OBS detta är en ej färdigredigerad sida som ska kompletteras med bilder och film.
Hässleholm- byn där nazisterna höll ut länge
”Jordisk vän kan lindra nöden
Före en vän som hjälp begär
Jordisk kärlek går i döden
När man med kärlek lönt den är
Men var se vi här en man
Som så tåligt älska kan
Att han allt för dem vill bära
Som blott hat till honom nära”
Den här dikten skickades från Hässleholms- och Kristianstadsavdelningarna till Furugård i samband med hans födelsedag i december 1934 som han ”firade” på fängelset Långholmen, straffad för smädelse av en ämbetsman som han gjort i samband med Viklundaffären.
Trots att större delar av Skåne hade fått besök av nazisterna redan under 1930 dröjde det till 12 mars 1933 innan det första nazistmötet hölls i Hässleholm. Det blev ett svettigt och stökigt möte. Enligt Arbetet fanns det bara tre personer i ”nazistgarnisonen Hässleholm”. Men det blev ändå fullsatt tack vare att Hässleholms anti-nazister bestämt sig för att störa mötet.
Furugård var 1 timme och 15 minuter försenad.
Till en början var stämningen ”lugn och förväntansfull, en smula högtidlig”. Men till slut började åhörarna stampa i golvet och anti-nazisterna satte igång att sjunga Internationalen. Den ljöd när Furugård gjorde sin entré i salen eskorterad av en polis och de tre nazisterna som utgjorde ”nazistgarnisonen Hässleholm”. Furugård ska ha ropat ”pöbel” åt publiken och bad polisen ingripa, men polisen lämnade salen. Furugård talade i två timmar. En präst från Vankiva, sannolikt Åhlander, ropade ”bravo” medan delar av publiken protesterade. Diskussion utlystes av Furugård med orden ”Jag ger er 10 minuter att klara upp de kommunistiska teorierna” men smet sedan från diskussionen i en bil. Det var dock för många passagerare i bilen och den ska ha blivit ”uppskriven av polis.
Även vid nästa möte på Tivoli blev det fullsatt.
I en artikel i KLD våren 1933 hade två nazister omnämnts som ledare inom scouterna. Scoutrörelsen skickade då in ett långt brev till KLD i vilket de förklarade att de är politiskt neutrala och att åtgärder vidtagits mot nazisterna. Med hänvisning till det sistnämnda publicerade KLD inte brevet utan nöjde sig med en kort rättelse 24 maj 1933.
SNSP var det dominerande partiet i Hässleholm fram tills det att partiet lades ned 1936.
Under 1934 höll också de konkurrerande nazistpartierna NSAP och NSB var sitt möte i Hässleholm. Vid det sistnämnda bildades en lokal NSB –avdelning, 93 S i Hässleholm. Nazisterna ställde dock inte upp i kommunalvalet 1934.
Det dröjde tills augusti 1935 innan Hässleholmarna gick till verklig attack mot nazismen.
När SNSP- ledaren Birger Furugård skulle tala på torget möttes han av hundratals motdemonstranter som grymtande åt honom. Veterinären Furugård hade dock en dräpande motkommentar: ”Ni skall inte tror att ni imponerar på mig med sådan där grymtningar, för sådana hör jag dagligen i min praktik”, och fick applåder till svar.
Mötet blev stökigt. NST uppger att 16 personer greps och att två av dem åtalades.
Hur många som greps är oklart men det blev åtta ungdomar som åtalades.
Bror Svensson som förnekade att han uppträtt störande och gjord våldsamt motstånd genom att kasta sig till marken, när polisen grep honom.
Handelsbiträde Inga Viola Olsson förnekade att hon spottat på hakkorsflaggan.
Lennart Linder erkände att han ropat ”fy” när Furugård talat om Karl Marx.
Margit Hagman erkände att när Furugård sagt ”skål, ökenvandrare” när han höjde sitt vattenglas, hade hon bevarat det med ett ”skål”.
Svarvare Gustaf Svärdh och handelsbiträdet Harald Garton åtalades för att ha försökt stått utanför polisen och i ”pockande ton” ha begärt att Svensson skulle friges efter gripandet.
En Stig Lind var också åtalad, oklart för exakt vad. (Den åttonde åtalades namn eller gärning omnämns inte i Norra Skåne 14.1 eller 7.4 1936).
Åklagaren hävdade på förhandlingar i januari 1936 att de åtalade kommit överens om att gå på mötet och ge nazisterna en ”minnesbeta”. Åklagaren hade åtta vittnen och försvaret fem. Poliskonstapel Rosén och konstaplarna Brink och Huldt stödde åklagarens tes. Tre nazistiska fanbärare vittnade om att man försökt ta fanorna ifrån dem och att man spottat på dem hela vägen till kyrkogården. Journalisten Kai Axelsson var bestred uppgiften om att motdemonstrationen skulle ha varit organiserad.
Förhandlingarna återupptogs i mars och då hade åklagaren 11 vittnen och försvaret, som sköttes av Wilhelm Persson från Eslöv, hade 8.
Uppgifterna från vittnena gick isär. Vilhelm Nordström stod intill ungdomar som uppmanade Furugård att säga något om koncentrationslägren. Oscar Mattsson hade hört mummel och ansåg att det skett störande förtal. Oskar Johansson stod långt från talarstolen och hade inte märkt något störande förutom skratt. Johanssons uppgift om att Svensson inte gjort motstånd vid gripandet ifrågasattes av åklagaren som själv sett att Svensson kastade sig ned två gånger.
