynnerligt om han skulle vara i stånd med att förena sådana ytterlighetspunkter som de som vilja skydda storkapitalet till varje pris och de som vilja gå så långt som till konfiskation av alla större inkomster till en gemensam stridslinje”.
Oavsett denna malör var Ivar Säfström en tidig och ständig kritiker av nazismen. Redan 1931 fördömde han nazismen.
I februari 1931 pågick en diskussion om nazismens vara eller icke vara i flera insändare i Mellersta Skåne. Signaturen Anguruvadel gjorde ett anmärkningsvärt inlägg. Han tyckte man försökte prata bort det nya nazistiska partiet i Höör. Han tyckte dessutom att det nazistiska (som han också kallar fascistiska) partiet borde agera. Han ville börja ha vapenövningar på Höörs idrottsplats. Gevär kunde lämpligen lånas från skytteförening men en kulspruta, trumma och trumpet borde köpas in. Alla deltagare skulle ha uniformsskjorta och lägermössa med en grön och en röd fjäder i.
”Det bör bli en vacker och imponerade syn som möter ögat när Höörs nationalsocialistiska parti ställer upp till parad på Höörs idrottsplats”.
Fler insändare följde, de talade både för och emot nazismen och idéerna om vapenövning. En av dem som yttrade sig var fanjunkaren och ivrige nazisten K A Ohlsson i Höör. Han fick presentera nazisterna program och fick skarpt mothugg av signaturen ”Red” (sannolikt Säfström). Partiet beskrivs som en ”tankegröt” och ”i hela sin uppläggning omöjligt” och speciellt judehatet kritiserades av ”Red”. Detsamma gjorde insändarskribenten ”MP”. Insändarsignaturen ”G Fr” skrev att ”nazirörelsen är begriplig i det av nervsjuka människor vimlande Tyskland”.
Höörnazisten Ohlsson gjorde ett inlägg till men även det nedgjordes av ”Red” som kallade nazistpartiet för ”idéfattigt, intolerant, kultur- och frihetsfientligt” och återigen ifrågasattes judehatet och den ”judemassakrer” som Ohlsson uppgavs förespråka.
Skribenten G Björkelund assisterade Säfström genom att återigen ifrågasätta nazisternas judehat och ansåg att nazistpartiet inte behövdes.
2 mars 1931 under en kliché av en fjäderpenna med bläckbehållare och orden ”Ett och annat” dömdes nazisterna och ledaren Furugård ut efter sina möten i Höör och Löberöd. Nazismen beskrevs som ”en rasbiologisk idé som klätts i uniform”.
Mellersta Skåne publicerade 4 april 1933 en insändare av riksdagsmannen Johan Jönsson i Revinge som gick till skarp kritik av nazismen och förhållandena i Ryssland.
G Björkelund återkom 4 april 1933 och fördömde skarpt judeförföljelserna i Tyskland. Han kallade den för en av ”världshistoriens bedrövligaste företeelser” även om ”judarna äro ingalunda ett nr alla sympatiskt släkte” men de kan göra affärer.
Mellersta Skåne tog in annonser för nazistmöten; den första i samband med Furugårds möte i Höör 24 februari 1931. Minst fem nazistmöten refererades, alla i en negativ ton. När det var många åhörare påstods det att de var där av nyfikenhet. Ivar Säfstrand närvarade vid minst två möten, ett i Hörby 11 mars 1933 och ett i Lund.
Under Hörbymötet ska Säfstrand ha begärt diskussion med Furugård och den ska ha slutat med att nazistledaren ska ha yttrat att han skulle se till att Mellersta Skåne skulle bli den andra tidning, efter GHT, som skulle blev förbjuden i Tyskland.
Vid mötet på AF i Lund, som var fullsatt av bönder från slätten inte studenter, uppger sig Säfstrand ha ropat: ”Uniformer”.
– Hör du när du reser ut för att prata ska du inte glömma att ta klumpen med dig, replikerade Furugård.
