Svenske SS-soldaten larmade om Förintelsen- ingen reagerade
Artikel i Sydsvenskan 21 januari 2006
Vad visste Kurt?
Bifogar Säpos förhör med Kurt i mars/april 1943. Längst ned på sidan 5 och längst upp på sidan 6 berättar han om vad han vet om Förintelsen. (Tyvärr har en mening på sidan 5 inte kommit med vid kopieringen).
Det kan tyckas vara lite konstigt att Säpo inte reagerade (vad vi vet) på de här uppgifterna (Kurt själv trodde det berodde på att nazistsympatierna var utbredda inom polisen), men det troliga är att Säpo inte tyckte sig sig behöva mer information om Förintelsen vid den här tidpunkten, de visste ju redan väldigt väl vad som pågick i utrotningslägren.
Kurt gav lite olika uppgifter kring vad han visste om mördandet av judar.
Så här sa han vid en av de första kontakterna vi hade, per telefon (27 augusti 2001):
”Det kan jag säga direkt, att någon kunskap om koncentrationsläger har jag inte. Ja, inte mer än vad alla svenskar visste. Om det här med att ingen visste om Sonderkomandos, det är bara tjafs. Varenda kotte inom Wehrmacht och SS visste om dem. Och att polackerna också mördade judar. En halv miljon.
Jag har inte lång tid kvar. Jag vill inte ta med mig några hemligheter ned i graven.”
När jag under min längsta intervju med Kurt, i mars 2002, pressade honom på detaljer kring vad han visste så svarade han lite undanglidande och gav lite olika uppgifter.
Utdrag ur intervjun:
J: Hade du uppfattat att det började gå illa för tyskarna.
K: Ja, man såg tecknena… Och sen när det började då med det där med avrättningar utav folk i Ryssland och avrättningarna utav i olika länder, utan vidare. Inte minst för att dem sköt dem för att de var judar. Det började sippra ut det där, förstår du.
J: Du fick höra det när du var i…
K: Ja, jag tyckte att det där.. det hade jag aldrig tänkt på…jag ville inte vara med om sådan där historier. Det kunde man ju riskera om man var kvar i Waffen SS och inte var riktigt frontduglig så hade man kunnat riskera att hamna på ett sånt där bevakningsförband. Eller mördarförband.
J: Detta fick du reda på när du var i Tyskland.
K: Jo, skvallret går ju. Inom kåren går det aldrig hålla det i tysthet. Men omfattningen visste man inte.
(Passus om att det var svenskarna som började med judestjärnan)
J: Du sa till mig i telefon att varenda kotte inom SS och Wehrmacht visste om det här med avrättningarna pågick.
K: Ja inte varenda kotte kanske. Inte rekryterna kanske. Ja, de som varit med några år visste om det. Och det var dödsstraff om man skulle säga nej eller sprida det i fyllan och villan. Men framförallt var det inom SS som man visste om det. Wehrmacht hade egentligen inget med det här att göra. Men även de som kom från ryska fronten måste veta om det.
J: Bosse Schön har intervjuat många svenska SS-soldater och alla säger att ”vi visste inget om det här- det var något vi fick reda på när vi kom hem”.
K: Nej, det stämmer inte alls. Det kunde man ju räkna ut. Jag menar, det var därför jag inte ville vara med.
J: Ubermenschpropagandan?
K: Den skratta man åt om man var något sånär klartänkt. Jag tänker på vitsen där med Goebbels som german. Jag menar han kunde riskera bli tagen för jude om man inte visste vem han var. Och Himmler var väl inte särskilt german heller.
J: Och inte Hitler heller?
K: Nej, nej det var han inte.
J: Men det var väl inget man kunde säga högt?
K: Det skulle man akta sig för. Det hade börjat redan då med rapportörer så man fick hålla tand för tunga.”
/…./
J: Jag läser högt från förhörsprotokollet om judarna…
K: De (specialavdelningarn) hade särskilda märken i kragspegeln. Waffen SS hade runorna och de andra hade dödskalle.
J: Träffade du på några av de här…?
K: Ja de såg du lite varstans på stan. Om inte annat under permissioner och annat. De fanns överallt.
J: Såg du dem bakom fronten när du var i Ryssland?
K: Ja, där såg man dem i synnerhet. Alltid bakom fronten – aldrig vid fronten.
J: Såg du att de sköt judar då?
K: Nej, nej jag såg bara att de ledde bort några fångar någon gång.
J: Fångar, var det ryssar då.
K: Det var svårt att säga. Tror snarare att det var sådan här KagaB-förband, alltså vad heter de här… motsvarande tyskarnas underrättelsetjänst. De här säkerhetsförbanden alltså.
J: Inte KGB?
K: KGB, ja just det.
J: De ledde bort dem och då…
K: Ja, de sköts direkt. Och det gjorde de (ryssarna) förresten också om de träffade på någon ur Sicherheistdienst. Eller de speciella poliskompanierna.
J: Och de fanns alltid bakom fronten?