Vittnet Dalkvist hade hört enstaka protester mot ”allt för starka uttryck” från Furugård. Han hade hört den åtalade Stig Lind ropa ”alla klubbister gå tillbaka” utanför polishuset efter det att polisen Brink ombett honom att göra det.
Några andra vittnen uppgav att de inte sett Svensson göra motstånd.
Västra Göinge häradsrätts i Hässleholm kom fram till att de flesta av de åtalade inte hade uppträtt så det väckt förargelse. Men Svensson blev i domen från 6 april dömd till 30 dagsböter av 2,50 kronor för våldsamt motstånd. Garton och Svärdh dömdes till 50 kronor i böter vardera för förargelseväckande beteende.
Noterbart är att för en stad av Hässleholms storlek var det ovanligt få (2-6 per år) nazistmöten under åren 1933- 1936 då mötesverksamheten i övriga Skåne gick på högvarv.
Men det hände en del inom rörelsen. Halmstadsnazisten Georg Davidsson flyttade till Hässleholm i november 1935 och han blev NSAP- formationschef i december samma år.
1936 var det riksdagsval och för att underlätta propagandaarbetet i bygden, det så kallade distrikt L, beslutade det att köpa in en mindre lastbil som skulle målas i partiets färger och användas till propagandaändamål. Målet var att ordna en turné med 20 möten i Kristianstads län. Dessutom skulle det köpas in en högtalaranläggning. Trots att det inte var några speciellt förmögna nazister på mötet kunde de församlade nazisterna på kafé Cecil i Hässleholm ändå samla in ett par hundra kronor som skulle användas till propagandan.
Men det gick inte bra i valen för nazisterna. 3 röster från Hässleholm för NSAP i riksdagsvalet 1936.
Nazisterna protesterade, i väldigt grova ordalag, i slutet av 1936 mot den kibbutz som inrättades på Svartingtorps gård i Finja.
På Svartingstorp i Finja socken i Skåne grundades redan 1936 den kibbutz som blev den första kibbutzen i Sverige. Ekonomin på gården blev dock problematisk och verksamheten avvecklades redan år 1940.
Den ideologiska bakgrunden var den sionistiska ungdomsrörelsen Hechaluz, som verkade i Tyskland redan under mellankrigstiden. Verksamheten organiserades som på en riktig kibbutz- ingen skulle stå över den andre – allt skulle delas lika.
Målsättningen var att förbereda rörelsens medlemmar – ungdomar mellan 18 och 35 år – på ett framtida liv i Palestina.
Kibbutzer i Sverige : Judiska lantbrukskollektiv i Sverige 1936-1946
Av HYPERLINK ”http://www.litteraturmagazinet.se/malin-thor-tureby” Malin Thor Tureby
Sedan både SNSP och NSB gått i graven tog NSAP över all verksamhet. Det finns noteringar från 1937 om en lokal nazistorganisation av NSAP med avdelningsnummer 204. Det var en fattig avdelning.
I januari var Rolf Nordlindh sekreterare i avdelningen. Han arrangerade ett möte med Brisman i februari 1937 och beställde affischer från partidistriktet som skickade dem till avdelningschefen Georg Davidsson, Box 22. Nordlindh lade till ett PS med beställningen: ”Hoppas inte talararvodet blir för stort. Kassan och hyran för lokal 20 kronor DS”. I mars tackade formationen nej till ett möte 19 april med Berglund som talare på grund av att kassan var ”ytterst skral och dessutom väderleken synnerligen osäker”. De ville dock ha ett möte längre fram.
Hässleholmsavdelningen hade 22 medlemmar i mars 1937 och avdelningen ska ha börjat ”visa tänderna”.
Kretsmötet bestämde att Västra Torup skulle separeras från Hässleholmsavdelningen och bli en egen formation från 1 april 1937.
Sommaren 1937, 15-22 juni, kom Lindholms propagandalag till Hässleholm och Davidsson ordnade fram en lägerplats vid Mölleröds kungsgård i Finja. Arrendatorn, Ebbe Walther, var medlem i NSAP avd 204.
I september 1937 blev Bertil Nilsson, inneboende hos Pettersson på Kaptensg 7. Avdelningsledare Davidsson hade begärt att bli befriad från uppdraget på grund av studier. I oktober hade avdelningen varken sekreterare eller kassör så Nilsson fick sköta alla sysslorna. (Nilsson skrev i oktober 1937 att en Norling var ach innan honom- men han var numera i Stockholm).
Mötena blev ändå många under 1937 och 1938.
Sannolikt hade det att göra med att kretschefen G V Jönsson bodde 1938 i Hässleholm.
Jönsson ville ha en tjänstebil av partiet men de trodde sig bara ha råd att kunna skicka ned en motorcykel.
I landstingsvalet 1938 fick NSAP 23 av 1557 röster. Det gav inga mandat.
SSS hade 31 medlemmar i december 1938 (se faktadelen för namn på de flesta av dem). I säkerhetspolisens registrering från 1939 finns bara 10 namn från trakten.
Säkerhetspolisen höll även ögonen på Hässleholmsborna Clifford och Lennart Wendel och skrev i en rapport 1942 att de båda ”synes vara nazister”.
