Nazismen i Skåne 1924-1932
OBS Den här texten ger en övergripande beskrivning av utvecklingen i hela Skåne under åren 1924-1933. För mer utförlig information om varje ort, välj den sida/länk som hör till respektive ort.
Skåne är känt som nazismens starkaste fäste. Men det var också här som nazisterna mötte det hårdaste, mest organiserade och våldsamma motståndet.
Året var 1924. Åtta män var samlade runt bordet. Åtta män med målet att bilda Sveriges första nazistparti. Bland de åtta sammansvurna fanns en Lundabo och en före detta Lundastudent.
De åtta männen hävdade att den ”kultur och civilisationen, som Ariskt arbete och förmåga åstadkommit, har skakats i sina grundvalar” och nazisterna måste ”i första ledet kämpa mot förintelsens makter”[1].
De åtta undertecknade en ”kraftig vädjan till alla ärliga svenskar att sammansluta sig till en enig kamp”. Undertecknandet skedde i Älvdalen i Dalarna 12 augusti. Nazistpartiet Sveriges Nationalsocialistiska Frihetsförbund (SNFF) var bildat.
Anti-semitismen var central fråga för nazisterna.
De åtta männen var provinsialläkaren Gunnar Furugård i Älvdalen, redaktören Sigurd Furugård i Molkom, veterinären och före detta Lundastudenten Birger Furugård i Molkom, rektorn Elias Laurell från Stenstorp, läroverksadjunkten Severin Solders[2] från Lund, löjtnant Einar Andersson från Filipstad, muraren Gustaf Adolf Johansson från Resmo och bonden Ernst Karlsson från Kila.
Birger Furugård i Sjöbo 1933/34
Initiativtagare till det svenska nazistpartiet var de tre bröderna Furugård. En tillfällighet hade gjort att Furugårdarna våren 1922 kom i kontakt med Dietrich Eckart, tysk-nordisk diktare, Hitlers läromästare och tillika utgivare av Völkicher Beobachter, den nazistiska tidningen i München. Sigurd och Gunnar besökte dessutom hösten 1922 Tyskland och kom då i kontakt med Adolf Hitler.
Varför nazism?
För att förstå uppkomsten av den nazistiska ideologin måste man gå ett par år tillbaka i tiden. 1914 -1918 hade Europa slitits sönder av det första världskriget. Socialismen hade vuxit sig stark under 1900-talets början och kulminerade i de ryska revolutionerna 1917. För vissa, som arbetarklassen, innebar kommunismen hopp om en ny samhällsordning med rättvisa och jämlikhet.
Men i revolutionens spår följde kaos, svält, mord och inbördeskrig. Så för andra, främst borgerligheten, var det en vision av helvetet. Demokratiska framsteg, som kvinnlig rösträtt, sågs dessutom som ett hot mot den traditionella kulturen och samhällsordningen.
Det skapade utrymme för en ny radikal idé. Nazismen. Även om nazismen som ideologi inte innehåller en enda unik tanke så var kombinationen av rasbiologi, kulturkonservatism, anti-kommunism, anti-kapitalism, socialism och nationalism något nytt.
Och den tilltalade Furugårdarna. Och så småningom även miljontals tyskar. Med känt resultat.
Nassarna med djurdoktorn
Men de svenska nazisterna hade det inte lätt till en början. De förlöjligades och förolämpades. Birger Furugårds veterinärkollegor tog avstånd från rasläran. Och att ”nassarna” hade en ”djurdoktor” till ledare var underlag till många skämt. Redan efter ett år ändrades partiets namn till SNBA (Svenska Nationalsocialistiska Bonde- och Arbetarpartiet)[3], men det hjälpte inte. Tidningen National-Socialisten hade startats men sålde så dåligt att den tidvis inte kom ut och formatet blev mindre och mindre. Till slut fick den läggas ned.
Även om partiet i praktiken låg i träda från 1926 blev Birger Furugård i april 1927 inbjuden till de tyska nazisternas partidagar i Essen-distriktet i Tyskland. Han kom i kontakt med Hitler, Himmler och flera andra ledande nazister. Även om detta stärkte Furugårds nazistiska övertygelse var Hitler inte imponerad av Furugård som person, han avfärdade honom (och även den senare svenske nazistledaren Lindholm) som lämpliga nazistledare.
