Lund

Här skolades den svenske führern, här hölls det första nazistmötet i Sverige, här öppnades ett koncentrationsläger på skoj och här fick nazisterna löpa gatlopp. 

Lund har en central plats i den nazistiska historien. 

OBS Den här historien kan också uppleves under en stadspromenad. Ladda ned appen Shuttle och välj LUNDS BRUNA HISTORIA

Nazisttalaren skrek ut sitt budskap. Folket var lurat och samhället sjukt. Demokratin bar skulden och borde avskaffas så nazisterna kunde ta över makten och ställa allt tillrätta. Publiken i den fullsatta Stora salen i AF-Borgen svarade med att ropa ”bravo!” och applådera kraftigt. Det var söndag kväll den 17 november 1929 och dags för nazismen att göra verklig entré i svensk politik.

De svenska nazisterna i NSFP, Nationalsocialistiska Folkpartiet, hade varit på nazistmöten i Tyskland och lärt sig hantera propaganda av sina tyska förebilder. På väggarna i AF- Borgen hade de satt upp plakat med enkla slagord som: 

”Sverige- vakna!”, ”Nationalsocialismen förenar eder!” och ”Sverige åt svenskarna!”. 

De uniformerade talarna gjorde entré till marschmusik och bar uniform vilket skulle ge intryck av att nu var det skarpt läge där nazisterna var redo och organiserade för kamp mot fienden. Talarna framförde, eller snarare skrek, ut sitt budskap som innehöll mycket skarp kritik men betydligt vagare lösningar. 

Tidig offerroll

Noterbart är att svenska nazisterna redan från början försökte ge sig själva en offerroll; talaren Konrad Hallgren hävdade den där novemberkvällen 1929 att de var förföljda av ”förblindade marxisthopar” och andra. Den här offer- retoriken hänger med än idag, mer än 90 år senare, på nazisternas hemsidor och tidningar. Nazisternas ständiga självbild är att de är missförstådda, förföljda och förtalade. 

Den andra talaren, Sven Olov Lindholm, som ett par år senare skulle bli ledare för det mest långlivade nazistpartiet NSAP/SSS, var 1929 andreman i partiet. Han var en hängiven nazist och upprepade i sitt tal att varje sunt reflekterande människa ”måste bli nationalsocialist”. 

Nazisternas budskap gick hem i Lund

Några få av åhörarna i den fullsatta Stora salen lämnade lokalen i protest mot vad de hörde. Men de flesta åhörarna stannade kvar och lyssnade. Man kan förledas att tro att alla åhörarna var nazistsympatisörer, men så var det inte.

Nazisterna hade under de första åren höga besökssiffror på sina möten. Förklaringen var att många gick på mötena av nyfikenhet. De ville helt enkelt veta mer om den där nya politiska ideologin och vilka nazisterna var. Utvecklingen i Tyskland var förstasidesstoff i svenska dagstidningar under 1920- och 1930-talet, men det stod lite om de svenska nazisternas program. Vill man få reda på vad de stod för var man tvungen att köpa deras tidningar eller gå på mötena.

Många gick också på mötena för att störa, diskutera och ifrågasätta. Nazister från kringliggande orter brukade också infinna sig för att stödja sina åsiktsfränder.

Så publiken i AF Borgen var just detta, en blandning av nyfikna, protesterande eller sympatiserande Lundabor och tillresta skåningar.

Som nybildat parti hade nazisterna svårigheter att nå ut med sitt budskap. De egna tidningarna, som hade begränsad spridning och var okända för den stora massan, räckte inte till. Lösningen var att dra igång en omfattande mötesverksamhet för att skapa intresse kring nazismen. Mötet i Lund var det första i Sverige (1) i nazisternas propagandaoffensiv och nazisterna själva var mycket nöjda efteråt. Men delar av Lundapressen avfärdade mötet som ett skämt (läs mer i mötesdelen). 

Svartskjortor blir brunskjortor

För trots plakattexterna om ”nationalsocialism” var det lite oklart för pressen och besökarna vem som egentligen höll mötet. Var det fascisterna eller nazisterna? Faktum var att nazisterna inte hängt med riktigt själva i svängarna. 

Kärnan i Nationalsocialistiska Folkpartiet (NSFP), det vill säga Lindholm och Hallgren, var före detta fascister. Partiet hade bildats 1926 i protest mot de stora neddragningarna inom försvaret och fascisterna hade till en början vaga uppfattningar om vad nazismen vad och stod för.

Men sommaren 1929 hade Lindholm, Hallgren och tre andra svenska fascister besökt de tyska partidagarna i Nürnberg och träffat Hitler.

De blev så överväldigade av mottagandet och den tyska nazismen att när de väl kommit hem till Sverige igen bestämde sig för att gå över till nazismen. Så i oktober gick Sveriges Fascistiska Kamporganisation (SFKO) i graven och Nationalsocialistiska Folkpartiet (NSFP) bildades.

Även Lunds fascistiska studentklubb gick snart i graven och ersattes av Nationalsocialistiska studentklubben. Men när mötet arrangerades i AF- Borgen fick de använda sig av den etablerade fascistiska studentklubbens namn för att kunna boka lokalen, även om detta skapade viss förvirring för åhörarna. 

Även för SFKO/NSFP:s medlemmar gick den politiska omsvängningen lite väl fort. När de på Lunds gator gjorde reklam för mötet bar de fortfarande de för fascismen utmärkande svarta skjortorna. Nazisttidningen de sålde hade inte heller hunnit transformeras till den nya läran. Den hade fortfarande det fascistiska namnet Spöknippet. Det dröjde tills januari 1930 innan det proklamerades att de att de svarta skjortorna skulle bytas ut till nazistiska bruna skjortor. Och den nya tidningen, National- Socialisten, dröjde ett par månader till. 

Men nazismens historia började egentligen flera år tidigare i Lund.

Förste führern i Lund

Värmlänningen Birger Furugård hade vuxit upp i Värmland men tog 1909 sin studentexamen vid Lunds privata elementarskola (heter Spyken idag). Han fortsatte att studera vid Lunds universitet och blev veterinär. Det var i då han kom i kontakt med botanisten Bengt Lidforss (1868-1913) rasbiologiska idéer. Rasbiologi och antisemitism kom att bli nazisterna ideologiska hörnstenar. 

1922 kom Furugård i kontakt med de tyska nazisterna. 1924 bildade han och sju andra män det första svenska nazistpartiet. Sveriges Nationalsocialistiska Frihetsförbund (SNFF). En av de sju var Lundabon Severin Solders.

Anti-semitismen var en kärnfråga för det nya partiet.

Partiet nådde inga större framgångar och redan året efter gick SNBA (Svenska Nationalsocialistiska Bonde- och Arbetarpartiet) som partiet nu hette, på sparlåga. Solders försvann från nazistledet men Furugård fortsatte att odla sina kontakter med tyska nazisterna och blev bekant med Hitler, Himmler och Goebbels. Furugård fick tala på de tyska nazisternas möten men nykteristen Hitler hade egentligen inga högre tankar om Furugård som var känd för sitt omfattande drickande. 

Att Hitler avfärdade honom som lämplig svensk führer visste Furugård inget om. Istället uppmanades han av Himmler att ta kontakt med Lindholm och de andra nazisterna i NSFP. (50)

Under påsken 1930 enades Sven-Olov Lindholm att NSFP och Birger Furugård med sitt SNBA skulle gå samman till ett parti. Efter en tid av många och förvirrande namnbyten enades de till slut om namnet Svenska Nationalsocialistiska Parti (SNSP). Furugård blev ledare och Lindholm andreman. En inte helt lyckad partikonstruktion skulle det visa sig. 

Det blev bara två offentliga nazistmöten i Lund under 1930. Noterbart är att Sydsvenskan efter ett av dem tog in ett helt okritiskt referat som förefaller vara en avskrift av talarens manus. 

Furugård kom tillbaka till Lund 25 februari 1931. Då var han inte längre en fattig student utan partiledare. Och mottagandet blev varmt. Efter han talat i AF- Borgens stora sal, som var prydd med stora hakkors, och skulle åka till Stockholm hyllades han och Lindholm av nazister från flera skånska avdelningar. 

AF Borgen blev nazisternas viktigaste mötesplats i Lund. Minst 46 av de 84 nazistmöten som hölls i Lund ägde rum i Borgen tills de i slutet av 1943 förbjöds hålla sina möten i den. (a) (AF Borgen är namnet på studenternas, Akademiska Föreningens, hus som ligger i parken Lundagård i Lunds centrum, ett stenkast från Lunds universitets äldsta och mest kända byggnader. Borgen hyser flera samlingssalar, café, restaurang samt kontor och är än idag en av Lunds vikigaste mötesplatser).

EPA-krig

Sammanlagt tre möten hölls under 1931 men möten var inte det enda propagandavapnet som användes det här året. När ett EPA-varuhus öppnade vid Mårtenstorget i december 1931 organiserade Lundanazisterna ett ”EPA- krig”. Nazisterna delade ut tusentals flygblad till de boende kring torget och människor på torget. På flygbladen upplystes Lundaborna om ”EPA:s ägare och affärsmetoder”. Enligt nazisterna som delade ut flygbladen och sålde tidningar ”uppmanades de av många (Lundabor) att till fortsatt kamp mot judedömet”.(3) EPA-kriget var en del av nazisternas riksomfattande kampanj mot EPA. I några städer blev nazisterna bortkörda och åtalade, dock inte i Lund. 

1932

1932 blev ett lugnt år i Lund och övriga Skåne då de svenska nazisterna koncentrerade sin riksdagsvalspropaganda i Värmland och Göteborg (kommunal- och landstingsval hölls två år senare). Under 1932 hölls två diskussioner mellan nazisterna och Clarté (en internationell organisation som skulle samla vänsterintellektuella). Diskussionerna skedde på ett Clartémöte och på det enda nazistmötet i Lund som noterades i nazipressen det året.

Goebbels ok, Trotskij inte

Hösten 1932 tog Lundastudenterna kontakt med de tyska nazisterna och undrade om inte blivande propagandaministern Joseph Goebbels kunde tänka sig att tala på en studentafton? Jodå, det kunde han och datumet sattes till 20 mars 1933. Men världshistoriska händelser skulle komma emellan och Goebells ställde in sig besök 9 mars. Även kommunistledaren Leo Trotskij hade kommit på tal som talare eftersom han under en tid befann sig Köpenhamn, men studenterna kom fram till att han som ”ytterlighetspolitiker” var opassande som gäst.

1933- händelsernas år

Sedan riksdagsvalet 1932 blivit ett fiasko för nazisterna (3-4 promille av rösterna) började missnöjet pyra. 

15 januari 1933 splittrades partiet. Furugård förblev ledare för SNSP och Lindholm bildade NSAP som med tiden blev det parti som fick störst framgångar i Lund. 

Nazisternas maktövertagande i Tyskland samma månad blev en stor överraskning för omvärlden. Många hade hoppats, eller fruktat- beroende på politisk hemvist, att nästa kommunistiska revolution skulle äga rum i Tyskland. Och så blev det till mångas stora förvåning istället en nazistisk/fascistisk revolution. 

Utvecklingen i Tyskland skapade ett stort intresse och nyfikenhet på nazismen i Sverige. Över hela landet strömmade folk till mötena. Sannolikt var det många av dem som drabbats av 30-talets djupa lågkonjunktur som också hoppades få höra förslag på hur krisen skulle lösas. 

Partisplittringen gjorde att de svenska nazistpartierna inte fullt ut kunde utnyttja det intresse för nazismen som Hitlers maktövertag skapade. Istället för att göra gemensam sak och uppvisa enighet tävlade de tre svenska nazistpartierna (det tredje nazistpartiet NSB bildades i slutet av 1933) under 1933-1936 inbördes om Lundabornas sympatier. Det innebar att de smutskastade och baktalade varandra samt störde varandras möten. 

Men till en början såg det ändå ljust ut för nazisterna. 

Den socialdemokratiska Karlstadstidningen ska våren 1933 ha uppgett att nazismen i Lund ”omfattar i denna stund en god del av den borgerliga befolkningen, ända från skolorna- inte minst där- upp till jordbruksbefolkningen, köpmännen och hantverkarna osv. Även bland arbetarna har rörelsen börjat tränga in”. (7)

Tidningens uppgifter bör tas med en stor nypa salt, men klart är att svenska naziströrelsens medlemsskara växte under 1933. Men i takt med framgångarna och det ökande politiska hotet från nazismen växte också motståndet. Främst från socialdemokraterna. Dåvarande Lundabon och blivande statsministern Tage Erlander var en av dem som tog fajten. Det var inte alltid en lätt uppgift.

Ofta tog unga socialister till våld för att stoppa nazisterna. De första exemplen på att Lunds socialdemokrater gick till handgripligheter mot nazisterna finns noterat den 28 februari 1933 då de störde ett nazistmöte som hölls i Folkets hus(!). 30 juni stördes mötet på Mårtenstorget med skrik och skrän. 

10 juli hölls en svensk-dansk ungdomsdag med parad från Mårtenstorget till Folkets park. Arbetet hoppades att paraden med sina cirka 5000 deltagare, varav 1700 danskar, borde ”ge anledning till eftertanke hos de Lundanazister som eventuellt gå och drömma om att samla ungdomen under hakkorset”. I Folkparken kritiserade socialminister Gustav Möller nazisternas raspolitik och förhärligade av arierna. Möller konstaterade att de äkta germanerna fanns i Norden, men det var inget man förhävade sig över. Kritiken mot de nazistiska germanerna (min kursivering) var frän:

”Den sortens germaner, vars första gärning varit att trampa ner folkets frihet, kännas vi inte vid som rasfränder” 

Men vänstern var inte ensam om att ta till icke-demokratiska metoder och våld. Våren 1933 utsattes tidningen Arbetet för ett attentat. En sten kastades in genom ett fönster på redaktionen och kring stenen var det bundet ett maskinskrivet papper med uppmaningen till tidningen att sluta skriva negativt om Hitler. Gjorde man inte det skulle Arbetets medarbetare stenas. Brevet var undertecknat ”Nationalsocialister”. 

Ett tredje nazistparti

Bråken mellan NSAP och SNSP gjorde ledde till att de nazister som inte ville välja sida istället förespråkade en samförståndslinje med en nazistisk rörelse med tydliga kristna förtecken. I maj 1933 bildades så Nationalsocialistiska Förbundet (NSF). När NSF misslyckades med att ena de båda trätande, bildade de en egen organisation och samarbetade med SNSP. 

Att Furugård tillfälligt avgick som riksledare för SNSP i september och gjorde en kupp mot nazisttidningen Vår Kamps redaktion, påskyndade bildandet av det nya partiet NSB. I december 1933 ombildades NSF till Nationalsocialistiska Blocket (NSB). Det etablerade sig i Lund under 1934 och hade sin expedition på Vårfrugatan 3.

Blocket beskylldes för att vara ”överklassnazister”, en beskrivning som de själva värjde sig emot, men med överste Ekström som ledare och von Essen som sympatisör och talare, var det svårt att få bort den stämpeln. 

Överklassnazister eller ej, när NSB höll sitt andra möte i Lund i maj 1934 hölls det på Grand Hotell. NSB:s ledare Martin Ekström uppges ha mötts med en flera minuter lång applåd när han gjorde entré i Grands festsal. NSB hade dock ett stort problem i Martin Ekström. Han må ha varit en krigshjälte från Finland men någon större talare eller agitator var han inte. Och det blev pinsamt tydlig på möten som det på Grand.

Men Lundaborna höll tydligen god min och efteråt hölls det kamratafton med ett hundratal deltagare. 

1934- vändningens år

Den så kallade Viklundaffären i Stockholm i januari 1934 blev en vändpunkt när det gällde den pågående ökningen av sympatierna för de svenska nazisterna. Nazisten Viklund hade låtit en kamrat skjuta honom i armen och försökte sedan skylla skottet på kommunisterna. Bluffen avslöjades och Birger Furugård hamnade i fängelse på grund av sina uttalanden i samband med det inträffade. Förtroendet föll för de svenska nazisterna. 