I slutet av 1942 hade SSS minst 72 lokalavdelningar över hela landet. 21 av dem fanns i Skåne. Avd 204 Hässleholm var en av dem och hade Lennart Andersson på Röingegatan 25 som ledare och Nils Larsson på Kolgatan 6 som propagandachef och lokala ledare för de nazistiska fackförbundet SFKO (Sveriges Fackliga Kamporganisation).
Det som utmärker mötesverksamheten i Hässleholm var att till skillnad från på många andra svenska orter kunde nazisterna fortsätta ha möten efter andra världskriget var över. Det hölls nästan lika många möten i Hässleholm som i Malmö, som var det starkaste skånska nazistfästet efter Hitlers nederlag. 1947 och 1948 hölls tre respektive fyra möten i Hässleholm.
Men det var inte alltid så lätt för alla nazister att verka. Hässleholms kommunaltjänstemannaförbund ”avsatte” i maj 1948 sin ordförande fil mag J B Giese på grund av hans nazistiska sympatier. I 24/48 skriver DSF att Giese motionerat om att få en motivering till varför han avsattes, men kongressen avslog motionen.
Hässleholmsnazisterna höll ut till 1949 då det sista mötet hölls hemma hos en nazist.
Vad skrev pressen?
Norra Skåne
Norra Skåne har gått till historien som en av de mest nazistorienterade Skånska tidningarna. Efter ha läst ledarkommentarerna efter Hitlers maktövertag 1933 är det inte svårt att förstå varför. Kritik mot den tyska nazismen saknas förvisso inte, men ledarna har ofta en förstående ton till Hitler.
Vem som egentligen skrev ledarna är oklart. P.A Persson, ”Värpartorparn” kallad, var tidningen chefredaktör till 1943. Hans efterträdare på posten hävdar att de osignerade ledarna ofta var ett resultat av klipp och klistra- metoden. När Lars G Ruhr i boken om Norra Skåne ”Kast till Chips” ska kategorisera Värpatorparens ledare konstaterades något förvånande att ”Hitler stod inte högt i kurs”. Bland ledarna ska det ha funnits en del ”överraskande klarsynta” sådana och exemplifierar med nazi- skeptiska ledare från 1931. Att Värpartorparen längre fram ”intog en betydligt försiktigare hållning och stundtals också deltog i hetskampanjen mot judarna” avfärdas lite bekvämt i skriften som ”som en helt annan historia”. Noterbart är att i ”Norra Skåne 100 år” av Axel Wahlquist berörs inte nazistsympatierna över huvudtaget.
Det här klipptes och klistrades ihop för Norra Skånes räkning:
4 februari 1933: ”För fredsälskarna i Europa nödgas man säga och Hitlerregimen i Tyskland inte bådar gott”. Hitler beskrevs som det politiska ”halmstrået” när socialdemokraternas politik misslyckats. Framtidsprofetsian för Tyskland under nazi- diktaturen var sällsynt misslyckad: ”Det torde dock i detta fall som i de flesta andra hända att ingenting blir så bra som man hoppats och inget blir så dåligt som man fruktat”.
Det fanns också en Berlinkorrespondent som ett par dagar tidigare beskrivit reaktionerna i Berlin på Hitlers maktövertag. ”Var helst Hitler under dagens lopp visade sig blev han föremål för obeskrivliga ovationer”.
11 februari beskrevs hur nazisterna inskränkt tryckfriheten, mötesfriheten och den medborgerliga friheten och skapat en ”politisk villervalla”. Ledaren tyckte det var barnsligt att tro att nazisterna idet här läget kunde ”frälsa landet”.
Samma dag skrev Berlinkorrespondenten att nazistpartiet befanns sig i ett farligt läge för nu krävde hans anhängare resultat.
30 mars tog korrespondenten ”Wil” upp förföljelsen av judarna och drog en katastrofalt oriktig slutsats:
”Att det är tal om någon nationalsocialistisk strävan att utrota judarna är felaktigt”. ”Rörelsen har inget emot att låta judarna leva i fred när de upphört att dominera i de ledande ställningarna”.
Korrespondenten trodde att de tyska judarna var för kloka för att vilja ha den världsomspännande judiska bojkott av tyska varor som diskuterades. Detta eftersom en bojkott skulle ”visa hela världen vilken oerhörd makt de har. Går det upp för alla länders folk att det lilla judiska folket, som ju i hela världen ej går upp till tjugo miljoner människor, fullständigt behärskar världens finanser och i många länder även press etc., kanske de olika folken följa det tyska exemplet och sätta judarna på den plats de enligt sin numerär rätteligen bör ha”.
3 april visades bilder på den tyska affären Heitinger som fått ordet ”jude” målat på fönstren. Artikeln berättade att nazisternas judebojkott genomförts ”programenligt”. Endast ett ”svårare intermezzo” med ett dödsoffer hade inträffat i Kiel. I Kassel satte nazisterna upp plakat med texten ”Koncentrationsläger för motspänstiga medborgare som göra sina inköp hos judar”.
1 april spekulerades det kring Hitlerdiktaturens varaktighet och man konstaterade att ”man gör nog bäst” i att räkna med att de kommer att stanna vid makten.