Hitler var överhuvudtaget skeptisk till idén att nazismen kunde blomstra i något annat land. Nazismen var ”ingen exportvara”, ansåg Hitler, och hade någon annan politiker också lyckats leda en nazistisk revolution, skulle ju dessutom hans egen bedrift ha bleknat i jämförelse.
Trots misstron mot Furugård lät de tyska nazisterna honom tala på tyska nazistmöten. Och de poserade tillsammans med honom på bild.
Längst till vänster står Hess och näste man är Birger Furugård. Fjärde man: Adolf Hitler.
Det är en utbredd missuppfattning att de svenska nazisterna var rena lydpartier till det tyska partiet. Visst var den tyska nazismen förebild och det fanns flera kontakter mellan de båda. Men de svenska nazisterna hade ett lite komplicerat förhållande till det tyska partiet.
När judeförföljelserna och våldet bredde ut sig i Tyskland 1933 skrämdes stora delar av den svenska befolkningen av nazismen. De svenska nazisterna försökte bortförklara våldet och hävdade att de var ”självständiga patriotiska svenskvänner” som inte ville ha en liknande utveckling, med de hade svårt att övertyga allmänheten om detta speciellt eftersom de kopierade så mycket av tyskarna. Efter det misslyckade valet 1938 fjärmade sig det enda kvarvarande svenska nazistpartiet NSAP från nazityskland genom att byta namn till SSS och symboler, men det var för sent. De var stämplade som Hitlerlakejer.
Svartskjortor blir brunskjortor
Vad som till en början såg ut att vara en hjälp, men senare visade sig vara en av källorna till nazistpartiets fatala splittring, skedde nästan samtidigt som Furugårds parti gick i träda. I protest mot ett riksdagsbeslutet 1925 om stora försvarsnedskärningar hade Sveriges Fascistiska Kamporganisation (SFKO) bildats i Stockholm 1926.
De flesta fascisterna fanns vid denna tidpunkt i Stockholm, men rörelsen hade också spridits till Göteborg och Lund där det bildats fascistiska ortsgrupper. I Lund bildades dessutom en fascistisk studentklubb. SFKO gjorde en del sporadiska offentliga propagandamöten och visade under mötena upp en vaktstyrka som skulle ingjuta respekt samtidigt som de dekorerade möteslokalerna, spelade musik, sjöng och deklamerade dikter.
Fascister på utflykt på 1920-talet.
1929 hade SFKO, enligt egen utsago, 800-1000 medlemmar. Den italienska diktatorn Mussolinos fascister var förebilder för dem.
Men när fem av de ledande svenska fascisterna sommaren 1929 besökte de tyska partidagarna i Nürnberg blev de så överväldigade av den tyska nazismens kraft att de i oktober gick över till nazismen. De omvända fascisterna gav sig själva namnet Nationalsocialistiska Folkpartiet (NSFP).
Svenska fascister tillsammans med tyska nazister i Nürnberg 1929.
De nyblivna nazisterna hade svårt att nå ut med sitt budskap. TV fanns naturligtvis inte och radion var stängd för politisk propaganda. Ett sätt att nå ut var att ge ut böcker och framförallt tidningar. Men nazisttidningarna hade begränsad distribution och var okända för den stora massan. Ekonomin var ansträngd och tillät inte några annonskampanjer. Lösningen var att arrangera politiska möten, och fram till 1950 hölls drygt 9000 nazistmöten i Sverige och drygt 1300 av dem i Skåne! [4]
Idén med möten var inte ny, fascisterna hade ju arrangerat det tidigare, men nu hade de svenska nazisterna inspirerats av de tyska nazisterna och mötesformen förfinats något. På varje möte fanns flera talare som, på tyskt manér, stundtals skrek ut sitt budskap. Slagorden blev enklare och mera lättfattliga. Det gjordes Hitlerhälsningar med uppsträckta armar. Vaktstyrkan, SA, bar uniform och slängde ut de åhörare som nazisterna fanns misshagliga.
Nazistisk premiär
17 november 1929 höll de nyomvända nazisterna sitt första möte. I Lund. De hade hyrt Akademiska Föreningens (studenternas organisation) stora sal i AF Borgen och dekorerat den med både fanor och plakat. En musikkår spelade folkmelodier mellan de nazistiska talarnas tal.
En av talarna var Sven Olov Lindholm, då var han andreman i partiet men med tiden skulle han bli ledare för det största svenska nazistpartiet NSAP/SSS.