Säfstrand var även på det protestmöte 11 januari 1934 som några småbönder anordnat mot bondeförbundets och socialdemokraternas planer på att minska den svenska fläskproduktionen genom importförbud på säd. Stora Hotellet blev fullsatt och längst fram satt nazister från Dalby och Helsingborg. De använde diskussionen till att argumentera för nazismen och mötet såg ett tag ut att sluta i kaos, men det slutade med att en resolution antogs.
Säfstrand var efter kriget också mycket stolt över att Mellersta Skåne konfiskerats efter en artikel om nazisternas behandling av dansken la Ceur.
Tidningar i nordvästra Skåne
Engelholms Tidning/ Klippans Tidning/Åsbo Häraders Tidning/Höganäs Tidning
Engelholms Tidning var en av flera skånska tidningar som i samband med maktövertagandet 1933 missbedömde Hitler. Tidningen såg honom som ”en bricka i spelet” för Hindenburg och godsägarna.
Tidningen tog in både referat från och annonser för nazistmöten.
Helsingborgs Dagblad
Helsingborgs Dagblad var genomgående negativ till de svenska nazisternas göranden. Alla referat från mötena hade en mycket skeptisk och raljant ton. Några enstaka annonser för möten såldes.
Nazisterna bedömdes våren 1933 inte ha någon chans att få makt i Sverige, förutsatt att högern insåg att inleda en ”nationell föryngringspolitik” och inte ”tar vinden ur seglen” för den nationella ungdomen som sågs som de enda som kunde förhindra nazismens utbredning. I själva verket blev det tvärtom; de nazivänliga lämnade högern och det var de unga socialdemokraterna som hindrade nazismen.
Hitlers förmåga att styra regeringen ifrågasattes vid machtûbername och Tyskland beskrevs som ”under Hitler-psykos”. Men annars uttryckte HD uttryckte flertalet positiva omdömen om Tyskland.
Att Helsingborgs Dagblad har gått till historien som en nazistvänlig tidning beror på inte enbart på de många Tysklandsvänliga ledarna och artiklarna.
Chefredaktören Ove Sommelius var dessutom med och bildade Medborgareförbundet som var en utbrytning ur högerpartiet. Medborgareförbundet bildades för att kämpa för nationella idéer och för att motarbeta socialism och kommunism. Förbundet förde tidvis intensiva diskussioner om ett samgående med Helsingborgs Nationella Ungdomsförbund som var en del av SNU (blev senare SNF) som var en nazistvänlig utbrytargrupp ur högern (eller Allmänna Valmansförbundet).
I likhet med de flesta andra vänstertidningar gjorde Skånska Socialdemokraten ingen skillnad fascister, högerextrema, nazister, ”halvnazister” etc. De buntades alla ihop som fascister eller nazister. HD, med sina klara kopplingar till Medborgarförbundet och sin protyskhet, kallades ”Quislingorgan”, samt ständiga kritik av socialdemokratin gjorde att tonen dem mellan var hätsk.
Helsingborgs Posten
Helsingborgs Posten var avvaktande i sina kommentarer kring Hitlers maktövertagande. Den trodde inte att han skulle kunna ”tämja sina vilda massor” men tillade att allt var osäkert.
Helsingborgs Posten hade fyra referat från svenska nazistmöten, alla beskrev stökiga möten.
Öresunds Posten
Redan 5 mars 1931 tog en ledare i Öresunds Posten avstånd från nazismen. Eftersom det på nazistmötet 3 dagar innan inte hade gått få någon reda på de svenska nazisternas program och de var en kopia av den tyska nazismen utgick ledaren från de tyska nazisternas idéer. Antisemitismen, målet att skapa ett Stortyskland, fientligheten mot kristendomen och presscensuren togs upp. Ledaren avslutades med den retoriska frågan: ”Verka de tilltalande?”
Hitlers maktövertag kommenterades i mycket skeptisk ton i Öresunds Posten. Ledarskribenten gjorde dock några väldigt felaktiga framtidsprofetetior. Den trodde att nazisterna uppgörelse med de andra partierna skulle få ned nazirörelsen på jorden. Det skulle inte heller bli någon radikal omläggning av tysk politik, oppositionen av kommunister och socialister skulle enas och det skulle bli omöjligt för Hitler att hålla greppet över massorna. Idag vet vi att det blev precis tvärtom; oppositionen krossades, greppet över massorna hårdnade och politiken förändrades radikalt.