8 april tog ledaren upp den ”medeltidsaktiga kampanjen” mot judarna. Skribenten tyckte det var ”egendomligt” att Amerika protesterat mest. Det var dubbelmoral med tanke på de negrer som landet ”släpat dit med våld” och behandlar ”som andra klassens medborgare” samt massakreras genom lynchningar i sydstaterna.
Därefter gav Norra Skåne återigen judarna en viss skuld för uppkomsten av förföljelserna av dem och gjorde ännu en helt felaktig analys av judarnas position:
Judarna utgjorde bara 1 procent av Tysklands befolkning men spelade en roll i kultur- och industrilivet samt lukrativa yrkens som att de utgjorde 20 procent av befolkningen.
Nazisterna uppgavs dock inte (!) ha något emot ”den rasena, religiöst betonade och ortodoxa juden”. Det är blodblandningen mellan germaner och judar samt intellektuella judar av alla religion som upprör nazisterna.
30 juli tog ledaren upp de tyska nazisternas inre problem. Övergången från hänsynslös opposition till ansvar och administration, hade varit svår speciellt som deras väljarkår ”räknar mängder av unga dårar”.
Ännu en felaktig analys av Hitlers gjordes:
”Hitler har tex en mycket stor andel i den anti-semitism, som bemäktigat sig i Tyskland/…/Men dock lider knappast minsta tvivel, att den våldsamma kampanjen mot judarna och de metoder som användes mot dem, icke var önskad av Hitler personligen. /../ Men han förmådde icke bromsa de vilda krafterna i folkmassorna, han blev av sina egna driven längre ut, än han önskade”.
Kort därefter kritiserades de tyska socialdemokraterna och påstods krypa för Hitler.
”En del av dem flyr till utlandet och klaga där sin nöd. Andra sitta i koncentrationsläger och vinnlägga sig om ett mönstergillt uppförande för att så fort som möjligt slippa ut. Åter andra ha blivit nazister för att på den vägen åter bli herrar./…/ Det måste vara något fel på socialismen eller dess ledare när något sådant kan ske”.
Efter det kommer ledaren in på situationen i Sverige och de svenska nazisterna.
Det var häpnadsväckande att en president och riksstyrelse på kort tid förmår förinta det största demokratiska partiet. Det är ett ”farligt exempel icke minst för Skandinavien, varest socialdemokratin har en betydande makt.
Ty även här kommer nazis att arbetas fram, det är alldeles visst, även om man på vissa håll tröstar sig med att nazis har ingen jordmån här i landet. Så trodde man också i Tyskland…”
Dagens politik är så skuldbelastad; med humbug, egenintresse och klassintresse att det måste komma ett straff. Och:
”Nazis är ett straff, ett hårt straff, men ett behövligt straff synes det”.
12 augusti fanns det i Norra Skåne, och många andra dagstidningar, ett fotografi från koncentrationslägret Oranienburg med kz- fångarna riksdagsman Heilmann, Fredrich Ebert, riksradions hallåman Alfred Braun, ministerrådet Giesecke, Berlinradions intendent Flesh och riksradions direktör dr Magnhus. Alla benämns ”före detta” framför sina titlar. Fångarna uppgavs vara uppställda till parad.
Och i ledaren, som signerats av en Bernhard Johansson, behandlas ”judehatets psykologi”. Återigen visades förståelse för behandlingen av judarna. Ledaren menade att om man under efterkrigstiden har vistats i tysk- nationella kretsar har man lättare att ”förstå- om också icke försvara det oresonliga hat mot judarna, som nu slagit ut i full låga”. Ledaren citerade en tysk officer:
”Judarna bär skulden till Tysklands förnedring/…/ Judarna har egentligen inget fädnersland. De kunno ej känna och tänka tyskt”.
Detta uppgavs vara en ”beklaglig överdrift och felaktig generalisering”. Men sedan citerades ett ”omdöme” från professor Stan Rozniecki i Köpenhamn: ”Begär efter pengar och vetande äro huvuddrag i den judiska karaktärsbilden”.
Och detta ”omdöme”, hävdade Bernhard Johansson, ”är sant”.
Skulle man förstå judehatet och dess perversa uttryck måste man ”emellertid stanna inför judarnas penningbegär och penningmoral”. Påstående om att judarna affärs moral skulle vara bedrövlig, har drivits i absurdum, menar Johansson. Men statistiken visar att konkursförbrytelser, bedrägerier, utpressning, förfalskning m m ”höra hemma i judekretsar”. Den i rubriken utlovade psykologiska analysen inskränks till att hävda att arierna känner mindervärdeskomplex inför den judiska rasens begåvning, intelligens och gå-på-anda.
15 augusti fick B Edwin Persson utveckla sina tankar om nazismen och kristendom. SNSP:s programpunkt nr 9 om ”bevarandet av vår kristna tro” och ”front mot de religionsfientliga krafterna” fick beröm.
”Detta program innehåller åtskilligt i vilket man inom de kristna leden i vårt land reservationslöst kan instämma. Ja, man kan till och med önska sitt: lycka till”.
Persson tyckte att man inte längre skulle tolerera kommunist- ateitiska sammanslutningar och berömde Hitlers upplösning av gudlöshetsorganisationerna och förbud mot mormoner.
Men Persson dömde samtidigt ut de svenska och tyska nazisterna. De var inte lämplig att bedriva kyrkopolitik eller diskutera religiösa frågor eftersom de inte har ”kristi ande” i sig.
