Nazisterna kallade Dalby för ”huvudcentrum för svensk nationalsocialism” och var första orten på den skånska landsbygden där det bildades en lokal nazistavdelning.

Obs ej färdigredigerad sida. Ska kompletteras med bilder och film

Dalby var första orten på den skånska landsbygden där det bildades en lokal nazistavdelning. Året var 1930. Det dröjde dock innan mötesverksamheten kom igång. 

Det första dokumenterade nazistmötet Dalbys nazistavdelningen arrangerade i Dalby hölls 22 februari 1931 på järnvägshotellet. Nästa möte hölls en knapp månad senare och efter att en fru Hörgren yttrat sig bildades en kvinnoavdelning inom Dalbyavdelningen. Det var mycket ovanligt med kvinnoavdelningar på så små orter som Dalby.   

Dalbynazisterna var påtagligt energiska. De nöjde sig inte med att organisera de likasinnade hemma i byn, utan genom att arrangera möten på andra närliggande orter hjälpte de till att sprida den nazistiska ideologin runt om i Skåne.

Ett par år senare hyllades Dalbyavdelningen av SNSP- ledningen för sina insatser: ”Genom dess medlemmars försorg har de flesta avdelningar grundats på skånska landsbygden. I såväl med- som motgång har denna avdelning utan att svikta gått sin väg framåt och utgör ännu i dag huvudcentrum för svensk nationalsocialism i vårt sydligaste landskap”.

Dagens Nyheter omnämde sommaren 1933 Dalby som en av flera skånska ”nazisthärdar”.

Anhöriga känner till nazistaktiviteter

Dalbybon kamrer Carl Liljeroth hyllades på sin 60-årsdag 1931 i nazisternas tidning Vår Kamp för sina insatser för nazismen. Men det är två andra namn som oftare nämns i nazistiska sammanhang i Dalby: Ernst Persson och Hjalmar Roos.

De flesta barn och barnbarn till de svenska nazisterna som jag kontaktar känner inte till något om deras anhörigas nazistiska aktiviteter. Men när det gäller Ernst Persson och Hjalmar Roos är det är känt inom familjerna att båda var aktiva nazister. Men det har varit ett känsligt ämne att ta upp och de försök som gjorts har misslyckats. De anhöriga jag har kontaktat har inledningsvis varit vänliga nog att berätta en del av vad de vetat och gjort, men sedan har det tagit stopp av olika skäl.

Järnhandlare Persson

Ernst Persson och frun Hilma drev järnhandeln ”Dalby Järn & div”, som äldste sonen Ernst Ragnar senare tog över och drev fram till och med 1998¹.

Huset med stenrelieferna på fasaden finns kvar än idag, men huserar numera ett kafé.

Ernst Perssons barnbarn Jalle Lorensson, som spelar munspel i Wilmer X, berättade via telefon (obs detta är referat av vad som sades och inte exakta citat).

Jag har fortfarende kvar det exemplar av Hitlers Min Kamp som Ernst fick av nazistledaren Birger Furugård, det står i min bokhylla. Jag träffade Ernst men han var inte så där jätteintresserad av mig, han hade ju flera barn och en massa barnbarn. Det sägs att han grät vid krigsslutet när de andra gick för att fira på gästis. Det fanns också en syster som varit i Tyskland under nazisttiden. Jag och min fru, hon är journalist, gjorde ett försök för några år sedan att dokumentera och reda ut det här, men det gick inte, berättade Jalle Lorensson som efter en tids betänketid vänligt meddelade att han inte ville göra något nytt försök.

Roos stred mot ryssarna?

I riksdagsvalet 1932 var en av de 15 kandidaterna Dalbybonden Hjalmar Roos. Denne Roos var en av de tongivande nazisterna i Dalby och fick senare en nazistisk utmärkelse för sina insatser för nazismen.

Hjalmar Ferdinand Roos son Jan Roos berättar om pappan:

”Pappa var 50 år gammal när jag föddes (1946) och under min uppväxt, de 24 år jag bodde i Malmö innan jag flyttade till Eskilstuna, lade jag aldrig märke till något nazistiskt överhuvudtaget. När jag växte upp så röstade han på högerpartiet, men han försökte aldrig påverka mig. 