Öresunds Posten tog in minst fyra annonser för nazistmöten och alla refererades dessutom.
Öresunds Postens reporter ”Agne” gjorde 1932 en intervju med Furugård när han färdades med ett tåg från Helsingborg.
Furugård lät sig villigt intervjuas och berättade om det besök han nyligen gjort i Tyskland. Det här är en av de få intervjuer med nazistledare som publicerats i skånsk press. Det mesta i intervjun handlade om förhållandena i Tyskland men även den svenska rörelsen kommenterades. Furugård hävdade att de svenska nazisterna hade 68 avdelningar och att allt gick ”bra- bara bra”.
Skånska Socialdemokraten
Skånska Socialdemokraten var likt alla andra skånska socialdemokratiska tidningar öppet fientlig och kritisk mot både den svenska och tyska nazismen. Hitlers maktövertag skylldes på kommunisterna som ”trasat sönder den tyska arbetarklassen” och lämnat landet prisgetts åt ”rövare”.
Redan 1932 (26 aug) började man argumentera mot den svenska nazismen i samband med ett möte Furugård hållit i Helsingborg. ”Ett hejdundrande fiasko” skrev Skånska Socialdemokraten men i avsaknad av vidare argument fick tidningen citera Värmlands Folkblad som hade en ivrig och initierad anti-nazist i redaktör Gunnar Lundberg.
Skånska Socialdemokraten och andra vänstertidningar som Arbetet kritiserade ofta polisens insats. Både i september 1937 och i juli 1942 , ansåg Skånska Socialdemokraten att polisen inte skulle bevilja tillstånd till nazistmöten I Helsingborg. Polisen beskylldes för att inte ha mod nog för att ingripa mot nazisterna.
Skånska Socialdemokraten kritiserade 1 september 1933 publicistklubbens ordförande hr Ljunglund för att via sin tidning Nya Dagligt Allehanda uppfostra läsarna att känna sympati för nazisterna.
Tidningar i norra Skåne
Norra Skåne
Norra Skåne har gått till historien som en av de mest nazistorienterade Skånska tidningarna. Efter ha läst ledarkommentarerna efter Hitlers maktövertag 1933 är det inte svårt att förstå varför. Kritik mot den tyska nazismen saknas förvisso inte, men ledarna har ofta en förstående ton till Hitler.
Vem som egentligen skrev ledarna är oklart. P.A Persson, ”Värpartorparn” kallad, var tidningen chefredaktör till 1943. Hans efterträdare på posten hävdar att de osignerade ledarna ofta var ett resultat av klipp och klistra- metoden. När Lars G Ruhr i boken om Norra Skåne ”Kast till Chips” ska kategorisera Värpatorparens ledare konstaterades något förvånande att ”Hitler stod inte högt i kurs”. Bland ledarna ska det ha funnits en del ”överraskande klarsynta” sådana och exemplifierar med nazi- skeptiska ledare från 1931. Att Värpartorparen längre fram ”intog en betydligt försiktigare hållning och stundtals också deltog i hetskampanjen mot judarna” avfärdas lite bekvämt i skriften som ”som en helt annan historia”. Noterbart är att i ”Norra Skåne 100 år” av Axel Wahlquist berörs inte nazistsympatierna över huvudtaget.
Klipp från Norra Skåne:
4 februari 1933: ”För fredsälskarna i Europa nödgas man säga och Hitlerregimen i Tyskland inte bådar gott”. Hitler beskrevs som det politiska ”halmstrået” när socialdemokraternas politik misslyckats. Framtidsprofetsian för Tyskland under nazi- diktaturen var sällsynt misslyckad: ”Det torde dock i detta fall som i de flesta andra hända att ingenting blir så bra som man hoppats och inget blir så dåligt som man fruktat”.