Nazisten Folke Johnsson skrev en replik, som troligtvis inte publicerades, men ändå kommenterades av Persson i Norra Skåne 2 september. Persson gav Johnsson visst beröm för sina formuleringar om att han ”respekterar och högaktar varje sann och ärlig kristen”. Men, vidhåller Persson, nazisterna med sitt fanatiska rashat är ”komplett odugliga” att driva kyrkopolitiska planer och bevarandet av kristen tro.
7 oktober utropade rubriken ”Rätt talat, Hitler”. Artikeln behandlade Hitlers tal vid skördefesten i Bückeberg. ”Man behöver inte vara nazist för at instämma/…/ att bondeklassen är folkets grundval, att handens arbete är lika hedervärt som hjärnans och att förty ståndsskillnader är av ondo”.
Tesen om att de tyska socialdemokraternas misslyckande banade väg för Hitler upprepades. Och det alltjämt pågående våldet försvarades:
”terrorn, vilken alltjämt finns kvar i Tyskland, kan till och med bli förklarlig när man gör sig förtrogen med hur läget var, då nazisterna gick till aktion. När man hyvlar måste det falla spånor, sade Goebells”.
Likt många andra skånska tidningar tog Norra Skåne in artiklar för nazist möten. Minst 22 annonser för mångdubbelt fler möten som hölls i Hässleholm med omnejd fanns på tidningens förstasida.
Jag har hittat 10 referat från de lokala nazistmötena gjordes under 1930-talet och de hade en ibland en något förstående ton när det gäller nazisterna, men ofta fördömande när det gäller den socialdemokratiska motagitationen.
Skåne
NST- och ryktet. 1961 lät NST:s chefredaktör Thure Jansson fascisten Per Engdahl representera tidningen vid en presskonferens på Israels ambassad (s 58). Engdahl skrev ofta i tidningen till dess att chefredaktören bytes ut.
Hässleholm- möten, medlemmar och julhälsningar
1933
SNSP 12 mars talade Furugård inför en publik som till ”stor del bestod av ultra marxister”.
Arbetet skrev om mötet 15 mars. NTO- salen uppges ha varit proppfull och åhörarna både trängdes och svettades under tiden de väntade på Furugård som var 1 timme och 15 minuter försenad.
Till en början var stämningen ”lugn och förväntansfull, en smula högtidlig”. Men till slut började åhörarna stampa i golvet och anti-nazisterna satte igång att sjunga Internationalen. Den ljöd när Furugård gjorde sin entré i salen eskorterad av en polis och de tre nazisterna som utgjorde ”nazistgarnisonen Hässleholm”. Furugård ska ha ropat ”pöbel” åt publiken och bad polisen ingripa, men polisen lämnade salen. Furugård talade i två timmar, Vankivaprästen (sannolikt Torsten Åhlander) ropade ”bravo” medan delar av publiken protesterade. Diskussion utlystes av Furugård med orden ”Jag ger er 10 minuter att klara upp de kommunistiska teorierna” men smet sedan från diskussionen i en bil. Det var dock för många passagerare i bilen och den ska ha blivit ”uppskriven av polis”.
Norra Skåne skrev att NTO- salen varit proppfull och många av åhörarna var ungdomar; de flesta av dem var där för att protestera. Men det fanns också nazistklädda ynglingar.
Furugård var försenad en timme och publiken började troppa av, men sedan kom ”den väldige” och man samlades igen.
Han kallade Hitler för ”den nordiska rasens störste” och att orsaken till världskrisen främst var att ”judarna lagt beslag på kapitalet”.
Furugård tackades med applåder och bravorop blandat med tillmälen som ”det är lögn!”. Furugård avfärdade diskussion med motiveringen att ha redan talt på två platser under dagen och ”för övrigt finns inget att tillrättalägga- saken är klar!”
1 april talade Brolin på Tivoli inför cirka 200 åhörare. Efter mötet hölls medlemsmöte med nio nya medlemmar.
Norra Skåne skrev att lokalen var fullsatt och det många som inte kom in.
”Bravorop och upprepade, ihållande applåder tydde på att tal. Hade många meningsfränder bland de församlade. F ö försiggick mötet lugnt och utan störningar”.
1934
SNSP
29 januari möte i IOGT-lokalen med Welin (mötet utlyst i nr 18 av Svenska Rikstidningen- okänt om det blev av).
I Svenska Rikstidningen nr 30 (kom ut 12 februari 1934) skrivs om ett möte på Berns hotell med Welin och Hedh som talare. Rikstidningen uppgav sig citera Norra Skånes som skrivit att Welin var ”en god talare av den som verkar övertygande genom ett chosefritt framträdande” och talade om korruptionen, tjänstemannaväldet osv. ”Livliga applåder och bifallsrop avbröt talaren flera gånger, tydande på att det fanns flera meningsfränder i lokalen”. Diskussion följde. ”Kvällen blev nazisternas”.
(Jag har inte kunnat hitta detta referat i Norra Skåne, reds anm men väl en annons om ett möte 30 januari)
20 februari möte på Berns hotell utannonserat i Svenska Rikstidningen med Hedh som talare. Dock ej referat.
Annons även i Norra Skåne inför mötet. Temat var: ”nationalsocialism och demokrati”.
10 december talade Larsson och Wall inför cirka 70 personer.
Annons i Norra Skåne inför mötet.