Han tog realen någon gång i början av 1900-talet, sedan jobbade på ett gods i Estland hos familjen Wrede där han träffade min mamma som var estländska, sedan flydde de till Finland med en liten båt när ryssarna kom. Sedan kom de till Skåne och han jobbade som lantbrukare, Lilla Skatteberga hette gården som låg vid Kävlingeån, ungefär till jag föddes då han började jobba på sockerbruket i Arlöv där han sedan blev personalchef. 

Det närmaste jag kommit något som kan liknas vid människoförakt från hans sida var när mamma serverade makaroner och pappa sa ”nej, det där äter jag inte för det äter italienarna och några sämre arbetare än dem har jag aldrig sett ”, berättar Jan och skrattar.

Min farfar och farmor hade spritfabrik i Dalby, men det var inget olagligt, och där växte min pappa upp. Han var väldigt naturintresserad, var väldigt barnvänlig och lärde mig mycket. Det du antyder är väldigt främmande för mig. Det fanns ju flera Hjalmar Roos i Dalby.  

Han var med bland de där som åkte till Finland och krigade mot ryssarna. Svenska frivillighetskåren eller vad den hette. Tror han var motorcykelordonnans.”

Jan såg en skada på pappans arm

”Jag såg själv skottskadan på, om jag minns rätt, vänster arm. Det var ett cirka decimeterlångt ärr där de skurit ut kulan.”

Jan trodde skadan kom från ett deltagande i finska vinterkriget 1939-1940 men han finns inte med i listorna över frivilliga. Så det var sannolikt finska inbördeskriget 1918 och/eller det efterföljande relativt okända och grymma Estniska frihetskriget 1918-1920 han i så fall blev skadad i. Det stämmer bättre överens med hans ålder, Hjalmar var född 1897, och många frivilliga var unga.

Den Svenska kåren som deltog i estniska kriget uppgick till cirka 300 man och en av de som ingick i den var överste Martin Ekström som 1933 blev ledare för Nationalsocialistiska Blocket och som Hjalmar gick med i mitten av 1930-talet.

August Wrede som Hjalmar sannolikt jobbade för deltog dessutom på de vitas sida (de borgerliga) i finska inbördeskriget 1918 och Wredes slott Svidja slott i Sjundeå var belägrat av de röda, sedan de vitas skyddskår tagit skydd i slottet. August Wrede ägde också släktgodsen Sitz (Wredensitz) och Rehho i Koykers socken i Estland 1917-1927.

Hur många nazister?

1932 blev det bara ett möte. 1933 hade nazistpartiet splittrats upp i två fraktioner; SNSP (Furugårdarna) och NSAP (Lindholmarna) och de båda tävlade om att få Dalbynazisterna på sin sida. Både Lindholm och Furugård uppges har dragit fulla hus med begeistrade Dalbybor 1933. 

Socialdemokrater uppskattade 1933 att det fanns cirka 200 nazister i Dalby.² Siffran torde vara rejält överdriven och missvisade eftersom det bara fanns ca 1700 invånare i Dalby. En förklaring kan vara att uppgiftlämnaren räknat med de nazisterna som bodde i de omgivande byarna: Hammarlunda, Torna Hällestad, Kyrkheddinge och Veberöd. (Det som möjligtvis motsäger detta resonemang om Torna Hällestads nazister räknats med är att Torna Hällestad i samma sammaställning uppges ha haft 50 nazister (av ca 1000 invånare))-eller så stärker det antagandet att sammanräkingen är en överdrift/felaktig). Men det var påfallande stor andel, 5 av de 15 riksdagskandidaterna i valet 1932, som kom från Dalbytrakten.

1934 dök det nybildade, tredje, nazistpartiet NSB (Blocket) upp i Dalby för att ha möten och värva medlemmar. Det blev sammanlagt sex möten det året och efter ett NSB-möte konstaterade referenten i Riksposten att Dalbyavdelningen la ned ett ”uppoffrande arbete” för nazismen och tillade att: ”Det är sådana kämpar vi behöva i vår kamp för ett fritt Sverige!”.