Det var hela tiden rörigt i nazisternas led. Nazisterna bråkande internt och uteslöt flera av sina medlemmar. Anledningen kunde vara att de misskött sig, inte hade den rätta politiska övertygelsen eller inte betalade medlemsavgiften (det sistnämnda var den vanligaste orsaken). Uteslutningarna redovisades i den interna tidningen PORG. I vissa fall gjordes uteslutningen offentlig. Det hände Lundabon målarmästare Gösta Sörenssons vars uteslutning ur SNSP som rapporterades i National Socialistisk Tidning. Anledningen angavs dock inte. (9) Ett år senare hade han dock tagits nåder igen och fanns med bland de julhälsande nazisterna.

Från religiösa studentkretsar i Lund gjordes 1934 en protest, en petition ställd till kungen, mot ”snusklitteratur”. Nazisterna gnuggade händerna över petitionen och såg den som ett förverkligande av en av deras programpunkter. Lundanazisten Moselius utnyttjade situationen och anklagade de tyska judarna som flytt från koncentrationslägren för att ligga bakom all den ”osedlighetspropaganda” som pågick i Sverige. Han ansåg därför att det borde anordnas bokbål även i Sverige. (10) 

Internt talades det om att rörelsen under våren hade förlamats av Wiklundsaffären. Men nazisterna gav ändå inte upp. 1934 blev också ett toppår när det gäller antalet nazistmöten i Lund; 14 stycken. Nazisterna höll flera utomhusmöten på Mårtenstorget och hävdade att de lockade uppemot 2000 åhörare. Torget var, efter AF-Borgen, den mest populära mötesplatsen. Inte mindre än 25 av de sammanlagt drygt 80 nazistmötena hölls här.

Författaren Nils Kellgren har beskrivet ett nazistmöte på Mårtenstorget. Vilket möte det ska ha varit är oklart eftersom det inte finns någon närmare tidsangivelse än ”mitten av 30-talet”. Hur nazisttalaren uppges ha formulerat sig när han kritiserade svenska regeringen, är enligt min uppfattning mycket trovärdiga citat. Men när det gäller beskrivningen av mötets förlopp med en tax med trög mage som bajsade framför talarstolen och en docent som provocerade talaren genom uppmana honom att tala ”högre” tills rösten sprack, så verkar Kellgren ha använt sig av romanförfattarens kreativa frihet. (32)

Nazism- på skoj?

Lunds studenter tacklade nazismen med sedvanlig Lundahumor. Under karnevalen 1934 fanns en vagn i tåget med studenter föreställandes Hitler, Goebells, Wiklund och Göring.

För att se nazisternas vagn (skymta förbi i slutet av filmen), klicka här.

För ändåmålet köpte studenterna äkta hakkorsarmbindlar av de svenska nazisterna och de armbindlarnas samt kvittot på inköpet förvaras än idag i AF:s arkiv. (42)

Nöjesområdet i parken Lundagård fick namnet Djuriska parken eller Koncentrationslägret.

Att tiotusentals anti-nazister plågades och hundratals mördades i tyska lägren, vilket dagstidningarna rapporterade om regelbundet, tycks inte ha berört Lundastudenterna…

Bråkigt 1934

Motståndsaktioner gjordes under 1934, men de var få. Socialdemokraterna satte ett nazistmöte i blockad och störde två utomhusmöten på Mårtenstorget. 

Och när Lindholm summerade de sju bråk som inträffat under hans turné sommaren 1934, ska de ha varit värst i Växjö och Lund.

Handgripligheter blev det också inför kommunal- och landstingsvalet i september 1934. En gipsgjutare överfölls när han satte upp nazistaffischer på en annonspelare i korsningen Östra Vallgatan och Brunnsgatan. Fem yngre män, som färdades i en bil försedd med socialdemokratiska plakat med texten ”Arbete åt alla”, stannade till och anklagade gipsgjutaren för att ha rivit ned deras affischer. En av dem, en 17-årig före detta trädgårdsarbetare, tog nazisten i nacken och kastade honom mot annonspelaren så att affischklistret stänkte på hans kläder. Han fick minst tre sparkar i baken innan han kunde fly. 17-åringen erkände för polisen att han fattat gipsgjutaren i nacken och gett honom en lätt spark. (11)

NSAP, SNSP och NSB tävlade under 1934 om Lundabornas gunst och alla hade etablerat sig på orten. NSB öppnade sin expedition. SNSP hade både sin avdelning M 14 Lund och distriktslednings säte i Lund. 

Det bildades också en studentorganisation inom SNSP: Nationalsocialistiska studentförbundet, sektion Lund med Sam Aurelius som ordförande. 

Lunds Nationalsocialistiska Studentklubb hade i striden tagit ställning för NSAP som dessutom hade sin ortsgrupp 14.

Och det blev NSAP som gick hem bäst hos Lundaborna.

Nazist blev vd för Gambro

Att ha varit nazist tycks inte ha stört möjligheterna att göra karriär. Den ovan nämnde Sam Aurelius är ett exempel på detta, ett annat är Carl-Axel Althin från Glemmingsbro.

Carl-Axel var nazist under åren 1933-1936. Han var både medlem i lokalavdelningen för NSAP i Lund och satt i styrelsen för Lunds nationalsocialistiska studentformation.

Enligt obekräftade uppgifter lämnade han nazismen eftersom det kunde störa hans akademiska karriär. Han blev också professor i arkeologi och forskade om stenåldern.

Arkeologiprofessorn Carl-Axel Althin lämnade 1954 Lunds universitet och gjorde en strålande karriär inom näringslivet. Först blev han chef på Lundaföretaget Tetra Pak och fortsatte sedan (1960) till Elektrohelios. Han blev därefter vd för Holger Crafoord AB och till slut (1971) vd för Gambro. En post som hans son Anders övertog vid faderns död 1975. Sonen Anders Althin visste ingenting om pappans nazistiska förflutna förrän jag tog kontakt med honom i början av 2000-talet. Han berättade att hans pappa hela tiden sagt att han varit ”englandsvän”.  

Carl-Axel Althins söner Peter Althin (KD) och Anders Althin är välkända profiler.

Än idag delades det ut stipendier i Carl-Axel Althins namn. Och att det på Historiska museet i Lund finns en informationstavla om Lundanazismen placerad i Althinssalen, kan kanske ses som något kongenialt?

Nöden- en svensk shtetl?

De flyktingvågor som uppstod i samband med Rysslands fördrivning av judar (som inleddes 1795 och fortsatte till första världskriget) från östeuropa tog sig några tusental judar till Sverige. (se film (4 min) om den judiska historien här)

Några reste vidare medan andra slog sig ned i Sverige. Ovanligt många valde Lund som tillflyktsort och många av dem hamnade i det fattiga området Nöden i södra Lund.

Koncentrationen av judar i stadsdelen blev så hög att man nästan kan tala om att det i Lund bildades den enda shtetl som någonsin funnits i Sverige. Shtetl är ett begrepp från östeuropa och betyder ungefär byar/orter med övervägande judiska invånare som lever enligt judiska traditioner mer eller mindre isolerade från det omgivande samhället. Under en tid fanns det en synagoga i Nöden och nazisterna förlade en partiexpedition i området, men de fann det snart lämpligt att flytta därifrån.

Lunds fyra Förintelseoffer

Minst fyra Lundabor, dvs personer födda i Lund, mördades i Förintelsen. Idag vill Sverige inte kännas vid dem.

Gemensamt för de här Lundaborna och de andra minst 25 svenskfödda judiska offren är att de någon gång under sitt liv flyttade till ett annat land och där infångades av nazisterna och senare mördades i ett utrotningsläger som Auschwitz eller Treblinka, eller bara försvann.

De fyra Lundaborna har jag porträtterat i mina filmer Förintelsens Svenska offer del 1 och Förintelsens Svenska Offer del 2 samt i Förintelsens Skånska offer, men här kommer en kort presentation av var och en:

Doris Abrahamsson/Rozental (Rosenthal)

Född 2 mars 1909 i Lund som dotter till Jeshajahu Abrahamsson och Nany Nachmanson.

Bodde på Stora Södergatan 40.

Fick två syskon, Edith och Arne.

Familjen flyttade till Berlin någon gång på 1910-talet. I hemmet talades tyska, jiddish och svenska. På 1930-talet gifte sig Doris med en polsk affärsman och de fick sonen Nakhem. Bosatta i Lodz. Försvann 1942 i Warszawa och mördades i Treblinka.

Pappan och brodern återvände till Sverige innan krigsutbrottet och levde i Sverige. Systern flyttade till Israel. Mamman hade dött på 1920-talet.

Markus Kolman, Yaakov

Född 1886 Lund. Mördad 1945 i Litauen.

Simon Davidsen

Simon Davidsen föddes 13 januari 1887 i Lund. Son till Seelig Davidsen och Rebeka Katz. Gift med Gusta och bosatt i Oslo, Norge. Arresterad 27 oktober 1942. Överförd till Stettin med skeppet Donau 26 november 1942 och transporterad med tåg till Auschwitz. Dog 14 januari 1943 i Auschwitz.

Carl Herman Matulsky

Carl Herman Matulsky, född den 15 mars 1882 i Lund. Han bodde i Lund på fastighet nr 178 B vilken låg på Östra Mårtensgatan 14 (eller 12) från 1882 fram till 1897-02-24 då han flyttade till Malmö Pauli. Fadern var handlare Kaleb Matulsky. Carl var svensk medborgare enligt folkbokföringen i Ängelholm (där han bodde ett tag). Flyttade till Norge. Mördad i Auschwitz.

Övriga skånskfödda judar som mördades i Förintelsen

Abraham Bernstein, Landskrona/Malmö-Auschwitz

Jacob Israel Gittelsen, Ängelholm-Auschwitz

Fanny Kahn, Malmmö-Theresienstadt

Amelie Kaufthal, Lomma- Belzyce ghetto

Ester Krantz, Malmö-Auschwitz

Julius Mak, Malmö-Dorohusk

Doris Mak, Malmö-Sobibor

Thora Mendelsohn, Malmö-Auschwitz

Harry Schnell, Malmö-Taucha (oklart om han var av judisk börd)

Israel Stern, Malmö-KL Troeglitz

De svenskfödda ROMERNA som mördades i Förintelsen.

Ingen av de romer som mördades kom från Skåne men jag vill ändå nämna dem i detta sammanhang eftersom romerna ofta kommer i skymundan i Förintelsehistorien.

Marie Boudin, född 1874 i Stockholm. Deporterad från Belgien 17 januari 1944 och avliden i Auschwitz 26 mars 1944. Fångnummer: Z-9910.

Elisabeth Lagrene, född 1924 i Stockholm. Artist. Deporterad från Belgien 17 januari 1944. Transporterad till Ravensbrück 15 april 1944. Fångnummer: Z-9919.

Dorothea Makowskij, född 1906 i Sverige. Deporterad från Tyskland och avliden i februari 1944. Fångnummer: Z-2842.

Lisa Modist, född 1912 i Stockholm. Deporterad från Belgien 17 januari 1944. Fångnummer: Z- 9763.

Anita Schultz, född 1931 i Falkenberg. Deporterad från Tyskland och avliden 1944. Fångnummer: Z-9559.

Unga Lundabor i nazisternas led

Eftersom nazismen var en radikal rörelse som lockade många unga var det läge för NSAP att etablera deras svenska motsvarighet till HitlerJugend, Nationell Ungdom, i Lund under 1934. 

NU:s Kamratskap Lund var väl organiserat. De samlades i partilokalen på Stora Södergatan 8 a och hade kamratskapsmöte första och tredje torsdagen varje månad. Lag- och förtruppsmöte andra och fjärde torsdagen varje månad. Mötestiden var satt till klockan 19. ”Alla måste närvara” uppmanade NU i DSN. 

Enligt en av Clartés interna rapporter rekryterade nazistpartiet under 1934 fler medlemmar bland de yngre studenterna i Lund än någon annan politisk organisation. (12). Men unga sympatisörer var inte så användbara i valen när rösträttsålder var satt till 24 år. 

Valet 1934- en besvikelse

134 var det kommunal- och landstingval i hela Sverige (riksdagsvalen hölls mellan kommunal/landstingsvalen dvs 1932, 1936).

SNSP vallöften/program för valet:

”avskaffa arbetslösheten” med arbeten inom jordbruket

”avskaffa parlamentarismen” inför korporativ yrkesriksdag

”ge kvinnan rätt till hemarbete”

”stärk försvaret”

”kamp för Gud” motarbeta gudlöshetspropaganda (kommunism) 

och vetensaklig rationalism 

”befria landet” från klasskamp, marxism och fackföringsvåld

”befria jordbruket och näringslivet” från ”beroende av judiskt internationellt kapital”

”återupprätta kulturen” från ”sedligt förfall och internationell judisk förflackning” 

Men trots alla framgångar och ansträngningar blev kommunal- och landstingsvalet i Lund i september 1934 en stor besvikelse för alla nazistpartier.

NSAP:s grovarbetaren Axel Durén, ingenjören Edvin Olsson och radioarbetaren Olof Tengvall fick bara 185 röster av de 11 922 rösterna i stadsfullmäktige.

Ännu värre var det för SNSP/NSB:s lista med:

plantskoleägaren Nils Eckardt, Gammelmark

sergeant Karl Hansson, Apotekaren 6

köpman Albert Johansson, Katedralskolan 4. 

De fick bara 35 röster.

1 röst var utan väljarbeteckning. 

Landstingsvalet gick inte mycket bättre: 170 av 10 661 röster var för nazisterna. (13)

En nazistisk studentklubb, som alla andra

I sista numret för året av studenttidningen Lundagård fick alla studentsammanslutningar beskriva sin verksamhet under det gångna året på kårsidan. Lundagård gjorde ingen åtskillnad på sammanslutningarna och den nazistiska studentklubben fick beskriva sin verksamhet vid fem tillfällen under åren 1934-1938 (under åren 1939-1943 utgick kårsidan och efter det var klubben nedlagd).

LNSF (Lunds Nationalsocialistiska Studentformation) skrev att det under vårterminen 1934 varit en stark medlemstillströmning och under höstterminen hade LNSF koncentrerat sig på den inre skolningen. LNSF ansåg att ett ”starkt teoretiskt kunnande” var nödvändigt för de nazistiska studenterna och arrangerade bland annat en talarskola samt arrangerade studieverksamhet med grupper som träffades en gång i veckan för att diskutera nazisternas program. Det var ämnen som ”Judefrågan” och ”rasfrågan och folkstamvård” som diskuterades. Ett diskussionsmöte arrangerades och LNSF samarbetade intimt med NSAP:s formation när det gällde den yttre propagandan.

SNSP:s partifunktionären Lars Larsson (som signerade sina brev med ”Lasse i Lund”) försökte hålla ordning på de skånska ortsgrupperna och enskilda medlemmarna.

I januari 1935 meddelade ”Lasse” till Furugård att NSAP:s avdelning i Lund var ”mycket stor och livskraftig, men på tillbakagång”. Och deras bästa stöd var en professor Karlsson som Lasse försökt nå för att ”tala förnuft med”.

Sannolikt avses historieprofessor Gottfrid Carlsson som var en av de Lundaakademiker som ivrigt propagerade för Hitler. Han och hustrun Lizzie samt professor Hugo Odeberg uppges ha suttit på första bänk och applåderat ett av de tal som Lindholm höll på AF. (14) 

Fattiga nazister

Medlemmarna i studentklubben kom med största sannolikhet från relativt välbärgade hem. Men fotfolket i ortsgrupperna hade andra förutsättningar. Som Furugårdaren Gustaf Larsson i Lund. Han hade problem. Ekonomiska problem. Han hade bara råd att äta ett mål mat om dagen och det var tack vare att hans kamrater hjälpte honom. Hade de inte gjort det hade han inte haft råd att äta varje dag. Han hade varit sjuk och pantsatt sin skrivmaskin för att ha råd att gå till doktorn. Doktorn tyckte han var så mager att det fanns risk för att han skulle bli sjuk igen. Han var tvungen att gå till sjöss igen för att reda upp sin ekonomi. 17 januari 1935 avsade han sig sina uppdrag.

Hela södra distriktet av NSAP hade också ekonomiska problem, de var ”så förbannat luspanka” att de bara hade råd med ett exemplar av interntidningen PORG. 

I februari 1935 var nazimötespropagandan intensiv i Lund. Tre möten på sex dagar. Den 14:e hade SNSP möte, den 15:e NSB och den 19:e NSAP. 