Det fanns också en Berlinkorrespondent som ett par dagar tidigare beskrivit reaktionerna i Berlin på Hitlers maktövertag. ”Var helst Hitler under dagens lopp visade sig blev han föremål för obeskrivliga ovationer”.
11 februari beskrevs hur nazisterna inskränkt tryckfriheten, mötesfriheten och den medborgerliga friheten och skapat en ”politisk villervalla”. Ledaren tyckte det var barnsligt att tro att nazisterna idet här läget kunde ”frälsa landet”.
Samma dag skrev Berlinkorrespondenten att nazistpartiet befanns sig i ett farligt läge för nu krävde hans anhängare resultat.
30 mars tog korrespondenten ”Wil” upp förföljelsen av judarna och drog en katastrofalt oriktig slutsats:
”Att det är tal om någon nationalsocialistisk strävan att utrota judarna är felaktigt”. ”Rörelsen har inget emot att låta judarna leva i fred när de upphört att dominera i de ledande ställningarna”.
Korrespondenten trodde att de tyska judarna var för kloka för att vilja ha den världsomspännande judiska bojkott av tyska varor som diskuterades. Detta eftersom en bojkott skulle ”visa hela världen vilken oerhörd makt de har. Går det upp för alla länders folk att det lilla judiska folket, som ju i hela världen ej går upp till tjugo miljoner människor, fullständigt behärskar världens finanser och i många länder även press etc., kanske de olika folken följa det tyska exemplet och sätta judarna på den plats de enligt sin numerär rätteligen bör ha”.
3 april visades bilder på den tyska affären Heitinger som fått ordet ”jude” målat på fönstren. Artikeln berättade att nazisternas judebojkott genomförts ”programenligt”. Endast ett ”svårare intermezzo” med ett dödsoffer hade inträffat i Kiel. I Kassel satte nazisterna upp plakat med texten ”Koncentrationsläger för motspänstiga medborgare som göra sina inköp hos judar”.
1 april spekulerades det kring Hitlerdiktaturens varaktighet och man konstaterade att ”man gör nog bäst” i att räkna med att de kommer att stanna vid makten.
8 april tog ledaren upp den ”medeltidsaktiga kampanjen” mot judarna. Skribenten tyckte det var ”egendomligt” att Amerika protesterat mest. Det var dubbelmoral med tanke på de negrer som landet ”släpat dit med våld” och behandlar ”som andra klassens medborgare” samt massakreras genom lynchningar i sydstaterna.
Därefter gav Norra Skåne återigen judarna en viss skuld för uppkomsten av förföljelserna av dem och gjorde ännu en helt felaktig analys av judarnas position:
Judarna utgjorde bara 1 procent av Tysklands befolkning men spelade en roll i kultur- och industrilivet samt lukrativa yrkens som att de utgjorde 20 procent av befolkningen.
Nazisterna uppgavs dock inte (!) ha något emot ”den rasena, religiöst betonade och ortodoxa juden”. Det är blodblandningen mellan germaner och judar samt intellektuella judar av alla religion som upprör nazisterna.
30 juli tog ledaren upp de tyska nazisternas inre problem. Övergången från hänsynslös opposition till ansvar och administration, hade varit svår speciellt som deras väljarkår ”räknar mängder av unga dårar”.
Ännu en felaktig analys av Hitlers gjordes:
”Hitler har tex en mycket stor andel i den anti-semitism, som bemäktigat sig i Tyskland/…/Men dock lider knappast minsta tvivel, att den våldsamma kampanjen mot judarna och de metoder som användes mot dem, icke var önskad av Hitler personligen. /../ Men han förmådde icke bromsa de vilda krafterna i folkmassorna, han blev av sina egna driven längre ut, än han önskade”.
Kort därefter kritiserades de tyska socialdemokraterna och påstods krypa för Hitler.
”En del av dem flyr till utlandet och klaga där sin nöd. Andra sitta i koncentrationsläger och vinnlägga sig om ett mönstergillt uppförande för att så fort som möjligt slippa ut. Åter andra ha blivit nazister för att på den vägen åter bli herrar./…/ Det måste vara något fel på socialismen eller dess ledare när något sådant kan ske”.