I kommunalvalet 1934 ställde nazisteterna inte upp i Dalby men enligt uppgift komm en nazist in i fullmäktige via en samlingslist med namnet Kommunens väl.³

Internt bråk med bråkig malmöpolis

Men alla var inte lika positiva. Poliskonstapeln och NSB:aren Johannes Levin till exempel. Han gav från Malmö ut den skånska nazisttidningen Nasisten. I det sista numret i april 1934, som blev Levins fall eftersom han i spalterna självsvådligt avsatte NSB- ledaren Martin Ekström, gick han också till hård attack mot Dalbyavdelningen och Hjalmar Roos.

Levin påstod att Dalbyavdelningen hade gått med på förslaget att sänka lönerna för nödhjälpsarbetare till 44 öre i timmen:

 ”Vi måste på det skarpaste brännmärka dylika nationalsocialister, ty de är inte socialister, om de nu kunna ha någon rätt att kalla sig nationella”. 

Roos och en klockare i Kramfors kritiserades dessutom för att tagit avstånd från ett av partiets detaljförslag om sex timmars arbetsdag skulle införas till arbetslösheten avskaffats och garanterad minimiinkomst för alla arbetare. 

Levin beskrev det som att Dalbyavdelningens ”underminerings- och skumraskarbete” hade ”åstadkommit ett fullständigt kaos” inom Blocket.

Det bör tilläggas att Johannes Levin var en av de många ”vildhjärnor” inom nazistpartierna som skapade mera kaos än nytta för nazisterna.

Nazister under blockad

Det här året var det första gången ett möte i Dalby sattes under blockad. Vanligtvis var det socialdemokrater eller fackförbunden som blockerade mötena, men nazisterna anger inte vem eller vilka som stod bakom blockaden. 

NSAP försökte få igång en diskussion men det dök inte upp några opponenter på det diskussionsmöte som arrangerades i november.

På ett NSB-möte i Dalby 15 april 1934 talade Torstensson och Dahlqvist inför en ”100- procentig nationalsocialistisk publik”. Dalbyavdelningen uppges lägga ned ett ”uppoffrande arbete” för nazismen. ”Det är sådana kämpar vi behöva i vår kamp för ett fritt Sverige!”. 

Stödde Furugård i fängelset

Naizistledaren Birger Furugård hade hamnat i fängelse på grund av sina vårdslösa uttanden i den så kallade Wiklundaffären.

Dalbynazisterna hade kontakter med Sjöbonazisterna. Julen 1934 samlade de båda ihop pengar till Furugårds familj som hade det knapert när han satt i fängelset på Långholmen. De fick ihop 30 kronor. Sjöboledaren Adam Kehlmeier gav mest; 7 kronor. Hans Mårtensson och Emil Jönsson 5 kronor vardera. Gotthold Nilsson och Johans Lundh 3 kronor. Järn & div. Dalby och August Svensson 2 kronor och Alfred Persson, Edvin Persson samt Ur M. Nilsson 1 krona vardera. 

Dessutom skrev Kehlmeier i ett brev till kapten John Åstrand på regementet i Karlstad att fru Broman sett till att sammanlagt 17 kronor skickats direkt till Furugårds hustru. Jöns Svensson i Önneslöv hade bidragit med 5 kronor, fru Broman 4 kronor, Frans Hansson 4 kronor och Gotthard Kristensson 4 kronor. Det lite oklart om Nils Alfred Andersson också skickat med 1 krona. 

Mer bråk från Dalby

Under en period bodde nazisten Sten Burén i Dalby. Han var illa omtyckt av åtminstone en person, Malmönazisten Hall, som skrev brev till ledaren Birger Furugård om detta. 