Man bearbetade också Lundaborna på ett mera personligt plan. Den unge spykisten Åke Svensson på Stora Tomegatan 8 hade varit i kontakt med NSAP:s presschef. Därför uppmanade presschefen brevledes en Lundanazist att ta kontakt med Åke Svensson. Om han lyckades värva honom är oklart men i juli 35 hade Lund NSAP 101 medlemmar. (Namnen på några av medlemmarna finns i mötesdelen) (15)

I oktober 1935 hade NSAP:s Landahl ett möte på AF i ”Judefrågan”. Ämnet, eller talaren, tycks inte ha intresserat Lundaborna; det kom bara 180 åhörare vilket var den näst sämsta noterade publiksiffran det året. 

LNSF beskrev i Lundagård sin verksamhet under 1935 och det är tydligt att den stärkte den vanliga ortsgruppens arbete och organisation. Verksamheten hade karakteriserats av ”utomordentligt intensiva mötespropagandan” både i Lund och på landsbygden kring Lund med ett 30-tal möten. LNSF var också med i Malmö på 1- majmötet. Den politiska studiecirkeln rullade på och LNSF uppgav att de gav ”gott stöd” till ortsgrupp 14. 

Den så kallade oktoberoffensiven innebar att naziststudenterna drog ned på mat, tobak och nöjen för att kunna ge så mycket av sina pengar som möjligt till ortsgruppen. Under fil kand Lagerwalls ledning skötte LNSF studiearbetet i ortsgruppen. Fil kand Jacobson ledde talarkursen och en propagandabyrå inrättades i vilken både medlemmar i LNSF och NSAP arbetade. Så kallade nordiska aftnar uppgavs ha lockat många besökare. Naziststudenterna intensifierade korrespondens med nazisttidningarna DSN och Nationell Socialism. Naziststudenterna deltog också i den fysiska fostran som nazisterna lade stor vikt vid. Det innebar bland annat kampläger med sång runt lägerelden och marscher i regn och kyla. De arrangerade också möten. LNSF summerade höstterminen 1935: ”att vår åskådning denna termin vunnit terräng inom studentkåren i större omfattning än någonsin tidigare”. 

Rått mot judar

NSAP:s tidning DSN använde ett hätskt och rått språk så fort det kom till att beskriva judarnas situation. Under 1936 skrev DSN om dr Fritz Croner som fått arbete på statistiska institutionen på Lunds Universitet. Han är en ”landsflyktig intellektuell dvs en jude som känt marken i Tyskland bränna under sina fötter” och att han kommit till Sverige är ett resultat av ”svenska myndigheters flathet och fjäsk inför internationella judendomen”. (16)

I ett annat nummer kallar DSN Lunds universitet för ”ett eldorado för intellektuella judar”. Att Clarté tagit hand om de landsflyktiga judarna kritiseras liksom att inbjudna judiska akademiker fick föreläsa.

Dessutom anklagas socialdemokraterna för att försöka tysta nazisterna med terror och de borgerliga genom att tiga ihjäl dem. (17) Det sistnämnda kan tyckas lite konstigt då nazisterna idag ofta stämplas som en högerextrem rörelse. Men nazisterna föraktade både borgerlighet och socialism och ville aldrig låta sig inordnas på höger-vänsterskalan. 

Karl Hansson avsade sig avdelningsledarskapet för SNSP:s Lundaavdelning men det visade sig vara svårt att bli av med den utnämningen. I juni 1936 rapporterade en Kågerödsnazist för tredje gången, utan att ha fått bekräftelse, att Karl Hansson avsagt sig ledarskapet för. Ny ledare skulle Gösta Sörensson bli. (35)

Ännu ett dåligt val 1936

Riksdagsvalet 1936 blev inte heller det någon framgång för Lundanazisterna. NSAP fick bara 125 röster. (18) Därefter skedde stora förändringar inom naziströrelsen. Furugård la ned SNSP och uppmanade medlemmarna att gå över till NSAP. 

NSB fanns kvar, på pappret, som parti ett par år till men var i praktiken betydelselöst. Många nazister lämnade nu rörelsen. 

Men de kvarvarande nazisterna gav inte upp och nya medlemmar tillkom.

I samband med ett nazistmöte på AF 25 oktober fick Lunds avdelning av Nordisk Ungdom nytt standar och namnet byttes ut från ”kp Lund” till Carl XI. Det hölls dessutom en ceremoni vid Monumentet i norra Lund (Monumentet är ett minnesmärke över de danskar och svenskar som stupade i slaget vid Lund).

Många Furugårdare hade svårt att byta sida till ”ärkefienden” Lindholm men tidigare nämnde SNSP-ledaren Karl Hansson hälsade julen 1936 från NSAP:s ortsgrupp 14 (läs alla namnen i og 14 i mötesdelen). 

LNSF skrev i slutet av 1936 i Lundagård att man fortsatt samarbetet med ortsgruppen. Det inre arbetet hade fått stå tillbaka för den yttre i form av möten och valarbete. I samband med valet skulle det den 19 september ha gått ett nazistiskt fackeltåg genom Lund, men uppgiften är ej omnämnd i nazipressen. 

En av NSAP:s trognaste medlemmar, trädgårdsarbetare och radioarbetare Olof Tengvall dog 20 juni 1937 i lungsot. Tengwall var född 22 november 1908, han ställde upp som kandidat i stadsfullmäktigevalet 1934 och var ortsgruppchef i Lund under valkampanjen 1936. Han hyllades för sina insatser i DSN. (19) 

Studenter och vanliga Lundabor tillsammans

Kopplingar mellan den nazistiska studentorganisationen (som under 1937 bytte namn till Lunds Nationalsocialistiska studentförening) och den ”vanliga” ortsgruppen var som tidigare nämnts många. Ofta fanns samma personer med i båda sammanslutningarna. Carl-Axel Althin och Sten Carlsson är två exempel på detta. Althin var med i studenternas styrelse och medlem i ortsgruppen. Carlsson var ortsgruppsekretare 1936 och satt i studenternas ledning från 1937. (Carlsson blev senare historieprofessor i Uppsala och bytte under kriget, sedan han gift sig med en kvinna av judisk börd, helt politisk uppfattning). (12) 

Studentföreningens existens underlättade när AF-huset skulle hyras för nazistmöten som inte bara riktade sig till studenter utan lika mycket till Lundaborna och andra skåningar. Det var också vanligt att nazister från intilliggande byar som Dalby och Kyrkheddinge, infann sig på mötena för att lyssna och ge stöd till sina meningsfränder. AF-huset användes minst en gång som möteslokal för skånska nazister som planerade en propagandaturné. 

Lunds NU uppges, av nazisterna själva, ha varit mycket starkt i november 1937. NU:s verksamhet hade ofta en sorts kombinerad militär- och scoutkaraktär då de unga nazisterna gick långa marscher och sov ute i det fria. Det bedrevs också en politisk skolning under lägervistelserna. Partiledaren Lindholm var på utmarsch med Lund NU 6 november för att ytterligare stärka deras moral och politiska övertygelse. 

Bland julhälsningarna 1937 finns förkortningen ”K.G. og 14”. KG är en förkortning av Kristina Gyllenstierna och är beteckningen på nazisternas kvinnosektioner. Det är första gången detta omnämns i Lund men någon verksamhet i Lund finns inte omnämnd i nazipressen. Nazistkvinnorna på andra orter brukade arrangera julmarknader och Luciatåg. 

LNSF skrev i Lundagård att den ”såg tillbaka på en framgångsrik termin” med två stora möten och rekordartad kampskatt på ett av dem. De deltog i Karl XII-firandet och landstinget i Helsingborg. Både den inre och yttre verksamheten ska ha fortsatt som tidigare. 

Svensk-tyska vänskapsförbundet

Det var vid den här tiden vanligt med vänskapsförbund med andra länder. Svensk– Tyska akademiska förbundet var ett av dem. Det hade Erik Rooth, professor i tyska, som ordförande. Men det mesta arbetet utfördes av Theodor Walter, tysk titulärprofessor. Walter var nazist och arbetade i hemlighet för tyska utrikesdepartementet. (43) Förbundet arrangerade under mitten av 1930-talet kulturella evenemang till förmån för det nazistiska Tyskland.

Erik Rooth hade goda kontakter med nazi-Tyskland och utnyttjade dem för att hjälpa sin dotter Margaretha Eriksdotter Rooth att gifta sig med en tysk SS-man i avsikt att avla många ariska barn till Hitlers tredje rike (läs mer om detta och Erik Rooths krombukter för att avnazifiera historien om sig själv, i den utmärkta boken ”Svenska SS-fruar av Christoph Andersson).

Men detta räckte inte tyckte den till Lund inflyttade John Sigfried Johnsson alias Gunnar Berg alias Fridtjuv Bjelke. Han var den drivande kraften bakom att Riksföreningen Sverige-Tyskland bildades 1937. Många tyskvänliga svenskar var oroade över att stora delar av den svenska pressen och befolkningen var så kritiskt inställd till Hitlers diktatur. Föreningen skulle ”utan ställningstagande i partipolitiken verka för ett rättvist bedömande av det nya Tyskland”. Många högt uppsatta personer skrev under föreningens upprop och blev medlemmar. Som flest, 5141, var medlemmarna 1942. Frågan om Riksföreningen kan ses som en nazistisk organisation har debatterats. Klart är att flera av dess medlemmar hörde till andra politiska partier, medan det i föreningens kärna fanns flera nazister.

Henry Ekdahl hade varit ortsgruppchef under 1937 och efterträtts av ogk Eskil Hulthin. Ekdahl hade själv bett om att få slippa ledaruppdraget och stf partiledaren Per Dahlberg i Lund beviljade det eftersom han tyckte Ekdahl var olämplig som ortsgruppschef. Han saknade auktoritet och höll inte på sin värdighet, ansåg Dahlberg. Dessutom hade han försökt få en antagonist, nazisten Blomkvist, utesluten ur partiet. Detta är ett typiskt exempel på det intrigerande som hela tiden pågick inom den nazistiska rörelsen. Att det både försvagade och demoraliserade de andra nazisterna tycks de agerande inte ha tagit någon hänsyn till. 

Ytterligare ett dåligt val -1938

1938 var det åter dags för kommunal- och landstingsval. Nazisterna intensifierade sin propagandaverksamhet och höll nio möten innan valet (och tre efteråt). I samband med nazistmötet 28 augusti anmäldes NSAP för brott mot uniformslagen av den socialdemokratiske lokalpolitikern E Brandt. Åklagaren lade dock ned fallet. (20) 

Publiktillslutningen på Lundamötena uppges ha varit god med uppemot 1000 åhörare, men av detta märktes inte mycket när röstsedlarna räknades. 

I stadsfullmäktige blev det 148 av 13 700 röster

I landstingsvalet i Lunds landskommun blev det 7 av 509 röster för NSAP och i Lunds stad 156 av 13 704 röster. (21)

1938 utkom tidskriften Ateneum; en antinazistisk och vänsterradikal tidskrift med säte i Lund. Vilhelm Moberg var en av skribenterna. Atenum beskrivs ha stärkt de antinazistiska Lundensarnas självkänsla men sålde så dåligt att den fick läggas ned 1939. (41)

Naziledaren Sven-Olov Lindholm fortsatte sitt engagemang för lunds unga nazister. 1938 skrev han en kampsång för NU- flickorna i Lund. (22)

Det kunde ha sina sidor att som ung flicka engagera sig för nazismen. En av de 18-åriga NU- flickorna delade ut nazistiska flygblad i brevlådor. Men när hon la ett i socialdemokraten och fullmäktigeledamoten John Ek’s brevinkast på Agardhgatan 6, blev det hett om öronen för henne. Ek sprang efter henne och ropade ”de grövsta skällsord och smädelser, alltför grova för att kunna sättas i tryck” skrev DSN och tillade att det hört Ek säga att han tyckte det skulle vara ett nöje att skjuta nazister. (23) 

Nytt namn: SSS

Efter det misslyckade valet bytte NSAP namn till SSS (Svensk Socialistisk Samling). Hakkorset skippades som officiell symbol för partiet. Avsikten med förändringarna var att markera sin självständighet gentemot nazi-Tyskland. Det hjälpte dock föga. De flesta förknippade fortfarande svensknazismen med tysknazismen. 

I samband med valnederlagen lämnade många svenska nazister partiet. För att säkra återväxten av talare som kunde propagera för nazismen startades talarskolor. På juldagen 1938 startades en ny talarskola i Lund och den pågick till och med nyårsafton.

NSAP i Lund hade under slutet av 1938 problem med att få sina affischer uppsatta på de kommunala annonspelarna. Det utvecklades till att drätselkammaren förbjöd nazisterna att affischera. De tre ledande socialdemokraterna Larsson, Mattsson och Bengtsson motiverade detta med att en ”dylik icke- demokratisk verksamhet ej borde av drätselkammaren befrämjas”. Beslutet överklagades till länsrätten som gav nazisterna rätt och upphävde förbudet. Nazisterna var trots att de vann tvisten mycket irriterade över den.

Tidningen Arbetet agiterade i samband med affischdebatten att lagen borde ändras så att kommunen kunde förhindra affischering för organisationer som NSAP. (24)

LSSS (Lunds Svensk-Socialistiska Studentförening- det nya namnet sedan huvudpartiet NSAP bytt namn till SSS) beskrev i Lundagård att deras verksamhet bestått i valarbete och efter det inre arbete i form av medlemsmöten där arbetstjänsten och försvarsfrågan diskuterats. LSSS arrangerade tillsammans med Nordisk Ungdom en underhållningsafton i Stora salen 13 november. Medlemssiffran uppges ha varit stigande under hela året men någon medlemstal omnämns inte. 

Som en reaktion på de flyktingströmmar och mänsklig nöd som uppstod när Hitler genom Münchenuppgörelsen 30 september 1938 fick ockupera Sudet- Tjeckoslavakien bildade Britta Holmström hjälporganisationen IM (stod först för Inom-europeisk mission och numera Individuell Människohjälp). Med fanns också maken och teologidocenten Folke samt andra anställda på universitetet. IM har än idag sitt säte i Lund.

Leni Riefenstahl på studentafton

Lunds studenter misslyckades 1933 med att för Goebbels till Lund. Men 1938 fick de ett annat nazistiskt högdjur till Lund: Hitlers favoritregissör Leni Riefenstahl! Hon hade bland annat regisserat Viljans Triumf, en propagandafilm för nazismen, filmad under kongressen i Nürnberg 1934, som var nyskapande när det gäller bland annat kamerateknik och användningen av musik.

Hon talade 15 oktober 1938 på ämnet ”Skilda konstnärliga och tekniska problem i samband med olympiafilmens skapande” och enligt DN var salongen överfylld och Riefenstahl hyllades efteråt med stående ovationer.

”Mota Moses i grind”

I samband med Kristallnatten i november 1938 kom nya flyktingströmmar till Sverige. SSS drog igång sin flyktingfientliga och antijudiska kampanj Mota Moses i grind samma månad. I februari 1939 tog SSS studentorganisationer över kampanjen. 

Medicinalstyrelsen ville våren 1939 att Sverige skulle ta emot 10 medicinska specialister, alla av judisk börd. Stockholms högskolas nazister i Svensksocialistiska studentförbundet arrangerade ett stort protestmöte mot detta med 450 deltagande studenter. Kåren i Uppsala arrangerade kort därefter den så kallade Bollhusdebatten då en majoritet, 548 mot 349, röstade för att en protest mot medicinalstyrelsens förslag skulle skickas till kungen.

I Lund arrangerades kårmötet 6 mars. Det blev en lång debatt som avslutades med två omröstningar. 731/724 röstade för ett anti-judiskt svar till styrelsen och 357/342 röstade emot. Beslutet applåderades i Lunds Dagblad, Sydsvenskan och Skånska Aftonbladet. Arbetet och GHT var negativa. Dessutom hade studenterna i Lund ett tillägg, som inte fanns med i Stockholm eller Uppsala, om att ”en invandring, som medför att främmande element upptagas i vårt folk, framstår för oss som skadligt och inför framtiden oförsvarbar”. I själva verket blev det tvärtom; det är Lunds studenters anti-semitism och kallsinnighet som idag framstår som helt oförsvarbar.(41) Och det dröjde tills 1997, som en väldigt senkommen ursäkt framfördes av kåren till det judiska folket. 

