Vankiva

Vankivaprästen Torsten Åhlander var nazist och lyckades få med sig församlingsborna i sin nazistiska kamp.

I landstingsvalet i Västra Göinge härad 1934 ställde SNSP upp med följande kandidater:

Torsten Åhlander, kyrkoherde, Vankiva

Gottfrid Persson, lantbrukare, Vittsjö

Nils Persson, lantbrukare, Ballingslöv

Ruben Lantz, arbetare, Ballingslöv

Det blev inga landstingsmandat men i kommunalvalet 1934 fick SNSP 3 mandat i Vankiva kommunfullmäktige¹. Nazisterna fick hela 91 röster av 689.

Det lite märkliga med valresultatet är att nazisterna inte haft ett enda nazistmöte på orten innan valframgångarna gjordes. På andra orter hade man många möten innan valet utan att nå några framgångar. Det torde inte vara någon djärv spekulation att påstå att det var Vankivas nazistiske kyrkoherde Torsten Åhlander som låg bakom nazismens frammarsch på orten

”Enväldesprästen”

Han utmärkte sig redan 1929. Lunds stifts prästerskap var den 20 augusti samlade i Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Med fanns också biskop Edvard Rodhe. Åhlander kallade den svenska kulturen för en jazzkultur. Svenska kyrkan behandlades styvmoderligt av den svenska regeringen. Lösningen var, enligt Åhlander, att avskaffa riksdagen och göra kungen enväldig. Annars blev den ingen reda med landet. Kyrkan skulle för sin del inte försöka söka folket utan skulle omforma dem efter sin mening.

Diskussionen lär ha kommit av sig efter Åhlanders inlägg och biskopen gjorde vad han kunde för att släta över Åhlanders politiska fadäs. Åhlander kallades efter detta för ”enväldesprästen”². 

Men Åhlander utsattes för blockad på grund av sin nazistiska inställning. Han predikade ofta för ”så gott som tomma kyrkor”. Nazisterna uppmanade därför 1935 i sin tidning alla medlemmar i Ignabergsavdelning att komma till kyrkan på tredje Böndagen för att stödja Åhlander, som också var kyrkoherde i Ignaberga³.

Öppet nazistisk

Åhlander var öppet nazistisk och framträdde 2 augusti 1933 på ett nazistmöte i Sösdala. Nazisten Brolin var huvudtalare och sedan ett hundratal socialdemokrater tagit sig in möteslokalen på hotellet blev det diskussion i vilken Åhlander understödde Brolin.  

Åhlander själv lär ha varit en skicklig talare som ofta gjorde oväntade vändningar i sina predikningar. Biskop Rohde skrev efter har hört Åhlander:

”Under min tjänstgöring får jag lyssna till många talare. I de flesta fall kan jag redan genom anslaget räkna ut, vad de har att säga. Torsten Åhlander måste jag emellertid följa ord för ord. Eftersom man inte vet, vad han kommer att säga, eller hur han kommer att dra konsekvenserna av sitt resonemang. Hans tal ger inspiration som ur en frisk källa”⁴   

Församlingsbladet nämner inget om Åhlanders nazistiska ställningstagande. Det är oklart om han använde predikstolen för att föra fram något nazistiskt budskap, men att han ställde upp i både landstings- och kommunalvalet 1934 torde ha påverkat flera församlingsbors val.

Nazistisk ceremoniledare

De svenska nazisterna hade precis som de tyska speciella säkerhetsstyrkor, SA-grupper, som skyddade talare och höll vakt under nazistmöten m m. Under 1934 genomförde Åhlander invigningsceremonier, för unga nazister som gick med i nazisternas SA-trupper. SA-männen fick svära ed samtdigt som de höll sina händer på en nazistflagga.

Arierparagrafen

1936 hamnade Åhlander återigen i rampljuset. En svart man som bodde i Vankiva ville gifta sig med den vita kvinna som han hade sju barn med. Åhlander ville dock inte själv ge tillstånd till giftermål och bad domkapitlet om tillstånd till lysningen. Han ville ha en så kallad ”arierparagraf” som förbjöd individer från olika raser att bo tillsammans. Även utrikesdepartementet var inblandat. Domkapitlet skickade dock tillbaka ärendet till Åhlander som motvilligt gick med på giftermålet eftersom den svarte mannen med detta blev underhållsskyldig.