Sven Olov Lindholm
Några åhörare uppges ha lämnat salen i protest mot vad som sades, men det stora flertalet av åhörarna satt kvar och lyssnade i den ”entusiastiska stämning”, enligt nazisterna, som rådde.
Nazisternas upphetsning över mötet delades inte av de dagstidningar fanns på plats för att bevaka den nya politiska rörelsens födelse. De avfärdade mötet mer eller mindre som ett skämt. Det rådde dessutom förvirring kring namnbytet och ingen var riktigt klar över om det var ett nazistmöte eller ett fascistmöte (läs referaten i mötesdelen från Lund).
Nazismen sprids
Fanjunkaren Nils Wenchert i Hammarlunda var en av de fascister som gått över till nazismen. Han blev snabbt en av nazisternas flitigaste talare och cyklade både i regn och rusk mellan mötena.
Hans fru, Alma, var högerkvinna och höll också möten. Det hände att paret debatterade offentligt mot varandra. Hon undervisade också traktens flickor i skånsk hemslöjd samt vävde bonader, vissa av dem med hakkorsmotiv. När Nils Wenchert dog pryddes hans gravsten av ett hakkors och den gravsten finns kvar att beskåda än idag.
Även i Ystad var man snabba på att anamma nazisternas idéer. I december 1929 hölls det första nazistmötet i Södra Skånska Infanteriregementets samlingssal.
Splittring och enande
1 januari 1930 hade fascisternas transformering från fascister till nazister blivit fulländad; då proklamerades för medlemmarna att de att de för fascisterna typiska svarta skjortorna skulle bytas ut till bruna skjortor.
Men det uppstod snabbt problem. Partiet hade bara existerat i cirka tre månader innan det första bråket inträffade. En grupp Göteborgsnazister uteslöts och bildade Nysvenska Folkförbundet och startade tidningen Vår Kamp.
Under påsken 1930 hade Sven-Olov Lindholm och Birger Furugård, på inrådan av Heinrich Himmler, träffats och beslutat att deras NSFP och SNBA skulle gå samman till ett parti. [5] Efter en tid av många och förvirrande namnbyten enades de till slut om namnet Svenska Nationalsocialistiska Partiet (SNSP). Under den beteckningen fortsatte de båda att propagera för nazismen.
Men det blev inget ”lyckligt äktenskap”, mycket beroende på att Furugård och Lindholm var så olika som personer (och attraherade olika typer av anhängare). Furugård beskrivs i flera källor som en impulsiv och alkoholiserad, men en riktigt bra talare som gillade att stå i centrum och ta för sig. Lindholm kände sig lite obekväm i ledarrollen, var mera asketiskt och strikt lagd samt hade en lägre offentlig profil.
Det dröjde till april 1930 innan Malmö och Helsingborg hade sina första dokumenterade nazistmöten och till en början gick det trögt med publiktillströmningen. Men Lindholm höll hoppet uppe: ”vi äro i full speed”, skrev han i september till Furugård. Men trots denna ”fart” blev det bara cirka 16 möten det året, varav hälften hölls i Skåne. Furugård lyckades få avhopparna i Nysvenska Folkförbundet att gå med SNSP och man fick därmed tillgång till deras tidning Vår Kamp. Den egna tidningen Nationalsocialisten lades ned.
Under 1931 spred sig nazismen till orterna utanför de större skånska städerna.
I Dalby och trakten däromkring blev gensvaret starkt och här bildades en av de första kvinnliga nazistavdelningarna.
Helsingborg utsattes för omfattande nazistpropaganda och hade organiserad lokal mötesverksamhet.
Även i Mellanskåne gjorde nazismen sitt intåg under 1931 och det hölls flera möten i Höör som av nazisterna beskrev som en ”stark härd för oss i Skåne” vid den här tidpunkten.
Attackerna mot EPA
Det öppnades EPA – butiker (EnhetsPris Aktiebolaget) i Lund och Helsingborg vilket föranledde nazisterna att göra aktioner mot EPA som de såg som ett judiskt ”skojargeschäft”. Nazisterna stod utanför ingångarna till EPA-butikerna och delade ut flygblad med uppmaningen att kunderna skulle handla hos svenska handlare. Enligt nazisterna var det många Lundabor som muntligen stödde deras ”EPA-krig”. I Malmö hade nazisterna börjat bråka internt. Detta var ännu ett av de många bråk som söndrade nazistpartierna inifrån.