Studenternas flyktingmotstånd förvånade politikerna och togs som en fingervisning av opinionen inom den svenska opinionen. Det kan ha påverkat att Sverige intog en restriktiv flyktingpolitik under världskrigets första år.

Både de tyska och svenska nazisterna jublade över Uppsala- och Lundastudenternas tilltag och den ohöljda anti-judiska inställning även bland icke-nazistiska studenter. Det här var bättre anti-judisk propaganda än de själva kunnat regissera och konstruera. De svenska nazisterna hängde på och lanserade i DSF planen att flytta alla judar till Madagaskar. (43)

Motsättningarna mellan nazister och anti-nazister skärptes. Det var inte ovanligt med hot om stryk när kontrahenterna möttes på krogen.(41)

Under 1939 drabbades partiet av ytterligare ett dödsfall. Malte Bengtsson dog 19 januari efter en tids sjukdom. Bengtsson hade varit aktiv på gatorna och partiexpeditionen för Lunds ortsgrupp. (7/39 BILD)

Det hann bli fem möten innan andra världskriget bröt ut 1 september 1939.

Krigsutbrottet ändrade allt

Ribbentorp- Molotov-pakten och den uppkomna ”nazi- kommunismen” då Stalins svenska lakejer i den svenska kommuniströrelsen slutade kritisera Hitler och nazismen, innebar slutet för Clarté, den vänsterorganisation som ivrigast bekämpat de Lundensiska nazisterna. (45)

Ännu värre blev vänsterns ideologiska blackout och position då Sovjet överföll Finland 30 november 1939. I samband med detta deklarerade många av de svenska kommunisterna att de stödde diktatorn och folkmördaren Stalin framför Finland.  

Oväntad protest

Den före detta Lundaprofessorn Torgny Segerstedt hade på 1930-talet gjort sig känd som anti-nazist via sina artiklar i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning (GHT). En samling på 44 köpmän och advokater i Göteborg protesterade i december 1939 mot Torgny Segerstedts anti-nazistiska ledare i GHT. Helt oombedda (?) gav sig 62 Lundabor, varav hälften var från universitetet- nazisterna Hugo Odeberg och Karl Olivecrona var två av dem, in i debatten och i GP publicerades deras protest mot Segerstedts ”landsskadliga journalistik”. Segerstedt uppges ha blivit lamslagen över att akademiker från hans gamla studieort gick nazisternas ärende. (46) Lundahistorikern Sverker Oredsson anser att Lundaprotesten banade väg för det lagförslag som innebar censur och transportförbud av svenska tidningar under krigets första år. 

Ryktet förvärras

Lunds universitet hade tidigt ett rykte om sig att vara nazistvänligt. Det förstärktes 4 oktober 1940. Då talade professorn och nazisten Fredrik Böök vid högtidsgillet. Böök uppmanade bland annat studenterna att ”acceptera den nya tiden” dvs nazismen. Talet blev känt i hela Sverige. Herbert Tingsten höll ett par dagar senare ett hälsningstal på Stockholms högskola och gick i kraftig polemik med Böök.

Böök gav dessutom i december ut en bok- Tyskt väsen och lösen- i vilken han fortsatte hyllningarna av Hitler. Tingstens angrepp på Böök fortsatte efter kriget då Tingsten blivit chefredaktör på DN. I vad som liknas vid en avrättning tog han i en ledare 8 juli 1946 heder och ära av Böök.

Tingsten spädde på Lunds dåliga rykte när han gick till attack mot den så kallade Lundaskolan inom teologin. 

Kyrkan var splittrad

Svenska Kyrkan var splittrad när det gällde uppfattningarna om hur kyrkan skulle förhålla sig till de tyska nazisterna.

Det fanns troende i Sverige som tog ställning för nazismen. Schartauanerna och kyrkoherde Ivar Rhedin i Göteborg är den mest kände.

Från Lund kom det en kvartalstidning kallad Kyrkor under korset. Lunds domprost Magnus Pfannenstill skrev i den och tog ställning för nazismen. 

Det fanns också de som helt tog avstånd från nazismen. Till exempel telogiprofessorn Gustaf Aulén och blivande universitetsrektorn Johannes Lindblom.

Och så fanns det som kallades Lundaskolan. Inom den ansåg att man kan ta ställning på teologisk nivå men inte på politisk nivå. Lundateologernas talesman Anders Nygren tog avstånd från nazismen/Deutsche Christen på det teologiska planet men tog inte ställning för eller emot nazismen på den politiska nivån. 

Det var ett argument som kanske kunde vara gångbart i kyrkliga kretsar men knappast ute i ett samhälle som präglades av kampen mellan olika ideologier. Kritiken över denna politiska naivitet var hård från debattörer som Tingsten. 

Universitetslärare blev spioner

Som en följd av kriget och mobiliseringarna avstannade den nazistiska mötesverksamheten i hela landet. Det blev bara ett, möjligtvis två, möten i Lund 1940. 

Även universitetets verksamhet gick på sparlåga under krigsåren. Det ville den före detta Lundastudenten Tage Erlander utnyttja. Som statssekreterare i socialdepartementet gav han den lokala säkerhetspolisen i uppdrag att ragga upp nästintill sysslolösa lärare. Två lärare nappade; Torsten Gustafsson professor i matematisk fysik och Hans Ryde docent i praktisk fysik. De ”brann av begär” över ”att få göra en insats för vårt land under nuvarande kritiska tidsläge”. De beklagade sig över att statsmakterna inte redan tidigare velat använda sig av deras kunskap. De blev tillfrågade om de kunde biträda vid radiopejling, eftersom den pågående pejlingen inte fungerade som den skulle. Ryde och Gustafsson svarade ja och trodde att de skulle kunna ordna fram ytterligare 5-6 pålitliga och energiska pejlingsmän och några av dem skulle till och med kunna arbeta utan ersättning. De trodde att fysiska institutionen skulle kunna bidra med både apparatur och lokaler för en stationär station. (33)

Universitetsanställda kom att bistå säkerhetspolisen genom att arbeta som agenter!. Docenten i turkiska språket Gunnar Jarring ”gjorde ett gott intryck och var nog ägnad för sin uppgift” skrev säkerhetspolisen. Han efterträddes av UB- bibliotekarien dr Thede Palm som ”var den bäste av alla agenterna; initiativrik och smidig, energisk och klok” och ”samarbetade ypperligt”.

Men alla var inte lämpliga agentämnen. Fil mag Johannes H hade en ”lärdomshögfärd (som) gick över alla gränser, han ansåg och ådagalade tydligt, att ingen mer än han begrep något, och uppretade så grundligt både polisen och framförallt tullpersonalen att den senare t o m förbjöd honom vistas på för tullen anvisad plats i hamnarna”. Johannes var en intensiv tyskhatare som ”såg rött” så fort en tysk närmade sig. Dessutom skröt han inför sina kamrater i Lund om sin ”viktiga hemliga mission”. (34)

”Förvildad skara”

I DSF 4/40 opponerade sig ortsgruppledaren Folke Johansson i Lund att svenska nazister kallades för just nazister och ville att de skulle bli kallade svensksocialister.

Att Lunds nationalsocialistiska studentförening fanns med i katalogen över enskilda studentorganisationer fick Arbetet att 26 februari 1941 publicera en artikel med budskapet att denna ”förvildade skara” i ljuset av vad som hänt i Norge borde lägga ned sin verksamhet.

Året efter blev det tre nazimöten och åtminstone på ett av dem, 7 mars, hade nazistmotståndare infunnit sig.

En nazist som studerade vid Lunds universitet ville i maj 1941 gå med i hemvärnet men när kompanichefen, litteraturhistoriaprofessorn och antinazisten Olle Holmberg i oktober samma år fick reda på att studenten var nazist förklarades han för ”olämplig” eftersom professorn ansåg att SSS var fyllt med spioner. Studenten överklagade men förgäves. Holmberg ansåg att hemvärnet riskerade sitt rykte om det tog med nazister och kommunister. (25)

Lundagårds klavertramp

De Lundensiska studenternas uppvaknande inför vad som skedde i Norge dateras till 10 september 1941 då två fackföreningsledare avrättades. Morden kritiserades i Lundagård under hösten, men den nya redaktion som tillträdde efter nyår trampade rejält i klaveret. I redaktionen ingick minst två ”nazistsinnade”: Gudmund Smith och Sten Gagnér.

Det som fällde redaktionen var artikeln ”Våra norska bröder”. Den var tänkt som protest mot att rektorn vid Oslo universitet dömts till 30 dagars vatten och bröd i mörk cell. Lundagård skrev: ”krigets hårda lag nödvändiggör åtgärder som synes meningslöst grymma”. Men detta uppfattades som alltför förstående formuleringar och kårmötet avsatte redaktionen 25 februari. Noterbart är att en annan känd nazist Sven Olov Johansson var nära att bli invald i den redaktion som ersatte den avsatta.(41)

Passivt motstånd förekom mot Lundanazisterna. Ungt Folks löpsedlar blev otaliga gånger nedrivna när de satts upp på AF:s anslagstavla. (26)

På det första mötet 26 februari 1942 talade kontraktsprosten och nazisten Daniel Fredlund. Enligt DSF så somnade Lunds Dagblads referent under mötet för att prosten var så långrandig. 

Kravallerna 1942

Under februari 1942 spreds ett, falskt, rykte om att en tysk invasion av Sverige var nära förestående. Och sommaren 1942 rullade den södra armégruppen allt längre in i Sovjet. Tyskland hade ännu inte nått höjdpunkten i sin utbredning. Visst hade tyskarnas mittgrupp hejdats utanför Moskva i december 1941, men det var ännu högst ovisst för många svenskar hur kriget skulle utvecklas. Det var kanske inte mest lämpade tillfället för svenskarna att visa sitt motstånd mot nazismen, men det var precis vad som skedde. I många svenska städer blev det sommaren 1942 kravallartade scener när nazisterna försökte propagera. Så ock även i Lund. 

Hur många som samlats på Mårtenstorget 13 juli är oklart. Nazisterna hävdade att det var 3000 personer, Sydsvenskan kallade det ”en massa nyfiket folk”. Talaren Brolin avbröts flera gånger och mötet fick avbrytas efter bara en halvtimma. Nazisterna kallade det för att en ”vettlös massa” fyllde Lunds gator efter mötet. Polisen försökte skydda nazisterna från att bli överfallna genom att eskortera dem till partilokalen på St Petri kyrkogata, men två nazister ska ändå ha blivit överfallna. Vid nästa möte, 22 mars, blev det lugnare men fönsterrutorna på nazisternas lokal blev sönderslagna. 

Hösten 1942 kom boken Tidsspegel ut. I den uttryckte sig tio Lundaprofessorer om ”kulturkrisen” på ett sätt som stärkte Lunds anti-nazister. 

Säkerhetspolisen registrerade

Säkerhetspolisen hade registrerat sedan krigsutbrottet registrerat misstänkta kommunister. Med tiden kom den också att registrera nazister, aktiva anti-nazister och de som höll på Storbritannien. Idrottstränaren vid LU, Vollmar Eriksson, var en av de registrerade. Han ”måste betraktas som nazist” skrev polisen i oktober 1942.

DSF intensifierades sin propaganda och i tidningen förekom 1942 flera gånger en Lundakrönika där nazisterna kritiserade sina motståndare. (27) I slutet av 1942 hade SSS 72 lokalavdelningar. 21 av dem fanns i Skåne och ortsgrupp 14 Lund var en av dem. Sannolikt kom kritiken i krönikorna från någon av Lundamedlemmarna. 

Lundakrönikorna fortsatte under 1943. De handlade fortfarande ofta om debatter och politiska utspel från motståndarna. 

Nazisterna slängs ut ur AF Borgen

I slutet av oktober 1943 förbjöd AF:s ekonomiska utskott nazisterna att under läsåret 1943-44 använda sig av anslagstavlan i AF:s stora vestibul. Bakgrunden var att nazisterna satt upp en grovt anti-semitisk affisch.

Under ett uttalande från universitetets rektor om att Lund skulle hjälpa flyktingar hade nazisterna tillfogat:

”Men var om en vet att judarnas uppehåll här i landet ej kommer att bli tillfälligt. Nej, de komma istället att sättas i stånd att överallt tränga undan svenskar från förvärvs- och affärsverksamheten” 

Vice kårordförande och kuratorerna hade föreslagit att nazisterna dessutom skulle förbjudas ha möten på AF, men de fick inte majoritet. Ett mötesförbud ansågs vara ett för hårt straff för bara att ha missbrukat anslagstavlan. Men det utfärdades också en varning till nazisterna om att de inte skulle få fortsätta ha möten på AF om de inte slutade att kränka de danska flyktingarna i Lund.

När det blev känt att det inte skulle utfärdas något mötesförbud för nazisterna ”läckte” anti-nazister detta till beslut till rikspressen. Både DN och GHT fördömde beslutet. Men det var inte fördömandet som skulle avgöra nazisternas öde; det gjorde de själva.

På nazistmötet 27 oktober uttryckte sig nazistledaren Lindholm så illa, han liknande judarna vid råttor, att den tillagda ”varningen” utlöstes. Nazisterna hade kränkt de danska judarna och förbjöds därefter ha möten på AF. 

Arbetet skrev 29 oktober 1943 att nazisternas oanständigheter var på ”alla demokratiska, dvs nästan alla, studenters läppar i dessa dagar”. Signaturen ”Ced” spekulerade kring att vissa delar av ekonomiska utskottet trots det skandalartade nazistmötet 28 oktober fortfarande var emot ett förbud mot nazistmöten i AF. Ced tyckte därför att frågan skulle lyftas till AF:s överstyrelse för att de skulle rädda kårens anseende. 

”Lunds demokratiska studenter skall i framtiden inte behöva skämmas över att de ha varit i medlemmar i Lunds studentkår”. 

Dan efter skrev Börje Nord en insändare med anledning Lindholmsmötet och att Svenska Socialistiska Partiet hade planerat ett möte på AF 12 november. ”Det är icke förenligt med studentkårens heder att upplåta sina lokaler för en systematisk smutskastning av sina gäster”. 

Sydsvenskan fördömde också och summerade efter det sista nazistmötet i på AF: ”Den stora massan av Lunds studenter fördömer skarpt studentnazisternas osmakliga uppträdande. Studentkåren i Lund är ingalunda infekterad av nazism- man har bara på sina håll varit alltför tolerant mot det fåtal ytterlighetsmän som här sökt driva sitt spel”.

Om Sydsvenskan hade rätt eller inte är omöjligt att utröna. Men man kan konstatera att nazistsympatierna inte på något sätt hade dött ut i Lund. Antalet julhälsningar 1943 med tillhörande pengabidrag till nazisttidningen DSF, överskred de många hälsningar som framförts både 1941 och 1942. 

Nyheten i november 1942 om behandlingen av de norska judarna, att de skickades till utrotningsläger i Tyskland, var den nyhet som väckte mest uppmärksamhet bland svenskarna det året. De danska judarnas flykt hösten 1943 engagerade också Lundaborna, inte minst sedan många av flyktingarna slog sig ned i Lund. Många studenter hade nu vänt kappan efter vinden. Symboliskt var kanske att den vid tidpunkten avnazifierade Gudmund Smith fick bli Lundagårdsredaktör hösten 1943. En av hans första artiklar var ett försvar för de Lundastudenter som haft svårt att ta ställning. 

17 december 1943 bröt universitetets vetenskapliga samfund alla sina vetenskapliga kontakter med Tyskland.(41) 

Lunds studentkår stämplad

Lunds studentkår har med jämna mellanrum anklagats för att vara den mest nazistvänliga svenska studentkåren och det har varit svårt för kåren att få bort den stämpeln. (47) Grunderna för anklagelsen står att finna i att:

– studentkåren 1939 saboterade ett nordiskt studentmöte i Oslo, kåren ville hellre åka till Tyskland. 

– debatten kring de tio judiska läkarna.

– tillsättningen av två nazister i Lundagårdsredaktionen 1942 

– debatten kring mötesförbudet på AF 1943 var också komprometterande. 

Enligt Arbetets skribent K.M. fanns det bara cirka 100 organiserade nazister på universitet men det har funnits många medlöpare som ”allt för ofta stött de väl maskerade nazistiska förslagen”. (48).

I Lundagård konstaterade Allan Ekberg 1943 att ”Studentkåren har blivit föremål för en högst pinsam uppmärksamhet” även om nazisterna är i en ”försvinnande minoritet” i kåren. Det fanns en misstro mot kåren och anklaganden om politisk slapphet. 