Efter det kommer ledaren in på situationen i Sverige och de svenska nazisterna.
Det var häpnadsväckande att en president och riksstyrelse på kort tid förmår förinta det största demokratiska partiet. Det är ett ”farligt exempel icke minst för Skandinavien, varest socialdemokratin har en betydande makt.
Ty även här kommer nazis att arbetas fram, det är alldeles visst, även om man på vissa håll tröstar sig med att nazis har ingen jordmån här i landet. Så trodde man också i Tyskland…”
Dagens politik är så skuldbelastad; med humbug, egenintresse och klassintresse att det måste komma ett straff. Och:
”Nazis är ett straff, ett hårt straff, men ett behövligt straff synes det”.
12 augusti fanns det i Norra Skåne, och många andra dagstidningar, ett fotografi från koncentrationslägret Oranienburg med kz- fångarna riksdagsman Heilmann, Fredrich Ebert, riksradions hallåman Alfred Braun, ministerrådet Giesecke, Berlinradions intendent Flesh och riksradions direktör dr Magnhus. Alla benämns ”före detta” framför sina titlar. Fångarna uppgavs vara uppställda till parad.
Och i ledaren, som signerats av en Bernhard Johansson, behandlas ”judehatets psykologi”. Återigen visades förståelse för behandlingen av judarna. Ledaren menade att om man under efterkrigstiden har vistats i tysk- nationella kretsar har man lättare att ”förstå- om också icke försvara det oresonliga hat mot judarna, som nu slagit ut i full låga”. Ledaren citerade en tysk officer:
”Judarna bär skulden till Tysklands förnedring/…/ Judarna har egentligen inget fädnersland. De kunno ej känna och tänka tyskt”.
Detta uppgavs vara en ”beklaglig överdrift och felaktig generalisering”. Men sedan citerades ett ”omdöme” från professor Stan Rozniecki i Köpenhamn: ”Begär efter pengar och vetande äro huvuddrag i den judiska karaktärsbilden”.
Och detta ”omdöme”, hävdade Bernhard Johansson, ”är sant”.
Skulle man förstå judehatet och dess perversa uttryck måste man ”emellertid stanna inför judarnas penningbegär och penningmoral”. Påstående om att judarna affärs moral skulle vara bedrövlig, har drivits i absurdum, menar Johansson. Men statistiken visar att konkursförbrytelser, bedrägerier, utpressning, förfalskning m m ”höra hemma i judekretsar”. Den i rubriken utlovade psykologiska analysen inskränks till att hävda att arierna känner mindervärdeskomplex inför den judiska rasens begåvning, intelligens och gå-på-anda.
15 augusti fick B Edwin Persson utveckla sina tankar om nazismen och kristendom. SNSP:s programpunkt nr 9 om ”bevarandet av vår kristna tro” och ”front mot de religionsfientliga krafterna” fick beröm.
”Detta program innehåller åtskilligt i vilket man inom de kristna leden i vårt land reservationslöst kan instämma. Ja, man kan till och med önska sitt: lycka till”.
Persson tyckte att man inte längre skulle tolerera kommunist- ateitiska sammanslutningar och berömde Hitlers upplösning av gudlöshetsorganisationerna och förbud mot mormoner.
Men Persson dömde samtidigt ut de svenska och tyska nazisterna. De var inte lämplig att bedriva kyrkopolitik eller diskutera religiösa frågor eftersom de inte har ”kristi ande” i sig.
Nazisten Folke Johnsson skrev en replik, som troligtvis inte publicerades, men ändå kommenterades av Persson i Norra Skåne 2 september. Persson gav Johnsson visst beröm för sina formuleringar om att han ”respekterar och högaktar varje sann och ärlig kristen”. Men, vidhåller Persson, nazisterna med sitt fanatiska rashat är ”komplett odugliga” att driva kyrkopolitiska planer och bevarandet av kristen tro.