NSAP
16 mars talade Lindholm inför 100 personer. Lundaavdelningen arrangerade mötet.
Annons i Norra Skåne inför mötet (som anges till 17 mars).
NSB
6 juli möte med inbjudna där Joelson talade. Avdelning bildades.
Annons i Norra Skåne.
1935
SNSP
5 mars talade distriktledare Melander och Eric Wall inför ett ”talrikt auditorium” på Berns hotell.
19 augusti När Furugård skulle tala på torget hade ”flera hundra ligister mött upp för att taga mötet från nationalsocialisterna”. De skrek och väsnades men lugnade sig något då tre poliser kom till torget.
När Furugård äntrade talarstolen sa han: ”Ni skall inte tror att ni imponerar på mig med sådan där grymtningar, för sådana hör jag dagligen i min praktik”, och fick applåder till svar. Furugård anklagade åhörarna för att bryta mot den mötesfrid som socialdemokraterna kämpat för men störningarna bara fortsatte och stegrades mot slutet. När polisen skulle gripa en man som gjort ett utfall mot talarstolen, uppstod tumult. NST 34/35 uppger att 16 personer greps.
I NST 49/35 uppges att två av dem åtalats. Inga Viola Olsson för att ha spottat på svenska flaggan och Axel R Svensson hade vägrat åtlyda polismans uppmaning att avlägsna sig. Målen skulle upp i januari.
Norra Skåne skrev att Furugård lockat mycket folk både från Hässleholm och orter omkring. Han kritiserade socialdemokraterna och deras brist på respekt för yttrandefriheten och kommenterade smutskastningen av honom.
”Titeln ”fädoktor” bör jag väl närmast vara stolt över- så länge det finns så många politiska fän här i landet”.
Han fick rätt i kritiken av socialdemokraternas brist på respekt för demokratin och mötesfriheten.
När mötet började samlades ungdomar bakom talarstolen, skriver Norra Skåne, och störde Furugård. Det ”väckte förargelse” bland de vuxna åhörarna och de tystades ned. Efter föredraget, som mottagits med kraftiga applåder, fortsatte störningarna och polisen ingrep.
Senare på kvällen hade en grupp ynglingar samlats på Röingevägen för att ge sig på en grupp Ignabergsnazister. Polisen ingrep igen men senare blev det stenkastning mot nazisterna.
Norra Skåne, som även hade annons inför mötet, skrev att ”det hedrar inte socialdemokratisk ungdom att uppträda på det sättet” och använda ”ligistmetoder”. Det skulle dessutom bara leda till att nazisterna blev mera populära i ”många ögon, emedan de betraktas som martyrer”.
Kristianstads Läns Demokraten kallade Norra Skånes uppgifter om stenkastningen för ett ”obefogat utfall” och beskyllde tidningen för att ljuga.
Knut G Bergh i Gulastorp, som sannolikt skrev referatet, replikerade i Norra Skåne 27 augusti.
”Ett halvt dussin stenar av knytnävsstorlek jämte grus och småpartiklar funnos i bilen morgonen därpå, en brevbärare blev träffad i bröstet och en annan på lårbenet”.
Han sade sig välkomna en rättslig prövning (och så blev det) och förklarade sig villig att vittna.
Han uppgav att han också blivit trakasserad av Hässleholms socialdemokrater ungdomsklubb efter referatet. Det ska ha ropats ”helvetes rörmokare” och ”rörmokarjävel” efter honom.
1 september (troligen). En söndag hölls distriktmöte (distrikt L) på Berns hotell. Efter mötet hölls ett ”talrikt besökt” protestmöte där distriktsledare Melander och Wall talade. Inga störningar förekom och nazisterna beskrev det som att de röda höll sig ”i skamvrån”. 39/35
Julhälsade från SNSP 1935 gjorde:
Kristianstadsdistriktet:
Ove Larsson, Hässleholm tillsammans med flera andra nazister
NSAP
2 oktober. Landahl talade. 30 (eller 80? otydligt tryck) åhörare.
Inflyttad medlem
Georg Davidsson (fr Halmstad) i nov 1935, han blev formationschef i december
Ruth Hansson fr Lund skulle tillhöra 204 Halmstad
Uteslutna
Nils Larsson uteslöts juni 1935.
NSB
någon gång under perioden 11 – 18 februari besöktes staden av Nils Lago-Lengquist, Joelson och Martin Ekström på sin stora turné och inspektionsresa. På alla orter som besöktes under den här perioden uppges ”tillslutningen varit stor” och efteråt har flera medlemsansökningar kommit in. Lindholmare störde några av mötena.
16 mars talade Nils de Maré inför cirka 60 personer. ”Begeistrad stämning. Närvarande Furugårdare såg bekymrade och övergivna ut
1936
SNSP
6 mars talade S Mark på Nytorget om förhållandena i Sovjetryssland inför ”en mycket talrik publik”. Hässleholm har ett ovanligt stort antal nationalsocialister och staden kommer att bombarderas med utomhusmöten” förutspådde referenten.
18 mars talade S Mark i en lokal på Berns hotell som avdelning 60 ”dekorerat mycket smakfullt”.
Annons i Norra Skåne inför mötet.