Portade från AF fick nazisterna 1944 hålla ett möte i sin nya lokal på Kiliansgatan och ett på Mårtenstorget. Det sistnämnda hölls i augusti och nazisterna uppger att det ha lockat 3000 åhörare, varav ett par hundra var ”moskvadrängar” och ”ligister” som gjorde sitt bästa för att störa mötet. 

Men sedan var det slut på de offentliga nazistmötena i Lund. 

Unga Lundaligister- ”judeblod ska flyta”

Medlemsflykten blev överallt i riket massiv i samband med krigsslutet i maj 1945. Nazisternas ledning hade svårt att förmå de gamla medlemmarna att åter ställa upp för nazismen. Men i Lund fanns det i alla fall kvar i ett förband av Nordisk Ungdom. Men 1947 blev också dess saga all. Lunds NU- förband uteslöts i september 1947 ur SSS förr sin ”ligistmentalitet”. I DSF berättas att NU brukar ha fejkade överfall på nätterna under sina läger.

Men det var inte det enda de gjorde. De gjorde inbrott i ett befälsutbildningsförråd. De ville komma åt kulsprutepistoler och pistoler men kom bara över 12 magasin till kulsprutor, och en bajonett. Bajonetten ska senare ha använts till att hota ett par judinnor på gatan. Enligt uppgift väste de ”judeblod ska flyta” åt judinnorna.

Två nazister dömdes i Lunds rådhusrätt. Den 19-årige ledaren, även kallade Ländermannen, kom ursprungligen från Lycksele. Han förklarade för rätten att han ville ha vapen för att försvara sin familj i händelse av att Sverige blev invaderad i ett blixtkrig. Detta trodde inte rättens ordförande på utan frågade om det inte var nazistorganisationen som uppmanat honom att stjäla vapnen? Ländermannen förnekade dock detta. Han dömdes 27 november 1947 för häleri och brott mot vapenkungörelsen till sex månaders straffarbete, villkorligt med övervakning. (37) 

Ett par dagar senare dömdes NU:s lagchef för grov stöld, undandräkt, brott mot vapenkungörelsen och förargelseväckade beteende till fyra månaders straffarbete, villkorligt med övervakning. 

Lagchefen hade ”varit med om ett par uppträdanden mot judiska trosbekännare”, hade ropat Heil Hitler samt ingått i den grupp nazister som sett Hjältarna från Arnhem på bio och applåderat när tyskarna lyckats med något i filmen. Övriga i publiken hade då applåderat när engelsmännen lyckades med något. 

Rättens ordförande, Martin Lembke, frågade lagchefen om NU:s numerär. Lagchefen berättade att när han gick med NU hade det bara två medlemmar men organisationen hade vuxit till cirka 25 ungdomar. De hade dessutom från Stockholm fått utbildningskort för exercis i sluten ordning. Lagchefen uppgav att han upptäckt att nazismen hade sina brister och att han skulle sluta vara aktiv inom politiken. Han uppvisade dessutom ett läkarintyg om att han som en följd av puberteten var obalanserad och omdömeslös. (38) 

Men det var inte helt slut med ungnazistisk verksamhet i Lund. I februari 1950 samlades cirka 20 nazister, ”yngre akademiker och äldre gymnasister” uppgavs vara i majoritet i en källare på Revingegatan. De ska ha lovat varandra att starta en nazistisk offensiv men det är oklart om den någonsin kom igång. (39) 

Detta är det sista livstecknet från naziströrelsen i Lund innan det svenska nazistpartiet SSS lades ned samma år.

Men nazismen har fortsatt att göra sig påmind.

Ravensbrückarkivet

Vid krigsslutet kom överlevande från koncentrationslägret Ravensbrück till Lund. På Kulturen finns en världsunik utställning med de överlevandes historier och föremål, se den och läs mer här.

På Norra kyrkogården finns en annan för Sverige unik plats: en begravningsplats för lägrens offer. Det är en väldigt vacker och rofylld plats väl värd ett besök och en blomma…

Nederländsk nazist lurade Crafoord

Noterbart är att Holger Crafoord, som anställde den fd nazistledaren Carl-Axel Althin och grundade Gambro, också hade affärer med en annan nazist: Herman Wirth.

Holländaren Wirth var en pseudovetenskapsman som med i samarbete med SS-ledaren Himmler 1935 grundade forskningsinstitutet Ahnenerbe. Institutets arbete gick ut på att förvanska, manipulera och förfalska vetenskap för att hjälpa de tyska nazisterna att försvara sina rasteorier och anti-semitiska politik. Under kriget gjorde Ahnenerbe experiment på levande människor i koncentrationsläger. Men då hade Wirth sedan länge frysts ut från Ahnenerbe. Redan 1936 hamnade Wirth i onåd hos Hitler för sina konstiga teorier om människans uppkomst. 

Efter kriget tog han sig till Sverige och 1954 startade han en fotofirma i Lund som satsade på färgfoto för reklambranschen. Finansiär var Holger Crafoord som då var vd för Åkerlund & Rausing. Men Wirth kunde inte hantera ekonomin så Holger Crafoord kopplade in sin planeringsman Paul-Henrik Kongstad att reda ut situationen.

Paul-Henrik Kongstad berättade för mig att när han var på besök hos Wirth i hans hyrda villa i Bjärred för att reda upp de Wirths trassliga affärer, så behövde han vid ett tillfälle gå på toaletten. Men han tog fel dörr till toaletten och hamnade i vardagsrummet där det fanns en stor målning av Wirth iförd SS-uniform!

När Holger Crafoord fick reda på detta avpolletterades Wirth som dock länge levde kvar som en förebild hos nynazister och new age-anhängare. 

30 november

Sedan 1853 har det i olika omgångar dragit fram demonstrationståg genom Lund för att uppmärksamma Karl XII dödsdag. Läs mer om 30 november här.

Frågor & Svar

Varför valde nazisterna Lund för sitt första möte? 

När nazisterna skulle dra igång sin mötesverksamhet 1929 behövde de en lokal. I Lund fanns då en ortsgrupp av SFKO och en studentsammanslutning. Genom den sistnämnda kunde de boka AF- Borgen. Man behövde också göra reklam ”på gatan” för mötet och ha personer som hjälpte till med det praktiska runt mötet och då kunde samma ortsgruppen/studenterna användas. Dessutom visste de att det i Skåne fanns ett stort intresse för vad som hände i Tyskland och en utbredd tyskvänlighet.

Hur många Lundabor var nazister?

Den enda säkra uppgiften om antalet organiserade nazister är att NSAP hade 101 medlemmar 1935. Siffran kan jämföras med de 80 medlemmarna i Helsingborg. Dessutom fanns det studentsammanlutningar i Lund. Ser man till riksdagsvalet 1936 blir bilden en annan, 220 röster i Helsingborg mot 125 i Lund.

Författarens tillägg:

Jag har citerat valda delar av historieprofessor Sverker Oredsson; Lunds universitet under andra världskriget- motsättningar, debatter och hjälpinsatser (Lund universitetshistoriska sällskaps årsbok 1996). Det finns betydligt fler komprometterande uppgifter i den boken än de jag tagit upp. Men eftersom de oftast handlar om hållningen till Tyskland och mitt manus behandlar den svenska nazismen har jag avstått från att ta med dem. Jag uppmanar därför till läsning av Oredssons bok också.

Lunds universitet och studentkår har otvivelaktigt ett dåligt rykte. Men det ryktet kan ha sin grund att det är de enda i sitt slag som fått en grundlig genomgång av sin historia. I kommande manus ska jag dock ta upp nazistorganisationernas förhållande till universiteten i Stockholm, Göteborg och Uppsala. 

FOTNOT 

a- Det kan ha varit fler än 84 möten. Alla möten refererades inte i nazistpressen. Till exempel omnämns mötet 19 november 1933 inte i nazistpressen men väl i Lunds Dagblad. Med mötet 13 april 1934 är det likadant (de här mötena är dock inräknade i de 84 mötena). 

1 I ”Furugård- sanningen om en ledare och hans kamp för idén” uppges det har hållits nazistmöten redan kring 1925. Men då jag inte kunnat hitta några detaljerade eller officiella uppgifter kring de här mötena- de kan kan dessutom ha haft intern karaktär med inbjudna gäster, vilket var vanligt i de här kretsarna- får NSFP:s möte anses vara det första officiella nazistmötet i Sverige. 

2 I Helene Lööws Hakkorset och Wasakärven anges 1929 som året för namnbytet från SNFF till SNBA. Men ”i Furugård- sanningen om en ledare och hans kamp för idén” anges 1925. 

3 Vår Kamp 24/31.

4 Arbetet skrev 10 augusti 1933 om ”den käcke nazisten i L D”. NST skrev i samband med ett SNSP-möte 20 mars 1936 att LD:s referent skulle vara ”inskriven Lindholmsfascist”. 9 april 1944 skrev Olle Holmberg i DN ”att ännu för några år sedan verkade rewdaktören själv ganska nazifierad i vad han skrev”. 

5 På sidan 53 i David Cesaranis biografi över Adolf Eichmann (Månpocket).

6 En mera ingående analys finns i Sydsvenskans De första 150 åren- redaktör Gunilla Lundström- på sid 145-185.

7 Karlstadstidningen säger sig citera Lunds Dagblad men jag har inte lyckats hitta det i Lunds Dagblad. 

8 Erlanders memoarer…..

9 NST 20/34

10 se DSN 16/34

11 Lunds Dagblad 13 september 1934

12 se sid 17 i Sverker Oredssons Lunds universitet under andra världskriget. 

13 SCB:s valstatistik för 1934.

14 se s 118 i Sverker Oredssons Lunds universitet under andra världskriget. 

15 se NSAP:s interna dokumentation som förvaras på Riksarkivet

16 DSN nr 58/36

17 DSN nr 26/36

18 SCB officiella valstatistik 1936

19 DSN 51/37

20 DSN 70/38 

21 SCB:s officiella valstatistik 1938

22 DSN 73/38 

23 DSN 77/38

24 DSF 1/39 och 2/39 

25 

26 DSF 21/42

27 Ex DSF 48/42, 46/42

28 DSF 72/47

30 citat från Olle Holmberg i DN 9 april 1944. Se också Oredsson s 68 och s 84.

31 Oredsson s 76

32 Nils Kellgren, Tro i alla påsar (Tidens förlag) s 20-25

33 rapport till byrådirektörn A Siffer Lemoine daterad Malmö 25 april 1940. Förvaras på landsarkivet i Lund.

34 rapport till statspolisintendent Georg Thulin daterad 28 december 1942. Förvaras på landsarkivet i Lund?

35 ur Nordiska Museets samling. Kågerödsnazistens namnteckning är svårtydd: Gxxpxxt K/Nxxxxx. 

36 Arbetet 28 oktober 1933.

37 Sydsvenskan 28 november 1947

38 Sydsvenskan 5 december 1947

39 Sydsvenskan 22 februari 1950.

40 Arbetet 25 juli

41 se Sverker Oredsson: Lunds universitet under andra världskriget- motsättningar, debatter och hjälpinsatser (Lund universitetshistoriska sällskaps årsbok 1996).

42 Enligt uppgift från Tersmeden i en telefonintervju 2004

43 se sid 11 Joakim Berglunds Quislingcentralen (1994)

44 DSF 67/39

45 se avsnittet om möten, till exempel 24 februari 1932 och 27 februari 1933.

46 Sverker Oredsson ställer sig frågan om detta kan ha varit ett beställningsjobb från regeringen som ville ha fram den lagändring som underlättade för dem att tysta nazi-kritikerna och därmed får ett enklare förhållande till nazi-Tyskland som gång på gång anmärkte på den svenska pressen. Oredsson påminner läsaren om att universitetets rektor Einar Löfstedt var svåger med utrikesministern Günter som, rätt eller orätt, fått tjäna som galjonsfigur för den svenska överdrivna anpassningspolitiken under krigets första år. Oredsson lämnar dock frågan obesvarad. 

47 ex Röster i Radio januari/februari 1948, Skånska Dagbladet 5 februari 1962 och Lundagård nr 3 1992. 

48 Arbetet fredag 8 januari 1945

49 Ur Minnet (1965) av Ivar Säfstrand x

50- Lööw- Nazismen i Sverige 1924-1979

Lund- möten, medlemmar och julhälsningar 

1929

Söndagen 17 november 1929 det första nazistmötet i Lund. Det kom att följas av över 9000 nazistmötet fram til 1950. 

AF:s stora sal var ”vackert dekorerad med skånska flaggor och fanor. På läktarsidorna funnos stora målade plakat med orden: ”Hjärnans och handens arbetare! Nationalsocialismen förenar eder!” och ”Parlamentarismen är bolsjevismens drivbänk! Sverige åt svenskarna!”. Inledningsmarscher var Lundvalls Leve generalen och Nordqvists Sol över Sverige. Hallgren talade och hävdade att nazisterna/fascisterna utsattes från förföljelse av ”förblindade marxisthopar” och ”förmän och partiköpta företeelser på arbetsplatser och i läroverk”.

En musikkår spelade nordiska folkmelodier och sedan talade Lindholm bland annat om det ”internationalekonomiska utsvältningskriget mot jordbrukarna” som kunde leda till landsbygdens ödeläggande. Hammarlundabon Nils Wenchert talade på Lundavdelningens vägnar och det spelades Stenhammars Sverige. ”Tvenne” åhörare lämnade salen men stämningen bland de kvarvarande uppges ha varit entusiastisk. Publiken uppges ha varit talrik och det fanns många nazister/fascister från andra skånska orter bland dem. (Spöknippet 47/29+48/29)

Lunds Dagblad skrev ”Något som heter Fascistiska studentklubben” hade arrangerat ett agitationsmöte och att ”Stora salen var nästan fullsatt”. Hallgren ska ha gjort ”ett våldsamt framfört föredrag”. Referenten var inte säker på om Lindholm pratade om fascisternas eller nazisternas program. 

Båda talarna ska ha avbrutits ett flertal gånger av ”kraftiga applåder och bravorop, så de båda nationalsocialistiska talarna hade tydligen publiken med sig, vad det nu kunde betyda”, avslutade referenten torrt.

Arbetet skrev att ”det var minsann en hel del folk som infunnit sig” för att höra fascisterna tala. ”Tala gjorde nu förstås ingen av dem, men du milde vad de skrek. Själva påstod herrar fascister- nationalsocialister att de var arga och var det därför dom gnatade, så må man då åtminstone erkänna att vi i det här landet lyckats grundligt med att göra tillvaron förarglig för den lille lustige man (Hallgren), som folk med humor gärna går med på att kalla fascistgeneralen”. 

Åhörarna uppges ha tyckt att han var rolig och hade skrattat. Hela referatet går ut på att förlöjliga Hallgren och Lindholm och mötet avfärdas mer eller mindre som ett skämt. ”Den allmänna meningen var att man haft roligt för 75 öre”, avslutades referatet.

Sydsvenskan avfärdade också mötet som ett skämt. ”Sällan har en publik haft en så rolig halvtimme som under hr Hallgrens föredrag”. Men det var ”mycket folk”, 10 uniformerade fascister (svarta skjortor, blå ballongbyxor och benläder) och det hängde plakat samt banderoller från läktarna. För att skapa intresse för mötet hade fascisterna under dagen gått runt i Lund iklädda sina svarta skjortor säljandes Spöknippet. ”Inga dåliga reklammakare” skrev Sydsvenskans referent.

Lindholm ska ha rutit så att det ”hördes långt ut på Tegnérsplatsen”. En del av publiken ska ha gått innan han hade talat färdigt. 

1930

23 februari 1930 provinsmöte med de skånska ortsgrupperna. Naziströrelsen skakades av ett internt bråk och de fem kuppmakarnas brev till ortgrupperna kommenterades i Spöknippet (SFKO:s tidning) i sarkastiska ordalag.

FOTNOT I början av 1930 hade några Göteborgsnazister (bla Stig Bille) brutit sig ur NSFP och bildat NF (Nysvenska Folkförbundet). 30 september lyckades Furugård fått till stånd ett samgående med utbrytarna i NF.