Sten Burén hade en annan åsikt om sig själv och skrev också han brev till Furugård. Trots att fler än Hall hade påtalat Buréns olämplighet ville han fortsätta vara medlem. Han hade varit med i partiet sedan 1 november 1931 då han blev avdelningsledare i Boden avd 27 och lagledare i SA kort därefter. I april 1935 bodde Burén i Dalby och kom på kant med Furugård.  Han hotade Furugård med att överlämna alla handlingar han hade till den ”nationalsocialistiska fraktion” som han tänkte gå med i. Om någon SNSP:are ville ha kontakt med Burén innan han lämnande partiet uppmanade de ringa telefonnummer 6 i Dalby. Det är oklart om någon tog hans hot på allvar.

SNSP hade inga möten 1935 och partiet lades ned efter det misslyckade valet året efter. NSAP hade två möten och NSB ett under 1935.

Dalbynazist prisades

Hjalmar Roos hade 1935 gått med i NSB och var väldigt aktiv; värvade prenumeranter till nazisttidningen Riksposten samt julhälsade. Han gick inte lottlös. 

NSB hade två egna utmärkelser, Trohetskorset och Frihetskorset, som delades ut till nazistiska förkämpar som kallades Engelbrektsmän. Trohetskorset delades bara ut vid ett tillfälle, 1935, medan Frihetskorset skulle delas ut även vid framtida ceremonier. Korsen delades ut av kyrkoherde Hellström vid två-årsjubileet i Göteborg 7 december.

Ett av de 25 stycken Trohetskorsen fick avdelningsledare Hjalmar Roos.

Ett av de 24 stycken Frihetskorsen fick avdelningsekonomichef Ernst Pehrsson i Dalby.

 

Moderater störde möte!

NSAP gav inte upp utan arrangerade tre möten 1936. Under ett av dem hände något väldigt ovanligt när det gällde motagitationen mot nazismen. Det brukade vara socialdemokraterna eller några enstaka gånger andra vänsteraktivister som gav sig ut på gator och torg för att agitera. Men den 14 september var det Torna Härads moderata valmansförening som saboterade ett möte! Högerpartiet ställde upp en högtalarbil och spelade grammonfonmusik från den för att locka folk till sitt möte. Nazisterna hävdade dock att de inte lyckades locka några åhörare från dem. 

Inga möten 1937, men 1938 var tillresta nazister från NSAP/SSS i Dalby och talade.

I landstingsvalet 1938 fick NSAP 17 av 820 röster. Det räckte inte till något mandat.

Säkerhetspolisens sammanställning över SSS i Skåne 1939 omfattar 367 namn. Bland dem fanns: 

Ture Liljeroth, trädgårdsmästare, Dalby

Ernst Persson, handlande, Dalby

1943 hölls det sista mötet. Lindholm talade över ämnet ”Åkerfält eller kyrkogårdar”. Det lockade cirka 25 åhörare. Ett scenarie fjärran från de överfulla lokalerna med de entusiastiska Dalbynazisterna tio år tidigare.

Dalby- möten, medlemmar och julhälsningar

1931

22 februari. Dalbyavdelningen av SNSP hade propagandamöte på Järnvägshotellet. Lantbrukare Roos och byggmästare Andersson talade före Birger Furugård och Lindholm. ”De sympatier som nationalsocialismen väckt på orten uttrycktes genom det livliga diskuterandet efteråt och genom medlemsanslutningen”. 

18 mars bildades en kvinnoavdelning efter Landahls och Wencherts anförande. En fru Hörgren talade och sa att ”kärleken till vårt land och folk driver henne i vårt parti” och hon tackades med applåder. Hon och flera andra närvarande kvinnor anslöt sig till avdelningen.

1932

11 september EB Nilsson talade på bion inför cirka 150 personer. 

1933

SNSP

13 mars talade Furugård i en fullsatt lokal, cirka 300 personer, och hundratals kom inte in. ”Begeistrad publik”. 

19 oktober talade Ohlsson och Brolin inför cirka 80 personer. Sju nya medlemmar. 

22 november talade Hedh inför ett okänt antal åhörare. 

NSAP

13 april talade Lindholm på Järnvägshotellet i en ”till trängsel fylld” lokal. De 10 SA-män som tidigare sålt nazisttidningar på Dalbys gator utgjorde vakt på mötet. De flesta i publiken var lantbrukare och de applåderade kraftigt över Lindholms tal som pratade om ”utplundringspolitiken” mot industrin och bönderna. Wenchert inledde och Tornman avslutade. 