”Men jag är inte särskilt förtjust i utsikten i att få en stam halvnegrer i församlingen, det måste jag erkänna. Enligt ärftlighetsläran ärva ju barn i blandade äktenskap föräldrarnas sämsta egenskaper och att en degeneration blir följden är ett faktum, sa Åhlander till Aftonbladet (5 nov 1936) och hävdade att alla de sju barnen var efterblivna.

Aftonbladet reporter undrade om en Arierparargraf som förbjöd människor av olika ras att bo ihop kunde motiveras ur religiös synpunkt?

”Nej, det går nog inte”, svarade Åhlander och tillade: ”Men jag tycker att rassynpunkterna är utslagsgivande nog. Behövs mera bevis?”   

 

Aktiva Vankivanazister

Enligt ett internt brev daterat 7 december 1934 från partifunktionären ”Lasse i Lund” (Lars Larsson) till Furugård som satt i fängelse på Långholmen, skulle ”Pojkarna” i Ignabergsavdelningen jobba på bra, och Vankiva och Torup ”komma hack i häl”.

1935 ska det ha existerat en lokal nazistavdelningen i Vankiva: L 51 Vankiva. Avdelningsledare var Ruben Landtz, avdelningspropagandachef var Otto Mattsson.

De kommande valen gick inte alls lika bra som de förra. Enligt Kristianstadsbladet fick SNSP 5 röster och NSAP 7 röster i riksdagsvalet 1936. 

I landstingsvalet 1938 fick NSAP 2 av 1356 röster. Det räckte inte till mandat.

Omtyckt man

Torsten Åhlander tycks ha sökt sig bort från Vankiva, men han fick inte tjänsten i Båstad (som dock resulterade i en TT- notis).

Torsten Åhlander (d 1958) fick sju barn, ingen av dem lever längre men jag har varit i kontakt med en av sönernas fru.

”Jag träffade honom bara ett halvår innan han dog. Jag lärde aldrig riktigt att känna honom, men han var en väldigt vänlig man och omtyckt av många. Han tyckte det var bra att jag kom från Tyskland. Men politik, det pratade han inte om.”

Epilog: Kyrkan och nazismen

Torsten Åhlander var långt ifrån ensam inom svenska kyrkan när det gällde att ta ställning för nazismen. Läs t ex om den sk ”Lundaskolan”. Fanns också en Ernst Ålander, kyrkoherde i Gnarp, som var med i protyska RST.

Hur kunde kristna präster ta ställningen för nazismen? En förklaring är vänsterns politiska framgångar under 1900-talets början. Vänstern ifrågasatte starkt kyrkans makt. Under och efter den ryska revolutionen behandlades präster speciellt sadiskt och det florerade (sanna) historier om ryska präster som blivit uppspikade på kyrkoportar etc.

Nazismen var å sin sida starkt anti-kommunistiskt, det var en av hörnstenarna i ideologin, och sade sig värna konservativa svenska värden där kyrkan förblev en maktfaktor. Dessutom var den tyska nazismens sanna grymma natur inte till fullo känd på 1930-talet.

Nazistmöten i Vankiva

1934

SNSP 24 november kamratafton där cirka 70 medlemmar roade sig med folkdans, musik och tal där de förmanades agera som ”ljusets riddarvakt i en mörksens tid”:

1935

under sommaren 35 hölls ett SNSP- möte på orten. Inget referat skrivet men det uppges att detta är ett av tolv sommarmöten som i genomsnitt samlade 80 åhörare.

1936

SNSP 

15 mars talade S Mark inför 60 personer varav hälften var socialdemokrater. Deras ledare opponerade sig efter mötet.

Annons i Norra Skåne inför mötet.

NSAP 

5 september. Möte å kommunalrummet. Wenchert talade. 25 åhörare.

1938

1 april. G. V Jönsson talade. 15 åhörare. Enligt DSN var den ”egentliga” publiken större, då förstugan enligt tidningen var full av socialdemokrater

1942

20 juni. Möte på Stjärneholm.

FOTNOT

1. Även NSAP hävdade att de fått 1 mandat, men det är oklart hur. Den person som åsyftades av NSAP kan möjligtvis vara den person som omnämns i ett brev skrivet av Einar Erlandsson, Kärråkra 312, Hässleholm. Erlandsson skrev att det fanns en man invald i Vankiva kommun som är partilös men en stark nazist och sedan nämns förrådsförvaltare ”Rawenius” (handstilen är otydlig) ↩︎
2. Trelleborgs Allehanda 24 sep 1934 ↩︎
3. i NST 27/35 ↩︎
4. ur Norra Åkarps församlingsblads historik över Vankiva kyrka, sep 2013. ↩︎