5 april höll distrikt L rådsmöte på kafé Cecil. Mötet beslöt att ordna en turné med 20 möten i Kristianstads län och att köpa in en mindre lastbil som skulle målas i partiets färger och användas till propagandaändamål. Dessutom skulle det köpas in en högtalaranläggning. Trots att det inte var några speciellt förmögna nazister på mötet kunde de ändå samla in ett par hundra kronor som skulle användas till propagandaändamål.
NSAP
11 juni. Möte å Nytorget. Inledning av Molund. Lindholm talade över ämnet ”Frasdemokrati och NF-svindel”. 300 åhörare.
30 augusti. Möte å Nya Torget. Molund talade. 300 åhörare. DSN rapporterade om ”berusade ligister” på plats.
1937
25 februari. Möte å Berns hotell. Brisman talade. Inledning och avslutning av Clementsson. 30-tal åhörare.
1 maj. Marsch från Kolgatan och möte å Nytorget. Inledning av Berglund. G. V Jönsson talade. 1500 åhörare. DSN rapporterade om en berusad socialdemokrat på plats. DSN var också kritiska mot Paulus Bergströms, stadens polismästare, insats under mötet. Efter mötet samlades medlemmar och sympatisörer till enskild sammankomst. DSN skrev att tidningarna ”Norra Skåne” och ”Kristianstads Läns Tidning” gav någorlunda korrekt referat av mötet. Däremot hade ”Arbetets” redaktion tappat huvudet totalt enligt DSN.
Norra Skåne skrev att nazisterna tågat med en stor musikkår i täten och ett tiotal fanor. Men de var inte lika många som socialdemokraternas tåg tidigare på dagen som samlat cirka 700 deltagare.
(Har ej hittat referat i Arbetet)
20 juni. Möte å Nytorget. Lindholm talade. 700 åhörare. DSN rapporterade om demokrater som störde mötet. En marxist sprang fram till NSAP:s bil och ville tysta ner talaren. Polisen ingrep först sedan Lindholm kritiserat polismannen för dennes underlåtenhet, skrev DSN. Bild på Pl 49/37
19 oktober. Möte å Café Cecil. Jönsson talade. 35 åhörare.
5 november. Möte å Berns hotell. Lindholm talade. 100 åhörare.
Uteslutna medlemmar i januari 1937:
Alfred Andersson
Viking Linde
Överflyttad medlem:
Lennart Gunnar Nilsson till Tomelilla
Julhälsningar 1937 i DSN
Bertil Nilsson
Siri Jönsson
Hans Andersson
Stig Svensson
Nils Larsson med familj
C. E. Jeppson
Georg Davidsson
Harry Andersson
Fredrik Pettersson
1938
16 januari. Firande av partiets femårsdag å Berns hotell. Wenchert, Wallgren, Agnér och Bertil Nilsson talade.
21 februari. DSN rapporterade att stadens myndigheter saboterade mötet genom att ändra mötestiden från 19:30 till kl 17, då enligt DSN de flesta människor inte slutat jobba än. 300 åhörare. Inledning av Jönsson. Dalström talade.
31 maj. Möte å Nya Torget. Jönsson talade. 200 åhörare.
25 juli. Möte å Nytorget. Dalström talade. 300 åhörare. Inledning av L. Andersson.
31 medlemmar december 1938
Hans Andersson
Harry Andersson
Johan Fritx Emanuel Andersson
Thyre Bengtsson
Gösta Danielsson
Torsten Hagren sr
Torsten Hagren jr
Eide Jeppsson
Nils Jönsson
Siri Jönsson
Per Knutsson
Åke Cullberg
Anna Larsson
Inga Britt Larsson
Nils Larsson
Ove Larsson
Gottfrid Lundgårdh
Sven Moberg
Gustav Nibelius
Bertil Nilsson
Karl Olofsson
Birger Olsson
Nils Henrik Wilhelm Olsson
Oscar Olsson
Torbjörn Paulsson
Fredrik Pettersson
Henning Skoglund
Per- Yngve Svensson
Julhälsade i DSN
Claes Isaksson, Sollefteå
Fam. Nils Larsson
Inga o Ebbe Walter
K-G Andersson ”Kalmar”
Stig Svensson
1939
11 juni möte på Nytorget med Lindholm som talare inför 250 personer.
8 november. Enskilt medlemsmöte. Lindholm talade.
Julhälsade 1939
John Andersson
Hans Andersson
G. von Essen
C. E. Eide
Nils Larsson med familj
Inga-Britt Larsson
Fredrik Pettersson
Ove Larsson
H. Törnfelt
Ebbe Walter med familj
Nils Wendel
Viktor Rosengren
Pk 11527 G. N.
Friherre Ehrensvärd
Pk 10347 Svensson
Pk 11122 Bengtsson
Säkerhetspolisen hade 1939 registrerat 367 medlemmar i SSS Skåne på olika orter. Bland dem fanns
Reinhold Gustafsson, Laxbron,
Nils Lind , Laxbron
Ove Larsson, Kolg 6
vägarbetare Per Nilsson, Röinge
Ture Lauri, Kristinehem
Ingemar Lidberg, Norreg 18
G Nibelius, Kungsg 20 B
Nils H W Olsson, Kolg 6
åkare Sven Olsson
kamrer Per Yngve Svensson, mejeriet, Hässleholm
1940
Julhälsade:
Nils Larsson med familj
Victor A Rosengren
Lennart Andersson
John Andersson
Svensk
Fredrik Pettersson
Hell- Europa
Karl Olofsson
Ebbe Valter
KG Andersson
sympatisör AG
svenskasocialist
N Wendel
11575 Fredrik Ehrensvärd
1941
20 juli talade propagandachef Bertil Sivén inför 200 åhörare.