K: De var aldrig stridande. Ja det var klart om ryssarna slog igenom så kom de i strid. Men det brukade de (tyskarna) i allmänhet inte klara därför de inte var utbildade för frontstrider. Det var lättare att skjuta försvarslösa. Sen hur det stod till med…det måste ha varit antingen avtrubbade eller psykopater…ingen kunde tvingas till sådan tjänst, det ska jag poängtera en gång till…för försvar(?)…du kunde aldrig tvingas till detta utan det var frivilligt
J: Fråga dig om du ville vara med?
K: Jag hörde inte överhuvudtaget till säkerhetstjänsten.
J: Men om de..
K: Nej, nej det var särskilda förband. Men de som kommenderades till de förbanden, det var speciellt folk, de var speciellt utbildade och det var säkerhetstjänsten. Så de kan inte komma och påstå att armékillar var med. De var frivilligt om de var med på det. De slapp ju strida.
J: Och det kunde väl vara detsamma som att man överlevde, det var väl många som dog vid fronten?
K: Livstiden var inte så särskilt lång när de kom ovana till fronten. Den bruka vara upp till 24 timmar.
J: Så det var moroten?
K: Ja, det kan man nog säga. Morot och självbevarelsedrift. Och naturligtvis en viss psykopatisk läggning. Ingen människa som står ut med att avrätta människor. Jag kan inte tänka mig att en normal människa kan göra det.
J: Men hur såg man på de här soldaterna, om alla nu visste vad de gjorde
K: Nej, inte var de populära, inte bland sina egna heller.
J: Alla måste varit medvetna om vad de gjorde.
K: …polisanmälningar…bråk mellan dem förekom nog aldrig egentligen. Så vitt jag…så länge var inte jag med nej det var aldrig några strider inbördes.…Mot ryssarna hade vi Vlassovryssar som stred för tyskarna, turkar, pilkorsarna, kosacker, italienare
J: Fanns det judar kvar där bakom fronten, du var där 42…
K: 43 var det. Jag tror inte man såg några, jag såg aldrig nån. Det var väl relativt…de man hade nytta av, de satt ju på verkstäder och sånt där. De sprang inte lösa. Utan de var på särskilda arbetsläger och så. Men, däremot gick de inte ut på gatorna. Det var slut med det. Och inte minst polackerna jagade ju dem själva. Pogrom, det är ett ryskt-polskt uttryck
J: Men de du såg ledas bort för att skjutas, du är säker på att de…
K: De far förbi, en sådan där transport…Men det var nog ganska tunnsådda de där, de där plockade de nog snarare ihop ifrån läger inne i Tyskland eller Polen eller var det var…där var det nog de plockade upp dem. Det där att de tog dem i städerna, det var nog redan förbi. Dom hade sopats bort redan.
J: Du säger i förhöret just ”bakom fronten skjutas alla judar”, du pratar just om judar..
K: Ja, judar, ja, just de
J: Men..
K: Och de som hjälpte judar, och de som visste vart kommunisterna hållit sig undan osv. Å andra sidan får vi inte glömma att 1918 arkebuserades 22 800 socialdemokrater samma dag utav de vita trupperna. Deras enda brott var att de var socialdemokrater. Så det där det…inbördeskrig är det värsta som finns, det var ett slags inbördeskrig mot dessa människor, det var det ju, det hjälpte inte att 90 procent av dem var ju hyggliga, hederliga. Visst fanns det skurkar, det fanns det överallt, inte minst inom SS fanns det de gossar som levde gott precis som i Balkan. Och öststaterna. Mer eller mindre gangsters. Borsta mig på ryggen alltså, de syltade in sin maffian där, ingen rörde den ena, de levde bra så länge det varade.
J: Men när du berättade det hör för SÄPO. Var det ingen som reagerade ”bakom fr..”?
K: Nej, det var det väl inte. SÄPO-killarna var väl allmänt nazister, de flesta.
J: Var de det?
K: Ja, definitivt. Så de gjorde det inte värre för…(ohörbart) de var inte rättvisa det var de inte. Det var värre för kommunisterna.
/…/
J: Jag vet att jag tjatar nu, men ”bakom fronten..”. Grundade du det på vad du visste eller vad du sett?
K: Jag har inte sett det, givetvis aldrig sett det men det var inte svårt att få reda på det. För det var ju massvis av folk som reagerade, även inom Waffen SS. Det där var ett föraktat pack egentligen.
J: Du säger just judar, inte sabotörer
K: Sabotörer är väl ingeting att säga om att man skjuter. Det är så i alla länder. I synnerhet i krig.
J: Men just att de var judar
K: Det var fan ta mig deras enda förbrytelse att de var judar. Och det kan man inte hjälpa att man är född som. Alla är inte som Sharon. Han är en krigsförbrytare om någon.
Vid ett annat tillfälle uppgav Kurt att han sett ett tåg, med vanliga passagerarvagnar fyllda med passagerare klädda i civila kläder som stannat till. Han såg en flicka som lämnade tåget, som försökte fly, och blev skjuten. Sedan rullade tåget vidare. Han tyckte det hela var ”för jävligt”. Han återkom en annan gång till att han sett en lastbil som ”for förbi”.
Fotnot Det råder viss osäkerhet om Kurt verkligen var vid fronten. Hans förband var inte vid Charkov vid den tidpunkt han anger. Och uppgifterna om att specialförbanden inte var speciellt populära bland de egna leden kan ifrågasättas.