6 april klockan 19 var det möte i AF:s stora sal som var dekorerad med fanor och riksvapnet. En lokal nazist inledde innan Hallgren och Lindholm talade och båda avslutade sina inlägg med deklamation. Publiken uppges ha varit avvaktande i början men ”blev alltmer intresserad och levde snart fullkomligt med i vad som sades”. Efteråt delade nazisterna ut sina manifest till åhörarna. 

Arbetet kallade det för ”fascistunderhållning” i sitt referat och avfärdade ännu en gång mötet som ett skämt.

Sydsvenskan hade annons för mötet som uppgavs hållas av Nationalsocialistiska Folkpartiet (som Lindholms nazistparti hette en kortare tid).

14 november. Nationalsocialistiska studentklubben hade sitt tredje sammanträde. G. Ossian Tornberg talade i en fullsatt lokal på AF.

Sydsvenskan hade ett kort referat från mötet. Tornberg uppges ha hållit ett ”orienterande föredrag” och efter ha ”påvisat det nuvarande parlamentariska systemets olägenheter med dess klasshat och oförmåga att på ett verkligt gagnade sätt leda folket, övergick talaren till att skissera den nationalsocialistiska staten, där riksdag och regering besitta skakkunskap, där klasshat ersatts av folkgemenskap, och där hela nationen enas kring arbete för samma mål; den inåt eniga, den utåt starka svenska nationalstaten. Endast på så sätt kunna våra nationella värden, materiella och andliga, undgå att fullständigt tillspillogivas i internationalism och förflackning”.

Studentklubbens ordförande jur stud Carl Mellander avslutade med en avtackning av Tornberg. 

1931

8 februari. Provinsmöte på AF. Ett 30-tal medlemmar planerade en propagandaturné i Skåne. 

25 februari. 400 åhörare i AF´s stora sal där Sven Lindholm och Birger Furugård talade. De hyllades efteråt vid avfärden till Stockholm 

Lunds Dagblad skrev att det varit ”delvis uppsluppen stämning”, att Stora salen var fylld till sista plats dekorerad med gröna fanor och standard med hakkors i gult, det gjordes fascisthälsning och att Furugård ibland använde väl kraftiga ord. Hans tal sammanfattades och artikeln avslutas med:

”det rådde god stämning, ibland till och med riktigt trevlig och munter sådan, på denna nationalsocialisternas stora våruppvisning. Nu vet man hur de ser ut och hur deras uniformer ser ut”

Arbetet skrev att Stora Salen var ”full med folk och stora ord”. Återigen uppges åhörarna ha skrattat ironiskt åt Furugård. Lindholm uppges ha sett snäll ut. Referenten lämnade mötet med en känsla av att ha blivit ”grundligt skojad” 

Sydsvenskan liknade mötet vid en teater och Furugårds tal från scenen som var prydd med hakkorsfanor och standard citeras ingående. Furugård skyllde allt ont i landet på judarna. Rasen måste hållas ren och det var bönderna som utgjorde vårt lands folkkärna. Nio landshövdingar borde kastas i fängelse och universitetets ledande nazist Fredrik Böök kritiserades för att han kritiserat värmlänningen Fredrik Dahlgren (Furugård var också värmlänning).

Sydsvenskans referent uttryckte stor skepsis inför Furugårds person: 

”Nationalsocialisterna sägas ofta stå med benen i luften”, yttrade veterinären men oss föreföll det som inte bara benen utan hela den övriga kroppen också befann sig i detta element. Åtminstone gick armarna som väderkvarnsvingar stundtals, och nog visade sig talaren som en ytterst skicklig voltigör ”a la Brazil Jack” i sitt handskande med siffror och ibland också med sanningen.” 

Publiken uppges ha tackat Furugård med en artig applåd innan Lindholm avslutade.

6 oktober. Mötet i Ateneums klubbrum blev inte välbesökt eftersom det arrangerades ”spektakel” i stora salen samtidigt. 

1932

24 februari Clarteisterna på universitetet höll en diskussion på temat ”Ungdomen och nutidsläget”. Nazisterna Landahl, Tornberg och Hallqvist deltog i diskussionen. Vår Kamp citerade med glädje Lunds Dagblad eftersom det skrivit att nazisterna tog ”kål på de andra partierna”.

Lunds Dagblad skrev att Stora salen var fylld och det var mest arbetarungdom i publiken. Elmo Lindholm förde SNU:s talan, Axel Lindskog talade för Nationella studentklubben och att nazisterna ”interfolierade hela aftonen”.

I den annons som Arbetet hade inför mötet omtalades att Nationella studentklubben och Nationella Ungdomsförbundet var inbjudna.

Arbetet hade skickat med en tecknare, med signaturen ”R” till mötet och han gjorde fem profilporträtt (dock utan att ange vilka de var). Rubriken var ”Svidande vidräkning med de nationella i onsdagens diskussion”. De socialdemokratiska inläggen citerades utförligt medan Landahl fick ett par rader och uppges ha kritiserat storfinansen och flera politiska partier. Redaktör Gunnar Lundberg uppges ha bemött Landahl, under ”publikens jubel”, och kallat Landahl för ett ”ganska beskedligt och tamt exemplar” av nationalsocialismens anhängare. 

17 november Lunds nationalsocialistiska studentförening hade möte i AF:s galleri. Günther Falk från Greifswald talade om situationen i Tyskland. Efteråt var det diskussion med Clarté.

1933

SNSP

17 maj talade Furugård i AF:s stora hörsal i inför 630 personer. 

Lunds Dagblad skrev att det var fullsatt. Höörnazisten KA Ohlsson inledde och konstaterade att nazisterna var förhånade och förlöjligade. Han skyllde den rådande svåra depressionen på den judiska storfinansen. 

Furugårds röst var överansträngd av allt talande; skrovlig och hes. Hans vana att i ivern svälja hälften av orden gjorde att det var svårt för referenten att uppfatta allt vad han sa. Han utstrålade dock energi, vitalitet och säkerhet och fick snabbt med åhörarna med sitt effektfulla manuslösa tal. Publiken både skrattade och applåderade. 

– Man säger om oss, utbrast talaren (Furugård) att vi använda oss av för starka ord, ja invektiv. Se på alla dessa hundratusentals som svälta och lida nöd. Använda vi kanske för starka ord? Vi vilja att skogen och jorden än en gång ska bli svenska folkets egendom. Hela kreditväsendet skall vara under statens kontroll och ej som nu en stat i staten. Vi vilja utbygga möjligheterna för vårt folk att leva. Vi skola försöka få till stånd en andlig revolution och hjälpa det svenska folket att återfå den livssyn det en gång förr haft. Söndring och split måste väck! sa Furugård och avslutade med en Hell- gest.

Inget bråk under kvällen.

Arbetet hade också en lång artikel från mötet och rubriken var ”Furugård predikar moral”. 

”Det var således en väckelse profet det nyfikna auditoriet, som helt fyllde lokalen, hade framför sig. Men en ovanlig sådan; en grovhuggen skämtare, en Hitler- imitatör, som med starka gester och skrovlig röst skrek ut sin tro och sitt fraggande hat mot allt och alla och mest mot marxismen, en märklig blandning av övertro, okunnighet och patos”.

Referenten citerade Furugård ingående och menade att det var svårt att se någon linje i hans tal och svårt att ta honom på allvar. 

19 november. Lunds Dagblad hade 16 november en annons för ett möte med Furugård i AF stora sal. Temat för mötet var: ”Samhällets nuvarande förfall och Nationalsocialismens strävan och mål”. Arrangör var SNSP avd 14. Ett referat fanns i LD 20 november. En hes Furugård ska ha talat inför en ”så gott som fullsatt sal”. Han stod inte i den hakkorsklädda talarstolen utan promenerade fram och tillbaka framför talarstolen. Hesheten ”besvärade tyvärr” Furugård och blev i längden tröttande för både Furugård och publiken som fick det svårt att hänga med i resonemangen.

Mötet finns inte omnämnt i nazipressen.

NSAP

27 februari närvarade Landahl på ett diskussionsmöte arrangerat av Clarté och Frihet. Landahls inlägg negligerades av socialdemokraterna men nazisterna tyckte ändå deras insats var lyckad. 

Arbetet refererade utförligt från mötet, mest vad socialdemokraterna sa men också Landahls inlägg om jordbruks-, försvars- och finanspolitiken.

28 februari nazistmöte i Folkets hus. I en fullsatt lokal och ett hundratal socialdemokrater som störde mötet så mycket de bara kunde. När Landahl talat färdigt sprang en motdemonstrant upp på talarstolen och måttade ett slag mot Landahl, men ett par unga damer hann hindra honom. Nazisterna var kritiska till hur en av Frihets ledare vid namn Brandt hade uppfört sig eftersom han inte försökte upprätthålla någon ordning. 

Lunds Dagblad skrev om ett ”Politiskt spektakel i Lund”. Tidningen hade skickat en idrottsreporter att bevaka mötet. Bilden av mötet var att det varit rörigt med många störningar från socialdemokrater. Nazisterna ville därför inte diskutera.

Arbetet skrev med anledning av att nazisterna inte ville diskutera att ”de är bra underliga djur i vår herres hage, de där nationalsocialisterna, som inte våga diskutera en så pass viktig sak som ett ekonomiskt program”. Socialdemokraterna gjorde ett uttalande om nazisternas ”bluffpolitik”. 

4 april möte i AF:s stora sal med cirka 600 åhörare. Nationalsocialistiska studentföreningen arrangerade och dess ordförande Ossian Tornberg öppnade och avslutade mötet som hade Lindholm som huvudtalare. Lindholm talade om nazismen som ”Sveriges räddning” eftersom den ville ”störta penningväldet” och skapa en nordisk folkstat. Över 100 tidningar såldes och nazisterna såg mötet som en stor framgång. 

Lunds Dagblad skrev att publiken var ”i stort sett den samma som man brukar se i denna lokal, fast med mindre kvinnligt inslag än vanligt”. Blågula hakkorsfanor hängde ned från läktaren över talarstolen och det var så gott som fullsatt vilket innebar 600 personer. Lindholms grundtema var ”skräck för judarna” och han såg den tyska bojkotten mot judarnas affärer som en ”lindrig åtgärd jämfört vad med judarna ställt”. Publiken gav sitt bifall över det påståendet.

Lunds Dagblad summerade: ”under föredragets lopp kunde väl märkas att auditoriet allt som oftast ej tog hr Lindholms minst sagt demagogiskt tilltagna bevis och slutledningar på allvar och bifallet, då han lämnade talarstolen, torde väl närmast riktats åt hans egen påtagliga tro på de framförda lärosatserna”.

30 juni talade Lindholm på Mårtenstorget inför drygt 2000 åhörare, de flesta kroppsarbetare. Marxister störde mötet men skrik, skrän och invändningar. Det blev sångstrid och mötet slutade med att marxisterna skymfade SA-männen. ”Man observerade tydligt en mängd judar som sprang omkring och försökte hetsa upp arbetarna” skrev nazisternas referent. Oroligheterna fortsatte när nazisterna gick runt på torget och sålde tidningar. 

Arbetet hade 29 juni infört en annons om mötet och 1 juli ett referat i raljant ton:

”Antagligen var det någon sorts tack- och avskedsföreställning innan våra hemma nassar få krypa ur brunskjortan med allt det andra importerade tyska julgranspåhänget. Ett envist rykte förmäler emellertid att nazis ämnar kringgå uniformsförbudet genom att skaffa stråhattar. Det är faktiskt ingen dum idé, tycka vi. Varför inte? Det bör ju passa bra med halmtak på fähus”. 

13 oktober hade Clarté arrangerat diskussionsmöte i AF- borgens stora sal. Nazismen kritiserades hårt. Tornberg agiterade för nazisterna. Arbetet hade ett långt referat, med teckningar på några av talarna bland andra ”ariern Thornberg” med ett icke fördelaktigt ansiktsuttryck. De socialdemokratiska porträtten var betydligt mer fördelaktiga. 

23 oktober diskussionsmöte arrangerat av Lunds nationalsocialistiska studentförening i AF:s stora sal inför 1300 åhörare, enligt DSN. Tornberg inledde med att påpeka att bara en tidning hade tagit in annons för mötet (det var troligtvis Lunds Dagblad som avsågs eftersom tidningen 21 oktober hade en annons för mötet). Nils Pettersson tog vid och Bertil Hansson från Clarté, Lindeberg för högern, Dahlberg för nazisterna gjorde var sitt halvtimmesinlägg innan en livlig diskussion tog vid. Tage Erlander uppges ha gjort ett inlägg och utlovat att socialdemokraterna skulle göra en ”upplysning vars verkningar vi nazister ej skulle ana”. Flera av debattörerna lämnade lokalen under debatten och nazisterna såg den som en stor framgång för deras idéer. 

Lunds Dagblad skrev att lokalen var ”proppfull. Stämningen var hög”. Pettersson, Hansson, Lindeberg, Dahlberg, Erlander, Lundberg, Meurling, Braconier och Bolin citeras. Pettersson (som får mest utrymme- nästan halva artikeln) uppges ha på ett ”raskt och klart” sätt skisserat sina politiska åsikter och ”det blev ett i både sak och form modererat anförande”. 

Arbetet kallade det för ett ”nazistiskt mötesskämt” inför en fullsatt lokal. Men ”det mesta av vad som där sades kunde lika väl varit osagt”. Pettersson uppges av misstag ha sagt ”hej” istället för ”heil” när han avslutade sitt tal. Erlander och Bohlin uppges vara de enda talarna som omnämndes och Bolin ska ha ha varit resolut. 

27 oktober kommenterade Arbetet nazisten Petterssons uppgift om annonsbojkott och påpekade att de hade haft inne en annons 29 juni. 

14 november möte på AF med Sterner som talare inför cirka 300 personer.

20 november deltog nazisterna i en diskussion arrangerad av SNU på ämnet: ”är samarbeta med kommunisterna möjligt?”. Sterner gjorde inlägg och propagerade för nazismen. 

Från NSAP:s ortsgrupp 14 julhälsade bara Carl Landahl 1933.

1934

SNSP

28 januari talade Welin på AF om nazismen kontra marxist- och borgardöme.

Lunds Dagblad skrev att det ”som vanligt” var det ”fullt hus” i AF:s stora sal. Welin talade i 1,5 timme och ”kontentan av det hela blev en fläkt av Furugårdsfalangens förkunnelse- vilket det nog var avsett att vara”. Det blev diskussion och man (nazisterna, högern, socialisterna och kommunisterna) kom överens om en 5-minutersgräns. 

22 februari möte i AF:s stora sal utannonserat i Svenska Rikstidningen med Hedh som talare. 

Enligt Lunds Dagblad blev det halvfullt. Hedh ställde sig mitt på golvet och ”talade med stark röst och lediga gester”. Debatt utlystes men ingen opponerade sig.

24 april talade Fritz Hedh stående på en lastbil som körts fram på Mårtenstorget inför cirka 1500 personer. Efteråt stämde ett tjugotal ungdomar upp Internationalen och nazisterna svarade med av sina kampsånger. 

16 maj talade Furugård. Tid, plats och åhörarantal okänt. 

Lunds Dagblad skrev att Furugård talade inför en ”tämlik talrik publik” i AF:s stora sal.

”Distriktsveterinären var sig lik; samma gamla friska tag även om han denna gång föreföll något modererad vis av sina förkastelsedomar över de politiska motståndarna” (Furugård fick sitta i fängelse i två månader efter ha förtalat polisen i samband med Wiklundaffären). Han beklagade Wiklunds agerande. Det var enligt Furugård ett ”moraliskt nederlag men därför ska man inte kriminalisera hela vår rörelse”.

SNSP ställde upp i stadsfullmäktigevalet 1934 under beteckningen ”Nationalsocialisterna Furugårdspartiet”. Kandidater var:

plantskoleägaren Nils Eckardt, Gammelmark

sergeant Karl Hansson, Apotekaren 6

köpman Albert Johansson, Katedralskolan 4 

I landstingsmannavalet 1934 ställde SNSP upp under beteckningen ”Nationalsocialisterna Furugårdspartiet”. Kandidater var:

plantskoleägaren Nils Eckardt, Gammelmark

sergeant Karl Hansson, Apotekaren 6

(1)

I Lund fick NSAP 185 röster. Bara 35 gick till SNSP/NSB.