31 augusti möte på Nytorget med Karl Eric Hindberger som talare inför 400 åhörare. (Hindberger var i Västra Torup samma dag).
Julhälsade
Nils Larsson
Ove Larsson
J Andersson
C Olof Holmqvist
J Nilsson
Lennart Andersson
A Larsson
A Larssen
frisksportare
Oscar Olsson
F Pettersson
V A Rosengren
N Nilsson
VL
Gustav N
ut med judarna
SJ
MJF
Emil Lundström
Åke Hultgren
CEL
Bergstrand
F Hagren
Hans Andersson
S Jönsson
THT
Nils Vendel
1942
21 juni. Möte å Nytorget. 300 åhörare.
10 juli. Möte å Nytorget. Jönsson talade. 300 åhörare.
12 juli. Brolin talade. 100-tal åhörare.
15 juli. Möte å Nytorget. Hejll talade. 250 åhörare. En murbruksblandare i närheten störde mötet med sitt oväsen. DSF spekulerade i huruvida igångsättandet av den var medvetet eller ej.
1 augusti. Medlems- och sympatisörmöte å Café Cecil. Jönsson talade. Hedersgäst var Sveaborgsmannen översergeant Johannesson från Sösdala.
Julhälsade 1942:
Björn
A. W. H-n
C. W.
Trött på LO
Bokjohan, Sverige
O. Beijer
A. G. med familj
963
För den fria företagsamheten
Mot Konsum och Epa
Gynna svenska företagare
Front mot Konsum
Emil Lundström
S. Jönsson
Ervik
Med Lindholm för Sverige
14266 W-ö
Vankiva Vpl 358 15/41 Tingstedt
Nils Larsson
Lennart Andersson
Viktor Rosengren
Fredrik Petersson
Ove Larsson
Göte Persson
K. Nordström med familj
Y. E. Åkesson
N. O. Olsson
L. J. Johansson
J. L. Nilsson
P. H. R.
F. Hagren
N. A. B.
W. Wallin
Anna Andersson
A. Larsson
N. U.
1943
14 maj möte klockan 19.15 på torget med Jönsson som talare sedan Lindholm blivit sjuk. Cirka 1000 åhörare, de flesta militärer eller arbetare.
julhälsade:
Nils Larsson
Ove Larsson
Anna Larsson
SSS-are 13058
Anna Svensson
Sverige fritt för judar
E. Lundström
S. Jönsson
Fredrik Pettersson
L. Andersson
T. 4
L. Johansson
V. Nordström
Front mot Juden
Otto Nilsson
A. V. Rosengren
Nils Wendel
O. Olsson
A. Gustafsson med familj
Hilma Nilsson
T. H.
Ejnar Bengtsson med familj
Bengt Holmer
Ut med Juden
In med Svea
Statstjänsteman
Kommunalarbetare
SFKO avd. 10
Filare på Mekaniskan
Järnvägstjänsteman
Telefonist
Kamrater på T. 4
1944 julhälsade
Nils Larsson
Ove Larsson
”För Sveriges skull-leve Lindholm”
pk 10191 F P
EL
F O L
V Rosengren
Nils Wendel
S Jönsson
Otto Nilsson
AG med familj
Anna Svensson
”Ut med juden, in med Svea”
köpman
Sverige åt svenskarna
Judehatare
Sverigevän
Antibolsjevik
sympare
Gynna svensk företagare
Per Ransbo
kontorist
statstjänsteman
köpman
banktjänsteman
V Nordström
”En av de många i kronans tjänst”
grovarbetare
handelsbiträde
magasinsarbetare
lantbrukare NP
husmoder
Ove Olsson
H Nilsson
studerande
1946
30 januari. Möte å abonnerad lokal. Inledning av avdelningschefen, därefter talade partiledare Lindholm om utvecklingen inom världspolitiken och frihetskampen. Enligt DSF hade ett stort antal medlemmar och sympatisörer infunnit sig.
1947
16 februari. Formationen i Hässleholm höll sitt första möte för året. Formationschefen inledde och talade om verksamheten i området. DSF skrev att vid nästan varje SSS-möte det senaste året har nya medlemmar tillkommit, däribland detta Hässleholmmöte.
5 maj. Torgmöte å Nytorget. Cirka 200 åhörare. Partiledare Lindholm talade. En skara studenter sjöng delar av Internationalen efter mötet.
4 december. Möte å enskild lokal. Fullsatt enligt DSF. Partiledare Lindholm talade.
1948
15 januari. Möte för att fira partiets femtonårsdag. Formationschefen öppnade mötet och höll ett anförande om den svensksocialistiska verksamheten under de senaste åren.
3 februari. Medlems- och värvningsmöte. Anföranden om vårens propagandauppgifter.
6 november. Medlemsmöte hemma hos en partikamrat. Diskussion om aktuella propaganda- och ekonomifrågor.
21 december. Sista medlemsmötet för året hemma hos partikamrat. DSF rapporterade om en ”relativt fåtalig” publik.
1949
18 januari. Möte hemma hos en partikamrat. DSF rapporterade att ”deltagandet var ganska gott”.