EPA i Lund låg vid Mårtenstorget
I oktober fick nazisterna sitt första politiska mandat i Sverige: i kyrkofullmäktige i Örgryte. Men det blev bråk även där och den nazist som innehade mandatet uteslöts ur partiet. Även i Stockholm hölls val, men det gick dåligt, bara 289 röster.
Cirka 170 möten hölls under året 1931 och 35 av dem i Skåne.
Under 1931 inträffade också en händelse i Ådalen som kastar sin skugga över Sverige än idag. Militär öppnade eld mot strejkande arbetare och fem dog. Skotten i Ådalen skärpte motsättningarna mellan vänsterrörelserna och de borgerliga. Nazisterna stödde för övrigt arbetarna.
Otäckt korrekt profetia
Inför riksdagsvalet 1932 gjorde den borgerliga valmansföreningen i Malmö ett upprop i samtliga tidningar där de varnade för nazismen. Detsamma gjorde Socialdemokraterna som riktade, en otäckt korrekt, varning speciellt till judarna: ”i Ungern, Polen, Östersjöprovinserna och i Tyskland överfallas judarna på gatorna, synagoger sprängas i luften, kyrkogårdar skändas- kort sagt- allt judiskt skall utrotas. Det vilar en pogromstämning över Europa”.
Nazisterna kommenterade detta med att kommunisterna och socialdemokraterna förde de ”ohederliga judarnas” kamp. För enligt nazisterna ideologi var judarna inte bara lierade med kommunisterna utan stod också bakom den kapitalism som nazisterna också hatade. Judarna fick stå till svars för allt.
Det dåliga valet
Nazister på propagandaturné i Värmland inför riksdagsvalet 1932.
Nazisterna satsade under 1932 sina propagandaresurser på valkampanjer i Värmland, Göteborg och Stockholm. Därför blev det inte så många möten i Skåne. Landskrona hade dock under året sina första möten och mötesverksamheten i Malmö kom igång igen.
Från propagandaturnén i Värmland.
1932 var det riksdagsval och nazisterna fick 368 röster i Malmöhus län och 574 röster i Fyrstadskretsen (Helsingborg, Landskrona, Lund och Malmö) (se faktadelen för namnuppgifter på riksdagskandidaterna). Noterbart är att nazisterna inte ställde upp Kristianstads län.
Men 942 röster av 311 729 skånska röstberättigade ledde inte till någonting. Och det var inte bättre i övriga landet.
Från propagandaturnén i Värmland.
Sammanlagt i hela riket fick nazisterna 15 170 röster av nästan 3,7 miljoner röstberättigade. Högst otillfredsställande resultat för nazisterna. Och det började knorras inom leden.
Några ljuspunkter för nazisterna fanns dock. Under sommaren bildades en ny avdelning, nr 49, i Ystad. Därmed fanns det, tillsammans med avdelningarna i Lund, Helsingborg, Malmö, Höör och Dalby, minst 6 skånska avdelningar.
Sammanlagt fanns det 52 lokalavdelningar i hela landet och cirka 3000 medlemmar. SNSP var störst i Göteborg och Värmland[6].
Nazister målar hakkors på berghäll under propagandaturnén i Värmland inför riksdagsvalet 1932.
Krisernas effekter
Sverige och stora delar av världen var 1932 inne i en djup kris. Den hade startat med börskraschen i USA ”den svarta tisdagen” i oktober 1929. Det blev en depression som spred sig över världen. Särskilt Tyskland som börjat hämta sig efter de svåra åren med hyperinflation och massarbetslöshet under 1920-talets början, drabbades hårt. Krisen i Sverige var som värst vintern 1932/33. Arbetslösheten var skyhög och i Skåne gick jordbruk efter jordbruk i konkurs. Till och för den mest optimistiske såg framtiden mörk ut.
För att förstå tidsandan och läget är det viktigt att poängtera att en 2020-tals svensk skulle knappast känna igen sig i 1930-talets Sverige.
Sverige var ett land djupt präglat av politiska, ekonomiska och juridiska orättvisor. Klassamhället var stenhårt, klassresenärer sällsynta.