23 november talade Sterner i bion inför 60 åhörare.  

1934 

SNSP

5 december talade Larsson och Wall inför cirka 20 personer allt medan regnet strömmade ned.

NSAP

20 mars talade Helge Burman på ett nazistmöte. Lundaavdelningen arrangerade, mötet var under blockad men intresset uppges ha varit stort och medlemmar värvades. 

29 november talade Sterner inför 50 personer. Diskussion utlyst men ingen opponent fanns på mötet. Diskussion utlyst av partiet men enligt DSN dök ingen upp som opponent.

NSB 

8 april distriktmöte i Dalby. Representanter från flera avdelningar var där och fanjunkare och distriktledare Ohlsson från Höör utsåg sin stab på mötet.

15 april talade Torstensson och Dahlqvist inför en ”100- procentig nationalsocialistisk publik”. Dalbyavdelningen uppges lägga ned ett ”uppoffrande arbete” för nazismen. ”Det är sådana kämpar vi behöva i vår kamp för ett fritt Sverige!”. 

14 maj talade Brolin på inför över 100 personer. ”Deltagarna lämnade mangrant en riklig kampskatt”. 

Brolin kritiserades i Arbetet 22 juni för att han smugit sig undan en diskussion i Dalby, datum för detta var ej angivet.

1935

NSAP

1 mars. Algot Andersson talade. Ungsossar närvarande, som sedan lämnade mötet.

22 juli. Wennberg talade. 60 åhörare.

NSB

19 mars talade Nils de Maré efter Stig Marks inledningsanförande. Detaljuppgifter saknas för detta möte men mötena på den skånska turné som detta möte ingick i, uppges ha varit välbesökta och de flesta som lyssnade var bönder.  

Roos i Dalby omnämns som en flitig värvare av prenumeranter till Riksposten.

Julhälsade från NSB 1935 gjorde

Hjalmar Roos

1936

NSAP 

19 februari. Landahl talade. 20-tal åhörare.                        

24 juli. Möte å Gästgivaregården. J. Svensson talade. 75 åhörare.                

14 september. Möte å Gästgivaregårdens gårdsplats. Wenchert talade. 75 åhörare. DSN rapporterade att Torna Härads moderata valmansförening störde mötet genom att medelst grammonfonmusik från uppställd högtalarbil locka folk till högermötet istället. Lockelsen gav inget resultat enligt DSN.

1937 julhälsade man utan namn från NSB i Dalby.

1938    

1 augusti. Eskil Hultin talade. 25 åhörare.  

23 november. Möte å Gästgivaregården. Jönsson talade.    

1943    

10 maj. Möte å järnvägshotellet. Lindholm talade över ämnet ”Åkerfält eller kyrkogårdar”. Ca 25 åhörare.   

FOTNOT

1. Uppgifter från P-O Bengtssons samlingar https://www.p-o.se/kulturportal Dalby (nedlagd) ↩︎
2. Siffran kommer från den kartläggning av nazismen i Skåne som SSU gjorde sommaren 1934. 20 juni skickade de ut frågeformulär till de lokala socialdemokratiska klubbarna med frågor om ”Nationalsocialismens verksamhet” på orten. De ville veta hur många nazister som fanns på orten, om det fanns någon nazistisk avdelning, hur många föredrag som hållits och åhörare som lyssnat med mera. Distriktet ville också ha in förslag på hur nazisterna skulle bekämpas. Svaret skulle den lokala socialdemokratiska klubben skicka tillbaka till distriktet verkställande utskott senast 15 juli (de som inte svarat tills dess fick en påminnelse 4 september med anhållan om svar senast 18 september 1933). 
   Resultatet av kartläggningen redovisades hösten 1933 i både Arbetet och Dagens Nyheter. Slutsatsen var att det nazistiska hotet från Skåne överdrivits något. Rubriken var ”Nazisterna ej mer än 1 000 i hela Skåne” ↩︎
3. se Quislingcentralen av Joakim Berglund, s 42 ↩︎