OBS detta är en ej färdigredigerad sida som ska kompletteras med bilder och film.
De anti-nazistiska aktionerna i Helsingborg 1942 blev några av de allra mest våldsamma i landet.
”Leve chefen för den svenska nationalsocialismen. Hurra!” ropade de församlade Helsingborgsnazisterna på Ångfärjestationen och höjde händerna till hälsing för Furugård när han skulle lämna Helsingborg 17 januari 32. Furugård vinkade från kupéfönstret och när tåget satte sig i rörelse tog han upp en kvällsupplaga av Lokal- Anzeiger. Men innan han börja läsa blev han tillfrågad av reportern ”Agne” från Öresunds Posten om en intervju. Furugård hävdade att de svenska nazisterna hade 68 avdelningar och att allt gick ”bra- bara bra”.
Furugård höll naturligtvis masken. För det gick inte bra för nazisterna. Varken i Helsingborg eller någon annanstans.
Visst hade SNSP sina trogna anhängare i Helsingborg. Byggmästare Harald Andersson var en av dem. Han arrangerade och medverkade på möten. Han kunde inte gå på ett av mötena eftersom han blivit sjuk. Han skrev då efteråt ett brev till Furugård, önskade gott nytt år och bad om att få ett signerat foto av honom. Han bifogade 5 brevporton.
Men hela Helsingborgspressen var tidigt skeptisk och kritisk till den svenska nazismen. En annan av de trogna Helsingborgsnazisterna, NV Wihlborg, blev i augusti 1932 så förbannad över Skånska socialdemokratens artiklar att han gick in på reaktionen, två gånger, och skällde. Andra gången hade han med sig en insändare som han ville ha in i tidningen, men den togs inte in.
De artiklar han var upprörd över gällde inte en nazist utan lagerbiträdet Alan Weding som också var vice ordföranden i lokalavdelningen av Nationell Ungdom som var ett fristående ungdomsförbund till högern. NU blev två år senare utslängt ur högern på grund av sina nazistsympatier (och döptes om till SNU och senare SNF). Wedings agerande visade anti-semitiska NU:are kunde vara. Weding hade under ett års tid ofredat disponenten och juden Gunnar Plen. De båda hade mötts på en restaurang en sommarkväll 1931. Någon i Wedings sällskap hade ritat ett hakkors på ett stort papper och höll upp det framför Plen och hans kamrater. Weding hade gjort gester och miner åt Plen för att visa att han inte tyckte om dem. Plen lät det bero men senare hade han mött Weding ute på stan vid flera tillfällen. Weding sa ”jude-djävul” till Plen flera gånger. En gång knuffade han till Plen och sa att ”alla judar skulle utrotas”. Våren 1932 hade Plen och en annan jude varit på stan när Weding kommit fram till dem, spottat på gatan och sagt ”fy fan, juda-djävlar”. Den 8 juli hade Plen fått nog. Han gick fram till Weding och sa till honom att sluta med sin förföljelse. Weding svarade med att slå Plen i ansiktet.
I polisförhör hävdade Weding att Plen kallat honom ”nazist-djävul” och slagit honom i ansiktet innan han slog tillbaka. Han tillstod att han ”möjligen” också sagt ”juda-djävul” till Plen. Han förnekade inte att han spottat på Kullagatan vid incidenten i våras men hans uttalanden till Plen med sällskap inte skulle vara riktade till någon person. Han hävdade dessutom att det var Plen som uppträtt otillbehörligt mot honom vid ett antal tillfällen. Han nekade till anklagelserna om att han var nazist.
Plen hade dock vittnen som kunde styrka hans uppgifter och Weding dömdes av polisdomstolen till 8 dagsböter a 3 kronor. På ett NU-möte diskuterades det om Weding skulle bli av med viceordförandeposten men det slutade med att han fick fortsatt förtroende.