Sverige var i slutet av sin industriella revolution, som hade gått relativt smärtfritt jämfört med många andra länder. Men den avfolkade ändå landsbygden och ledde till nya levnadsmönster som utmanade gamla invanda mönster. Det fanns de som uppfattade förändringarna med medföljande ”dansbaneelände”, jazzmusik, sexualupplysning och begynnande kvinnofrigörelse som en kulturell kris, vilket nazisterna utnyttjade och med sedvanlig anti-semitiskt tänkande kallade ”skadligt judiskt inflytande”.
Samtidigt är det viktigt att påminna att ett rasistiskt tänkande var självklart för de flesta svenskar vid en här tiden och de kunde ge uttryck för det offentligt utan att fördömas. ”Tattare”, svarta, romer och judar framställdes på de mest förnedrande sätt i skämtteckningar och text. Anti-semitism fanns även i Sverige, men var inte så omfattande som i Tyskland och andra länder. I Sverige skedde t ex inga pogromer.
LortSverige
För att få den rätta inramningen av tidsandan är det viktigt att föreställa sig…stanken! Hygienen bland svenskarna var kraftigt eftersatt. Bostäderna var dåliga, dragiga och ofta utan möjlighet till att sköta hygienen – det var utedass som gällde. Trångboddheten ökade problemen. Ett par år senare myntade Lubbe Norström begreppet LortSverige.
Under sin rundresa i Sverige fann han att bostadsförhållandena var värst på landsbygden och främst i Skåne, Västergötland och kring Stockholm. Folk bodde bland djuren, i nedrasade hus, i hålor och grottor. I brunnarna diskade man och på brunnskanterna låg kreatursspillning. Råttor och ormar gömde sig bakom spismuren i hus där det var så kallt vintertid att barnen vaknade med stelfrusna händer.
Krisen kulminerade
Det demokratiska systemet, som var en relativt ny idé, hade ditintills visat sig vara svagt och oförmöget att skapa kontinuitet i Sverige. Under 1920-talet gjordes ständiga regeringsombildningar. Förväntningarna var inte stora på den socialdemokratiska regering som vann valet 1932. Ingen visste då att det var den här regeringen som skulle lägga grunden för Sveriges välstånd och socialdemokraternas nära 44 år långa maktinnehav. Och man kan delvis ”tacka” nazisterna för det.
Men också nazistpartiet var inne i en kris. Många var missnöjda med Furugårds utsvävningar, politik, hantering av partiets pengar och resultatet i riksdagsvalet. 15 januari 1933 bröt sig Lindholm och hans anhängare ur partiet och bildade NSAP.
Det var sällsynt dålig tajming. Hitlers maktövertag två veckor senare, 30 januari, skapade ett stort intresse för nazismen i Sverige som kunde ha utnyttjats bättre till att vinna anhängare.
Men de rivaliserande partierna NSAP och SNSP hämtade sig snabbt…
Berättelsen fortsätter i
1933 Nazismens explosionsartade expansion
och
FOTNOTER
[1] Tidningen National – Socialisten nr 1/1924. Hur absurt det än kan verka idag när Förintelsen är synonymt utrotandet av judar så använde sig nazisterna använde sig ofta av just begreppet förintelse. De såg sig som hotade att bli förintade av sin motståndare och detta motiverade deras andra ledord ”kamp”; att de skulle vara tvungna och redo att kämpa och strida i alla lägen.
[2] Blev 1940-1956 rektor på Beskowska skolan i Stockholm.
[3] I Helene Lööws Hakkorset och Wasakärven anges 1929 som året för namnbytet från SNFF till SNBA. Men ”i Furugård- sanningen om en ledare och hans kamp för idén” anges 1925.
[4] I ”Furugård- sanningen om en ledare och hans kamp för idén” uppges det har hållits nazistmöten redan kring 1925. Men då jag inte kunnat hitta några detaljerade eller officiella uppgifter kring de här mötena- de kan kan dessutom ha haft intern karaktär med inbjudna gäster, vilket var vanligt i de här kretsarna- får NSFP:s möte anses vara det första officiella nazistmötet i Sverige.
[5] Enligt Lööw skedde detta sedan Himmler uppmanat Furugård att söka sig till NSFP och ena den svenska naziströrelsen.
[6] Enligt Lööws Nazismen i Sverige 1924-1979 (s. 248) fanns det sammanlagt 5, inte 6 som nazisterna själva anger, lokalavdelningar i Skåne.