NSAP

8 februari talade Landahl AF:s stora sal som var fullsatt trots socialdemokraternas blockad. Landahl kritiserade bland annat de andra nazistpartierna. Diskussion var utlyst men ingen opponerade sig. Efter mötet blev SA- män på väg hem överfallna av ”demokrater och kommunister”. 

18 mars för att väcka intresse för mötet hade SA-män den 17 mars kört med en lastbil, klädd med transparanger och hakkorsfanor, genom Lund. AF:s stora sal var fylld men 800-900 personer. Det blev musik, faninmarsch, tal av Lindholm innan mötet avslutades med ett unisont ”Kamp- Hell”.

Lunds Dagblad skrev: Akademiska Förenings stora sal var igår förvandlad- för vilken gång i ordningen är omöjligt att säga- till en sjudande överfylld kittel i vilken stämningen var högt ovanför kokpunkten. Denna gången var det nazistchefen Sven-Olof Lindholm som utlöst entusiasmen, och vilken entusiasm sedan! hela de nazistiska apparaten var mobiliserad- hakkorsemblem, fanvakt, Hitlerhälsning och ekande hellrop och först och sist glödande begeistring”.

Lindholm fördömde både Furugård och Ekströmska partiet och ”stormade applåder följde föredraget” Furugårdare försökte störa genom att ropa leverop. 

27 april möte med Sterner på Mårtenstorget som ska ha samlat cirka 2000 personer. Annons i Lunds Dagblad 26 april.

19 juni möte på Mårtenstorget med Lindholm som talare inför 2000 personer. ”Mötet avslutades med den sedvanliga trälsången” det vill säga Internationalen.

13 juli talade Sterner inför cirka 1000 åhörare på Mårtenstorget. ”Frihet hade sina skräniga hopar väl mobiliserade. Stor uppvaktning till lokalen”.

Lunds Dagblad skrev att ”omkring 400 personer, därav ett påfallande stort antal arbetare” lyssnade innan ”okynnesstörningar” inträffade mot slutet av mötet.

8 augusti möte på Mårtenstorget med Dahlrot som talare inför 2000 personer. Annons i Lunds Dagblad samma dag. Tidningen skrev dagen efter att det varit över 1000 personer som lyssnade på Dahlrot som beklagade sig över att nazistmotståndarna bekämpade de svenska nazisterna med ”ovederhäftiga påståenden” om de tyska nazismen. Efter mötet ska ”en del omogna element i alla åldrar- mest dock minderåriga” ha eskorterat Dahlrot till naisternas partlokal”. 

7 september möte på Mårtenstorget med Dahlrot som talare inför 3000 personer.

11 september talade Lindholm kl 18.30 på Mårtenstorget inför drygt 3000 åhörare. ”Ordningen på mötet sköttes utmärkt av polisen”. 

19 oktober talade Dahlrot på Akademiska Föreningen inför 350 personer och stämningen uppges ha varit god. 

24 oktober deltog fem NSAP- nazister i en diskussion som de inbjudits till av ”Frihet”. Nazisterna såg som vanligt sitt deltagande som en seger. 

NSAP

Lund stadsfullmäktigeval 1934

Axel Duren, grovarbetare

Edvin Olsson, ingenjör

Olof Tengvall, radioarbetare

Lund

185 röster för NSAP 1934. 35 för SNSP/NSB.

Lund avd 14 NSAP julhälsade 1934

Carl Landahl

Carl-Axel Althin

Ilmar Ellis

Edmund Engbe

Gunno Fries

Eskil Hulthin

L och A Jeppson

Gustav Jönsson

Gustav Korlén

Eva Malmgren

Sam Nilsson 

Åke Paulsson

Owe B Sonesson

Gustav Adolf Wolin

Alf Åberg

Arne Hjern NU

Carl Persson NU

NSB

13 april NSB ska, enligt Lunds Dagblad 14 april, haft möte på Industrirestauranten. Löjtnant G Torstensson och fil kand W Dahlquist talade efter agronom V Lindborg öppnat mötet. Torstensson beskrev nazismen som ”icke en borgerlig rörelse. Det är en protest mot socialdemokratiens förfalskning av socialismen. Vi äro icke marxistiska proletärer men vi tro ej heller att Sveriges nystaltning kan genomföras av en försoffad borgerlighet”. Föredraget omnämns som det ”innehållsrika och begeistrade föredraget” och artikeln avslutas med ett ”fri” citering av Verner från Heidenstams Åkallan och löfte: ”Det är skönare att våga sitt tärningskast än att tyna med slocknande låga”. (egentligen: ”Det är stoltare våga sitt tärningskast…”)

NSB har inga uppgifter i sin tidning om mötet.

27 maj möte på Grand Hotell där KA Ohlsson inledde inför en ”fulltalig publik”. När Ekström gjorde entré hälsades han av minutlånga applåder innan han började tala om ”folksolidariteten”. Brolin avslutade innan en kamratafton med ett hundratal deltagare tog vid. 

Lunds Dagblad skrev att ”Grands festsal var väl besatt” och Ekström ”hälsades av livliga applåder (när han) besteg talarstolen”. Han ”framförde sitt tal med varm övertygelse och känsla”

NSB:s expedition låg på Vårfrugatan 3

Julhälsade från NSB i Lund gjorde Gunnar Egerstam. (2)

1935

SNSP

14 februari var det möte på AF. Både annons 14:e och 15:e februari och referat fanns i Lunds Dagblad. Mötet finns ej noterat i nazipressen. 

Lunds dagblad skrev att Brolin och kapten Larsson talade inför ett sextiotal personer. En kommunist diskuterade efteråt och utropade ”ett leve för Sovjet- Sverige”.

21 augusti talade Furugård på Mårtenstorget inför ”över 1500” personer. NST delades ut gratis och Lindholmare ”försökte parasitera på mötets nationalsocialistiska folkstämning genom gratisutdelning av ett blad med vilseledande namn”.

Annons i Lunds Dagblad 21 augusti. Temat för Furugårds tal var ”Förräderi mot Svenska Folket”.

Arbetet skrev efteråt om ”Furugård som kloakrensare”. Hans tal ska ha varit ”en trasslig härva och lögn och förtal”. Han assisterades av den ”lokala tvåmannagruppen samt några importerade Göringtyper”/../ ”De flygbladsförsäljande smånassarna råkade också i luven på varandra och mer än en gång såg det ut som att det skulle bli ”äkta kamp” dvs slagsmål. Den ena korpen hackar, som bekant, gärna ut ögonen på den andra”.

3 november talade Olof Örström på Akademiska Föreningen inför cirka 125 personer, de flesta studenter. Aurelius i nationalsocialistiska studentförbundet inledningstalade och Brolin avslutade. Det förekom solosång av operasångaren Kristensson.

Annons fanns i Lunds Dagblad 2 november och mötestemat var ”Har Sverige en Judefråga?”.

SNSP avd M 14 Lund 

Julhälsade från SNSP 1935 gjorde: 

AL Karl Hansson

APC Gösta Sörensson

Helge Karlmark

Göte Olsson

G M Johannesson, Södervidinge

Pehard Jeppsson, Kyrkheddinge

Nils Eckart, Gammelmark

Karl Olsson, Röstånga

Sam Aurelius

1935

NSAP

19 februari. Möte anordnat av de nationalsocialistiska studenterna å akademiska föreningens Stora sal. Försök av marxister att bojkotta mötet. 700 personer närvarande. Inledning av Carl Landahl och avslutning av Dahlrot. Därefter talade Sigmund Ahlfeldt över ämnet ”Klasshat eller folkstat”. Ahnfeldt skisserade i sitt tal den nationalsocialistiska folkstaten. Efter anförandet lämnades ordet fritt för diskussion men ingen anmälde sig till en början. Bildhuggaren Gustaf Collin kritiserade detta faktum. Magister Lindeberg begärde då till slut ordet och förklarade SNUONF:s inställning till diskussionerna. 

Lunds dagblad hade annonser 15 februari och 19 februari. Tidningen hade också ett referat om mötet som hölls inför ”fullt hus”. Socialdemokraternas hade fått fribiljetter till mötet men infann sig inte. Ingen anmälde sig till den utlysta diskussionen men ”kommunisterna deltog i diskussionen genom att ropa ”Röd front” i trappuppgången”. 

Arbetet hade en annan version. Socialdemokrater fanns i salen men de tyckte det var ovärdigt dem att delta i diskussionen.

”Nassarna hade nämligen varit förtänksamma nog att på förhand skicka ut en liten provbit av de plattheter och otillständigheter, som erfarenhetsmässigt är deras bidrag till diskussionen, ett upprop så nära gränsen för idioti som möjligt. Mot sådana argument kämpa t o m gudarna förgäves. Därför teg socialdemokraterna”. 

27 februari. Algot Andersson talade.

8 april. Möte å Akademiska föreningens Stora sal. Mötet öppnades av Landahl, därefter talade Sterner över ämnet ”Kapitalismens sista dagar”. Cirka 400 åhörare. 

Annons i Lunds Dagblad 8 april.

23 maj. Möte å Akademiska föreningens stora sal. Mötet öppnades av Landahl. 

Annons i Lunds Dagblad 22 och 23 maj.

26 augusti. Möte å Mårtenstorget. Sterner talade. 500 åhörare.

21 oktober. Möte å Akademiska Föreningen. Landahl talade. 180 åhörare.

Enligt annons i Lunds Dagblad var mötet 24 oktober och temat ”Judefrågan”. Enligt referatet som var infört 25 oktober inledde Landahl med att påstå att ”judarnas benägenhet att tillskansa sig makten över de folk, bland vilka de leva, ofrånkomligt framkallar en judefråga. Juden passar inte bland andra folk, särskilt inte bland de nordiska/…/ den enda slutliga lösningen av problemet (är) att judarna tilldelas ett eget land. Däremot betonade han att personlig förföljelse icke kunde lösa frågan, men förordade att judar på inflytelserika poster avlöses av svenska medborgare med svenska härstamning”. 

4 november hade Clarté diskussionsmöte på AF. Större delen av de hundratalet åhörarna var Lindholmsnazister skrev Lunds Dagblad. Ämnet för kvällen var partiförbud eller ej och riksdagsman Karl Bergström från Helsingborg inledde. Han var skeptisk till ett förbud och trodde att i en fri diskussion skulle ”demagogisk propaganda att straffa sig”. Dahlrot opponerade sig och anförde att nazisterna aldrig skulle använda sig av våld för att störta demokratin, utan ”övertygelsens vapen”. Detta ifrågasattes av Bergström som med exempel från Tyskland kallade nazisterna för ett våldsparti. Nazisternas motargument var ”Vi är i Sverige nu”.

När en Furugårdare äntrade talarstolen marscherade alla Lindholmare ut ur salen och hurrade för Lindholm. Lunds dagblads referent ansåg detta var olämpligt gjort av nazisterna; ”Det är kommunist- och SDUK-taktik att erövra andras möten”. 

NSAP hade 101 medlemmar i juli

Nya NSAP- medlemmar

1935

juni 

Per Henrik Widmark

Juli

Göte Ekström (överförd från NU)

augusti

Kettler (överförd från Göteborg)

September

Sten Carl Oscar Carlsson

Oscar Ekholm

Torsten von Horn

Stig Nilsson

Oktober

Einar Anderberg (överförd från NU)

Nils Thorbjörn Nilsson

Gustav Erik Bror Petrén

November

Gunnar Almqvist

Knut Andersson

Artur Reinhold Augustsson (omflyttad fr Göteborg)

Gunnar Helander (om fl från Vänersborg)

Folke Johansson (fr Helsingborg)

Carl Lorentz Persson (fr NU)

december

Herman Per Seved Malmer

Kurt Fränninger

Avförda medlemmar augusti 1935

Hedenskog (obet avg)

Lagerborg (obet avg)

(odaterad handling, troligtvis september)

Kurt Andersson (obet avg)

Bodegård (obet avg)

Inge Löfström (egen begäran)

Tornell (omslag i åskådning)

oktober

Ingegerd Malmström (föräldratvång)

November

Stig Ohlsson

Björn Thordeman (ungdomlig uppnosighet)

December

Lennart Olsson (föräldratvång och fackföreningsterror)

Sigvard Troedsson (obet avg)

Thure Troedsson (obet avg)

Bertil Svensson (obet avg)

Karl Erik Tholsson (obet avg)

Nils Håkan Hansson (obet avg)

Ragnar Olsson (obet avg)

Docent E Schjånberg, Södra Esplanaden 1, betalade en prenumeration på DSN i december 1935.

NSB

15 februari besöktes staden av Nils Lago-Lengquist, Joelson och Martin Ekström på sin stora turné och inspektionsresa. På alla orter som besöktes under den här perioden uppges ”tillslutningen varit stor” och efteråt har flera medlemsansökningar kommit in. Lindholmare störde några av mötena. 

I Lund delade NSAP ut flygblad där de tog avstånd från NSB och kallade partiet för ”fascistiska borgarklick”.

NSB angav inget exakt datum för mötet men Lunds dagblad hade annons för mötet 14 februari. Plats ska ha varit AF-borgen. 

1936

SNSP 

20 mars talade S Mark på Akademiska Föreningen inför cirka 250 personer, en stor andel av dem var kroppsarbetare. Här uppger NST om Lunds Dagblads referent, som skrivit 3-4 rader om mötet, att det ”påstås med bestämdhet” att han skulle vara ”inskriven Lindholmsfascist”. Och att han vanligtvis skrev ”vilseledande publiksiffror”. 

Annons i Lunds Dagblad 20 mars. Temat var: ”Socialdemokrati och annan Gudlöshetpropaganda”. Referatet 21 mars var kortfattat, 8 rader, och angav inga publiksiffror utan bara vem som talade, var mötet hölls och vilka ämnen som berördes. 

NSAP 

11 februari. Möte med inbjudan till SNF för diskussion. SNF:s ordförande Rudbäck meddelade i Sydsvenska Dagbladet att ingen från SNF tänkte infinna sig på grund av den inträdesavgift NSAP tog i samband med mötet. Molund talade och påstod bland annat att SNF var ett reaktionärt borgarparti som förde en arbetarfientlig och förrädisk politik. 

25 februari. Landahl talade i Stora salen. 250 åhörare.

Lunds Dagblad skrev att det var ungefär 150 personer och lyssnade. ”Den utlysta debatten inskränkte sig till att läktarpubliken då och då under föredraget med oartikulerade tjut gav sitt misshag tillkänna”.

28 juni. Möte å Mårtenstorget. Inledning av Lidberg. Wenchert talade. 1500 åhörare. Propagandalaget hade sitt tältläger i Bökeberg och under tiden laget var uttaget med Lundamötet fick deras kock, som var kvar i tältlägret, besök av 40 ”demokratiska hjältar” som trakasserade honom.

22 juli. Möte å Mårtenstorget. John Svensson talade. 250 åhörare.

15 augusti. Möte å Mårtenstorget. Lindholm talade. 1200 åhörare. DSN rapporterade om berusade marxister på plats.

12 september. Möte å Mårtenstorget. Dahlrot talade. 1000 åhörare.

13 september Lindholm och Dahlrot talade 

25 oktober. Möte å Akademiska Föreningen. Inledning av Bergman. Lindholm talade. 400 åhörare.

I samband med Lindholms möte å Akademiska Föreningen erhöll Nordisk Ungdom nytt standar och namnet Carl XI vid monumentet utanför staden. Johansson talade.

Annons i Lunds Dagblad 24 oktober.

5 november. Nationella Förbundet utlyste offentlig diskussion med före detta kommunisten Allan Ekberg-Hedquist. Han infann sig inte enligt DSN utan istället stod diskussionen mellan Nationella Förbundet och NSAP:s representant Molund.

Julhälsning kom 1936 från NSAP OG. 14 LUND

Ogch O. Ekholm

Ogs Sten Carlsson

Opch Blomquist

Ogk Eskil Hultin

Carl-Axel Althin

Rune Bergman

Nils Detlofsson

Ivar Friberg

L. och A. Jeppsson

J. Lagerwall

Per Seved

Yngve och Hillevi Nilsson

Anna och Asta Olsson

Lars Rignell

Björn Thordeman

Kjell Wikström

Alf Åberg

Kg. Og. 14

Kamratskap Carl XI

Pk. 858

Malte Bengtsson

Karl Hansson

1937

23 februari. Möte å Akademiska Föreningen. Brisman talade. Inledning och avslutning av Clementsson. 125 åhörare.

