Hammarlunda- här fanns nazistledaren Nils Wenchert förblev nazist ned i graven.
Fanjunkare Nils Wenchert i Hammarlunda blev medlem i SFKO redan 1926 och ingick i ledningen. Han var talare på minst ett fascistmöte som hölls i den närliggande lilla orten Södra Sandby. Han var med i partiets transformering till nazister och uppger att han träffade den blivande tiksledaren Sven Olov Lindholm första gången vid Lundamötet i november 1929.
Wenchert var en hängiven nazist. Han blev snabbt en flitig nazistisk talare och cyklade både i regn och rusk mellan mötena. Han var en sammanhållande kraft, kandiderade till riksdagen och i praktiken ledare för nazisterna i Skåne. Hans fru, Alma, var ursprungligen högerkvinna och höll också möten. Det hände att paret debatterade offentligt mot varandra.
Alma Wenchert och Sigrid Hjerten
Alma Andreasson (1880-1964) var etablerad textilkonstnär som vävde mattor och gobelänger när hon gifte sig med Nils. Hon jobbade på Kulturen i Lund som lärarassistent i början av 1900-talet. På Konstfack i Stockholm blev hon vän med Sigrid Hjerten som räknas som en av förgrundsgestalterna i den svenska modernismen.
När Alma våren 1910 fick ett resestipendium till Paris möttes hon av Sigrid som visade upp Paris konstnärskretsar och Matisse ateljé.
Alma och Sigrid Hjälpte varandra
Alma sitter modell för en av Sigrids tavlor och Alma vävde sannolikt två av de mattor som nu bär Sigrids signatur och idag hänger på Moderna Museet och i Sveriges Radios lokaler.
Almas egna verk och skisser finns bevarade på Kulturen i Lund.
Sommaren efter Parisvistelsen, 1911, bodde Sigrid Hjerten ett par månader hemma hos Alma och Nils i Hammarlunda
I ett brev till maken, den judiske konstnären Isaac Grünewald, berättar hon om hur idylliskt hon levde hos paret Wenchert.
”Från mitt fönster, som har vita hålsömmade gardiner, har jag storartad utsikt över detta bördiga land med två små sjöar, väderkvarnar och vita kyrkor och hus”.
På 1930-talet var Sigrids liv inte lika idylliskt, hon drabbas av psykisk ohälsa och slutade att producera konst.
Hakkorsvävnader på beställning
Alma i sin tur fortsätta att väva och hennes konstnärliga uttryck tog sig nu nya, oväntade vägar. Hon skrev in sig i den nazistiska historien 1934 när hon satte in en annons i Den svenska nationalsocialisten och erbjöd sig att väva bonader med hakkors på beställning och ge kurser i hakkorsvävnad.
Det finns ingen kända hakkorsbonader av Alma kvar och paret Wenchert nöjde sig dock inte med att dekorera vävnader med hakkors…
Möte i hemmet
Midsommardagen 1930 hade NSFP- provinsmöte hemma hos Wenchert och det kom nazister från Lund, Malmö, Helsingborg, Ystad och Stockholm. Partiledningen skickade två uppmuntrande telegram till mötet.
I november 1930 fick han sig en avhyvling av Konrad Hallgren efter det att Hallgren läst de brev Wenchert skrev till olika Malmönazister. Hallgren anklagade honom för att ”aldrig varit och aldrig blir svensk” utan skulle förbli ”högerbracka”. Han misstänktes dessutom vara spion för högern, ditsänd av sin fru. Enligt Hallgren låg fältet öppet för Wenchert att lansera en ”konservativ nationalsocialism” och att nazisterna skulle hålla ögonen på honom.
Sådana här bråk var legio inom naziströrelsen.Wenchert lät sig inte avskräckas. Han kallade Hallgrens nazistiska bana för ”tragisk”.
Wenchert blev Skånes distriktchef 1933 och var aktiv både externt och internt. Senare fick han titeln landsinspektör. Han var en ivrig nazist som skrev rapporter till partiledningen och kommenterade både stort och smått av vad som hände i nazisternas värld. I början av 1935 oroades han lite över diskussionerna kring ett förbud mot nazistpartiet. Men som den idealistiske nazist han var han beredd att ta eventuella straff för sin politiska övertygelse: ”ingen kommer att hindra mig att tala så länge jag andas”. Rapporterna, som skickades från sockerfabriken i Örtofta, innehöll ofta högtravande formuleringar som att nazisterna skulle vara beredda på att ”lida mycket svårare förföljelser än hittills”. Sveriges avgörande skede skulle komma när frågan ”Vem skall styra landet: svenskar eller judar?” ställdes.
Wenchert dog 11 februari 1938 och Lindholm hävdade i dödsrunan är Wenchert ”hela tiden varit ledaren för Skåne”.
Många skånska nazister närvarande på begravningen. Än idag talas det om i byn om det sorgetåg av nazister med fanor som gick från hans hem till kyrkan, som blev fullsatt. Alma dog långt senare och vilade i samma grav som maken.
Nils och hustrun Almas gravrätt har återtagits, men kyrkorådet har sparat alla gamla gravstenar på en kulle intill kyrkogården. Än idag kan man skönja hakkorset på paret Wencherts gravsten. Ett vanligt kors monterades över hakkorset för att dölja det, därav de borrade hålen i stenen, men det korset har stulits eller tagits bort.
Det finns ytterligare en kasserad gravsten med ett stiliserat hakkors på men det är okänt när det gjordes. Det kan ha gjorts tidigt på 1900- talet, några av de som låg under stenen dog då, och vid den här tidsperioden existerade inte nazismen.
Detta kan ge ett intryck av Hammarlunda som ett starkt nazistfäste, men Wenchert lyckade inte övertyga de andra i hembyn. Han slapp uppleva de pinsamma valsiffrorna i landstingsvalet 1938. Blott 3 bybor av 382 röstade på nazisterna. Det räckte naturligtvis inte till något mandat.
Ett enda officiellt nazistmöte hölls i byn och det hölls 1938. Den 29 augusti. ”Möte vid stationen. G. V Jönsson talade. 70 åhörare.”
Det är inte lätt att bli politisk profet i sin hemby.