7 oktober utropade rubriken ”Rätt talat, Hitler”. Artikeln behandlade Hitlers tal vid skördefesten i Bückeberg. ”Man behöver inte vara nazist för at instämma/…/ att bondeklassen är folkets grundval, att handens arbete är lika hedervärt som hjärnans och att förty ståndsskillnader är av ondo”.
Tesen om att de tyska socialdemokraternas misslyckande banade väg för Hitler upprepades. Och det alltjämt pågående våldet försvarades:
”terrorn, vilken alltjämt finns kvar i Tyskland, kan till och med bli förklarlig när man gör sig förtrogen med hur läget var, då nazisterna gick till aktion. När man hyvlar måste det falla spånor, sade Goebells”.
Likt många andra skånska tidningar tog Norra Skåne in artiklar för nazist möten. Minst 22 annonser för mångdubbelt fler möten som hölls i Hässleholm med omnejd fanns på tidningens förstasida.
Jag har hittat 10 referat från de lokala nazistmötena gjordes under 1930-talet och de hade en ibland en något förstående ton när det gäller nazisterna, men ofta fördömande när det gäller den socialdemokratiska motagitationen.
Det kan noteras att 1961 lät NST:s chefredaktör Thure Jansson fascisten Per Engdahl representera tidningen vid en presskonferens på Israels ambassad (s 58). Engdahl skrev ofta i tidningen till dess att chefredaktören bytes ut.
Engelholms Tidning/ Klippans Tidning/Åsbo Häraders Tidning/Höganäs Tidning
Engelholms Tidning var en av flera skånska tidningar som i samband med maktövertagandet 1933 missbedömde Hitler. Tidningen såg honom som ”en bricka i spelet” för Hindenburg och godsägarna.
Tidningen tog in både referat från och annonser för nazistmöten.
Tidningar i sydöstra Skåne
Ystads Allehanda
Ystads Allehanda skrev inte mycket om varken de lokala nazisterna eller de tyska nazisterna. Men annonser för nazistmöten togs in.
Aurora
Aurora (S) var redan från början skeptisk till både den tyska och svenska nazismen. Hitlers maktövertag 30 januari 1933 kallades för ett ”experiment” och arbetarna uppgavs vara beredda på ”yttersta motstånd”. Vittnesmål som ingående beskrev SA- och SS- männens tortyr av politiska motståndare publiceradesi Aurora likt många andra socialdemokratiska tidningar.
Några lokala, i Ystad och Sjöbo, nazistmöten refererades och kommenterades under 1933 och 1934. Nazisterna i mycket negativa ordalag som att de framförde ”pludder, tanketrassel, byrackegläfs och lösaktiga fantasier”.
Tidningar i södra Skåne
Trelleborgs Allehanda
I samband med Hitlers maktövertagande använde sig TA av TT-telegram, som kunde berätta om ”översvallande glädje i Berlin”. Men 8 april fick läsarna veta sanningen av nazi- Tyskland. Då publicerades en artikel om naziterrorn skriven av Ragnar Vold. Han var en norsk journalist som i Sverige är mera känd som ”Stig Höök” som var det namn han använde i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning. Vold låg bakom den kända skämtteckning där Quisling presenterar sig för en nazist och replikväxlingen blir: – Jag är Quisling. – Och namnet? Vold fick en till artikel publicerad i TA och den handlade om tyskarnas förföljelser av judarna.
Trelleborgs Tidningen
Trelleborgs Tidningen var på ledarplats tveksam till Hitlers möjligheter att styra Tyskland. Ett par referat av de svenska nazisternas möten gjordes.
Skånska nazisttidningar
NASISTEN- den skånska nazisttidningen
Den skånska nazisttidningen Nasisten kom ut med minst 15 nummer under 1934 (ett provnummer utkom i september 1933).
Mannen bakom tidningen var poliskonstapel Johannes Levin. Han var bland annat nazistisk länsledare för Malmöhus län. (läs mer under Malmöavsnittet)
FOTNOT. Det finns uppgifter i nazisttidningarna om att en tidning kallad Skånska Nationalsocialisten såldes under juli 1933 men det finns inga exemplar av denna att tillgå i Universitetsbibliotekens arkiv.