10 september. Möte å Mårtenstorget. Siven talade över ämnet ”Röd bankrutt”. 500 åhörare.

Annons i Lunds Dagblad samma dag.

8 oktober. Möte å Akademiska föreningen. Per Dahlberg talade över ämnet ”Sverige inför undergångens brant”. Sterner höll även ett anförande om ”Gestapoaffären” och brännmärkte den svenska polisen för dess uppträdande under de marxistiska våldsdåden i samband med nationalsocialistiska möten under hösten.

Annons i Lunds Dagblad samma dag.

14 oktober. Lunds konservativa studenter anordnade föredrag med Gunnar Svärd, ordförande i ungsvenska förbundet, som talade över ämnet ”Fakta och floskler i aktuell svensk politik”. Svärd kritiserade i sitt anförande nationalsocialismen. I den följande debatten uppträdde från nationalsocialistiskt håll Per Dahlberg och Per Engdahl.

1 november. Möte å Akademiska Föreningen. Clartisterna hade blockerat mötet. 800 åhörare. Inledning av Per Dahlberg. Lindholm talade över ämnet ”Demokratins efterträdare”. 

Annons i Lunds Dagblad samma dag.

Julhälsningar 1937 i DSN

Enar Andersson

Sten Carlsson

Nils Detlofsson

Oscar Ekholm

Ilmar Ellis

Karl Ivar Friberg

Åke Garmer

Folke Hyltén-Cavallius

Arne Chr. Hjern

L. o A. Jeppsson

K. G., og. 14

Sven Olof Magnus- Leanderson

Herman Malmer

Eva Malmgren

L. Bengt M. Lindberg

Nils Nihlén

Åke Persson

Lars Rignell

Börje Smedberg

Nils Wenchert

Alf Åberg

Pk 8599

Pk 9374

Eskil Hultin

1938

28 februari. Dalström talade å Akademiska föreningen. 700-800 åhörare. Inledning och avslutning av Per Dahlberg. 

Annons i Lunds Dagblad samma dag. Referatet dan efter omnämnde en ”fulltalig publik” och vad Dalström avhandlat.

17 mars. Lunds Nationalsocialistiska Studentförening höll möte å Akademiska föreningens lilla sal. Per Dahlberg talade över ämnet ”Nationalsocialismens författningspolitiska program”. 60-tal åhörare. Avslutning av Hulthén. 

25 maj. Möte å Södra Torget. Jönsson talade. 300 åhörare. Inledning av Hultin.

6 juli. Möte å Mårtenstorget. Inledning av Hultin. Lindholm talade över ämnet ”Den kungliga republiken”. 1000 åhörare. 

28 juli möte på Mårtenstorget med 1200 åhörare till Dalström.

13 augusti. Möte å Mårtenstorget. Inledning av Hultin. Lindholm talade. 800 åhörare.

28 augusti. Kampdag. Uppmarsch genom staden till Mårtenstorget där möte hölls. Per Dahlberg talade. 800 åhörare. 

12 september. Möte å Mårtenstorget. G. V Jönsson talade. 800 åhörare. Inledning av Hultin.

13 november. Jönsson talade. 250 åhörare.

17 november. Kamratafton. Niléhn talade.

27 november. Möte å Akademiska föreningen. Lindholm talade över ämnet ”Attentat mot freden”. 260 åhörare.

11 december. Kamratafton å Akademiska föreningen. 200 medlemmar närvarande. Hultin hälsade välkomna. Sten Carlsson talade. Avslutning av Jönsson. Därefter julmarknad och underhållning samt auktion. Därefter ytterligare ett tal av Jönsson. 

Julhälsade i DSN

6897 Folke Dalström

Alf Åberg

Arne Chr. Hjelm

B. K.

Bengt Lundberg

Cissi Jönsson

Eskil Hultin

Eva Malmgren

Gittan o Staffan

Gösta Sörensson

H. Malmer

Henry Göransson

K. G., Og. 14

Karl Hansson

Kjell Wikström

Lars Rignell

N. A. L.

Nils Detlofsson

Oscar Ekholm

pk 5682 Jeppsson

pk 5689

pk Curt Nilsson, Anderslöv

Sten Carlsson

Stig Nilsson

Sven Larsson

1939

16 februari. Möte å Akademiska föreningen. Dahlström talade. 600 åhörare.

Annons i Lunds Dagblad samma dag.

21 mars. Möte å Akademiska föreningen. Lindholm talade över ämnet ”Skall också Sverige annekteras?”. Lindholm kritiserade regeringens invandringspolitik och hävdade att det skedde en massimport av judar till landet. 400 åhörare.

Annons i Lunds Dagblad samma dag.

27 april. Medlems- och sympatisörmöte å Storkällaren. Brolin och Jönsson talade. 

24 augusti. Möte å Mårtenstorget. Molund talade. 500 åhörare.

7 november. Möte å Akademiska föreningen. Lindholm talade. 300 åhörare.

Julhälsade 1939

Eskil Hultin

Folke Johansson

Nils Detlofsson

Knut Andersson

Folke Fredlund

Herman Malmer

Bertil Svensson

Cissi Jönsson

Kpch Gunnar Hanéll och kp Nils Wenchert

N. A. Lindén

Karl Larsson, Hemmestorp

Svea Göransson, Hemmestorp

Åke Garmer

Sture Svensson

O. V. Andersson

Mai-Britt Liliebladh

J. M. Lagerwall

Ulla Kristina Andersson

Kalinge

Karl Hansson

Pk 5682

Pk 8691

Leif Bruhn

L. B. 12052

Oscar Ekholm

Ilmar Ellis

Ulf Lindwall

Pk 5689

Pk 8689

1940

7 november möte i AF:s lilla sal med ett hundratal åhörare som lyssnade på Brolin som talade om Sveriges ödesstund. De nazistiska tidningarna sålde bra.

2 december var ett möte på AF med Prawitz utannonserat men det är oklart om mötet ägde rum.

Julhälsade gjorde:

Folke Johansson

Nils Detlofsson

Bertil Svensson

A B-n

A Christensson

Åke Garmer

GHG

Eskil Hultin

Cissi Jönsson

11427 N A L

H Malmer

Nils Nilehn

Asta Olsson

Sture Svensson

8961

8689

3495

10207

A O-n

Stig Nilsson

Leif Bruhn

1941

7 mars, AF:s Stora sal fylldes av åhörare; ”både vänner och fiender till våra idéer” skrev DSF och uppskattade antalet till cirka 600. Folke Johansson inledde innan Lindholm talade om att SSS inte ville att Sverige skulle bli någon tysk lydstat utan förbli självständigt. Publiken uppges ha instämt flera gånger med kraftiga applåder.

Annons i Lunds Dagblad samma dag.

16 september möte på Mårtenstorget med Karl Eric Hindberger som talare inför 400 åhörare. På kvällen hölls medlemsmöte.

Annons i Lunds Dagblad samma dag.

26 oktober talade Jönsson och Prawitz i AF:s Stora sal inför 500 åhörare.

Annons i Lunds Dagblad 25 oktober. 

Julhälsade gjorde:

Folke Johansson

Folke Fredlund

Nils Detlofsson

Knut Andersson

G D Fredlund

Ebba Fredlund

ogbibl

Atis 12770

G Berglind

10201 Paulsson

10(6)41 Dencker

590

Ulf Lindwall

K E J-n

G L

CW Andersson

Jan Lagerwall

N A L

E B

OE

OH

K-G H

S Svensson

S O Hansson

Stig Nilsson

Gustaf Tvegner

Asta Olsson

pk 8659

pk 8691

pk 13309

Jonke

Petersson – Leander

NW

Eskil Hultin

I S

N H-s

Bertil Svensson

A Christensson

N

Harry Persson

Löfmarks Parfymeri

B L- L

R Danieli

BS Borg

SG

12771 Linder

Åke Garmer

pk 3495

L-K S

BJ

O N

NU

S-n

Birgit Gullberg

SS

1942

26 februari. Möte å Akademiska föreingen. Kontraktsprost Daniel Fredlund talade över ämnet ”Svensksocialistisk väckelse”. 600 åhörare. Reporter från Lunds Dagblad utsänd. DSF skrev att reportern somnade under mötet. Efter mötet medlems- och sympatisörmöte å Akademiska föreningens klubbrum. Folke Johansson och Brolin talade härvid.

Annons i Lunds Dagblad samma dag. Signaturen ”-lm”s referat dan efter var syrligt; i en halvfull lokal talade Fredlund och ”hans förkunnelse var fattbart även för de enklaste själarna och lagom späckade med logiska krumsprång som ju alltid är ett nöje att bevittna, och den hade bara det felet, att den var för lång. Snälla prosten, försök till en annan gång att dra ihop vittnesbörden, så åhörarna även orka vara med på senare halvan av noterna…” 

1 mars. Finlandsafton å Akademiska föreningen. Sårade finska studenter på plats. Inledning av Linder. Otto Hallberg talade över äsmnet ” Sverige- Finlands existenskamp 1939-1942”. Kamratafton efteråt.

13 juli. Möte å Mårtenstorget. Brolin talade över ämnet ”Finlands sak är vår”. 3000 åhörare. Brolin krävde bland annat i sitt tal dödsstraff för spionage och sabotage. Talaren avbröts gång på gång av medlemmar av ”Kämpande demokrati och Frihet”. Redaktör Wahlöö från Sydsvenska Dagbladet var, enligt DSF, på plats och fotograferade medlemmar ur SSS. Enligt DSF lyssnade en tredjedel av publiken uppmärksamt på talaren. Efter mötet fylldes Lunds gator av en ”vettlös massa”. Motståndarna marscherade förbi professor Ragnar Josephsons bostad, vilken själv stod ute på trappan. Ragnar Josephson var medlem i Kämpande demokrati och Frihet. 

Två medlemmar överfallna av ”sosseklubbister”. 

Sydsvenskan skrev att torget till en början låg öde. Men när Brolin började tala drog sig ”en massa nyfiket folk”, som stått på trottoarerna omkring, med sig kvinnor och barn in på torget. Det fanns flera i folkmassan som ville ställa till bråk och polisen körde iväg dem. Men det kom mer och mer människor och få hörde vad Brolin med all liv och rörelse i folkmassan. Efter bara en halvtimme lyftes talarstolen bort och eskorterades av polis till en källarlokal på St Petri Kyrkogata. För att folket skulle komma fram stängdes trafiken av, först vid saluhallshörnet och senare även på Bredgatan och Bytaregatan där mycket folk samlats. 

22 juli. Propagandachefen talade. 3000 åhörare. Efter mötet slog motståndare sönder rutor i SSS partilokal.

Annons i Lunds Dagblad samma dag.

Arbetet ifrågasatte 18 juli att nazisterna skulle få tillstånd till mötet. Tidningen konstaterade lite surt att nazisterna var ”tydligen belåtna med folkuppbådet” på det förra mötet men nu borde magistraten säga nej till deras ansökan med motiveringen att det skulle bli oordnig. Men nazisterna fick sitt tillstånd och då uppmanade Lunds arbetarekommun i Arbetet 21 juli ”Vänd ryggen åt nazistmötena”. Alla Lundabor, oavsett partitillhörighet, uppmanades att bojkotta mötet. Och, hotade arbetarekommunen, ”var och en som sluter upp kring nazisternas talarstol måste betraktas som sympatisör”. Ska man tro nazisternas uppgift om antalet åhörare på mötet så ignorerades arbetarekommunens hot. 

10 september. Möte å Clemenstorget. Hindberger talade. 400 åhörare. Blockad av socialdemokraterna.

Sydsvenskan rapporterade att mötet förlöpte lugnt. Det visslades och förkom oljud på slutet men polisen behövde inte ingripa. 

26 oktober. Möte å Akademiska Föreningen. Inledning av ortsgruppschefen. Lindholm talade. 600 åhörare. Störningar genom ”högröstat skratt och flabb”. Motståndare ropade på ”bevis” på att det skedde åsiktsförföljning i Sverige. DSF ansåg att Lindholm gav svar på tal. Efteråt medlems- och sympatisörmöte å klubbrummet. Lindholm och kretschefen talade härvid.

Annons i Lunds Dagblad samma dag. 

29 oktober. Möte å Mårtenstorget. 300 åhörare. Rune Johansson talade över ämnet ”Nordisk Ungdom – Sveriges framtid”. 

1943

1 mars. Diskussionsmöte å Akademiska föreningen anordnat av densamma. Ämnet för kvällen var ”Nordens förenta stater”. Generaldirektör Anders Örne och finske riksdagsmannen Atos Virtanen inledde med anföranden. Både Örne och Virtanen drev enligt DSF västmaktspropaganda. En representant för SSS, jur. stud. Folke Fredlund, son till den nazistiske prästen Fredlund i Räng, deltog i debatten. Under hans anförande förekom kraftiga protester från publiken. Kårordföranden ingrep då mot talaren istället för mot publiken, enligt DSF.

Arbetet berättade också om mötet och kallade Folke Fredlund för framstående gatukämpe i SSS som ” efter sitt plumpa anförande fick en admoniton av kårordföranden”. 

12 maj. Möte å Mårtenstorget. Lunds Dagblad hade dagen innan uppmanat sina läsare att bojkotta mötet och inte ställa till med något bråk. 3000 åhörare. Lindholm talade om Sveriges läge i kriget. Visslingar och tjut försökte störa talaren. Polis nedtystade. 

27 oktober möte på Akademiska föreningen. Lindholm talade om ”judeinvasionen” i Sverige. Efter mötet förbjöds SSS att hålla ytterligare möten i Akademiska föreningens lokaler. Mötet var i övrigt mycket stormigt. ”Ligister” störde genom skrik och skrän.

Lunds Dagblad kritiserade på ledarplats 28 oktober att AF hyrt ut Stora salen till nazisterna. Det var ”för långt gående generositet” att hyra ut till den ”nazistiska klicken” med sin ”horribla propaganda” om de judiska flyktingarna. 

Sydsvenskan var också skarpt kritisk till att mötet fått hållas. ”Den stora massan av Lunds studenter fördömer skarpt studentnazisternas osmakliga uppträdande. Studentkåren i Lund är ingalunda infekterad av nazism- man har bara på sina håll varit alltför tolerant mot det fåtal ytterlighetsmän som här sökt driva sitt spel”.

julhälsade 1943:

Folke Fredlund

Knut Andersson

Oga

Sigvard Benndorf

E. Andersson

Staffan

Sigbritt Bruhn

V. Andersson

Pk 12166

A. Christensson

Pk 14080

Trude

Pk 9374

Pk 661 Wilson

LMW

K. W.

Sven Forsse

Pk 13514

Eric Reinfeldt

Ove P.

Nil Olow Olin

O. R. G.

V. B.

Jonke

Sympatisör

I. B.

Margareta

C. S. Schlyter

Nils Bengtsson

Åke Garmer

E. G.

A. P.

H. C.

Henry Göransson

Pk 11851

Gunnar H.

J. L.

F. A.

T. N.

Ove Håkansson

Eskil Hultin

Pk 7760

Asta

Inga L.

Pk 14081

R.

Bertil Svensson

O. Svensson

Gustaf

Pk 14019

Jan Lagerwall

Karl Larsson

Pk 6108

Birgit Nilsson

Herman M.

N. A. L.

Lars-Anders

T. Lindholm

A. Lundberg

Pk 13309

Pk 14793

Pk 14794

G. L.

Sune Hellström

Axel Göransson

F.d. landsfiskalelev – svensksocialist

G. L-m

1944

15 maj. Invigning av en ny lokal vid Kiliansgatan. Ortsgruppschefen hälsade deltagarna välkomna. ”Signaturen Boman” höll ett anförande. Partiledare Lindholm talade om världsläget.

16 augusti. Möte på Mårtenstorget. Partiledare Lindholm talade inför en publik på cirka 3000 personer. Ett par hundra av dem var enligt DSF ”moskvadrängar” och ”ligister” som ”förgäves försökte störa mötet”. Mötet i Lund torde, enligt DSF, vara det ”största som…avhållits av något parti under denna valperiod.”

1944 julhälsade

pk 100

L

A M E

NL

Nordisk Ungdom

1945 julhälsade

P Nilsson 10 kr

för sanningens seger 100 kr

De En 5 kr

EH 20 kr

FOTNOT

1 Annons finns i Lunds dagblad 14 september 1934.

2 Riksposten 30/34