NV Wihlborg på Parkgatan 3 var en av de första aktiva nazisterna i Helsingborg. Han och Harry Erlandsson, Röamöllegatan 32, 2 tr, var 1930 kontaktpersoner för det kortlivade nazistpartiet NSFP, som senare gick ihop med SNSP.
Under 1931 hade nazisterna möte tredje fredagen varje månad och diskussionsafton första fredagen varje månad. De hade studiearbete första fredagen varje månad och avdelningsmöte tredje fredagen varje månad. De fick en ny lokal på Långvinkelsgatan 31.
Wihlborg var avdelningsledare för SNSP- avdelningen 1932.
Anti-nazisterna var mycket verksamma i Helsingborg.
Inledningsvis var det kommunisterna som stod för motståndet. De gick, ledda av AL Anderson, på nazisternas möten. 1931 hade de inte riktigt fått ordning på sin argumentationsteknik. Det vanliga var att man höll tyst när talaren sa något man egentligen instämde i och protesterade ljudligt när man hörde något man var negativ mot. Men när de nazistiska talarna framförde sin kritik mot kapitalismen och ställde krav på förstatligandet av banker så hurrade kommunisterna. Och när nazisterna kritiserade ”juden-Marx” och Sovjet så buade kommunisterna. Det blev mycket röriga möten.
Helsingborgsnazisterna ansattes också på arbetsplatserna. Arne Albinsson skrev att de ”röda” på hans arbetsplats kallade honom för ett ”fä” för att han följde ”fädoktorn” (SNSP-ledaren och veterinären Birger Furugård). Albinsson brukade svara att ”det inte är konstigt att vi är fä när vi går bland så många stutar”.
När EPA (Enhetsprisbolaget)-varuhuset öppnade i oktober 1931 stod nazister vid ingångarna och delade ut flygblad med uppmaningen att ”köpa i svenska affärer och inte i några skojargeschäft”. Nazisterna blev tagna av polis för förargelseväckande beteende.
1933 skedde nazismens verkliga genombrott i svensk politik. Överallt i Skåne strömmade publiken till nazistmötena.
Skånska Socialdemokraten gjorde flera uppmaningar till läsarna att inte gå på nazisternas möten. Men det blev ofta tvärtom. Helsingborgarna, både pronazister och antinazister, flockades kring nazisternas talarstolar. I flera referat noteras ”proppfulla” lokaler och i en intern nazistiskt rapport berättas om en publik som var ”helt nazistisk” och applåderade ”så att taket höll på att lyftas på Somelius hus” .
Under 1933 vaknade socialdemokraterna och under sommaren organiserades en anti-nazistisk motagitationsturné över hela Skåne under ledning av Aron Borelius och blivande utrikesministern Torsten Nilsson. De förföljde nazisterna och arrangerade möten samtidigt eller efter det nazisterna haft sina möten. 17 augusti nådde turnén Helsingborg.
Socialdemokraterna ville inte betala entré till nazisternas möte samma kväll arrangerade ett eget möte i Folkets hus samma kväll. Nazisterna var inbjudna till diskussion. 800 åhörare, troligtvis var ingen av dem nazist, infann sig och fick höra Borelius bemöta nazisternas uppgifter om socialdemokratiskt och fiffel. Rasförföljelserna har ”inget med germanskt sinne att göra” och tyskarna har ingen rasrenhet att skryta med för Nordtyskland är ”starkt slaviskt influerat”. Socialdemokraterna skulle försvara demokratin i Sverige:
”Tvinga nazisterna oss att ta näven ur byxfickorna så blir det värst för dem själva” hotade Borelius.
Helsingborgsnazisten Karl T(reskow) hade legat på sjukhus i nio veckor. När han kom ut i oktober hade det varma sommarvädret övergått i kyligt höstväder. Och de varma kläderna var kvar hemma hos Furugård i Värmland. Han skrev till Furugårds fru och bad henne skicka kläderna med ett tåg. Han påminde henne att skicka med det Hitlerfoto och de andra sakerna han lagt på taket av vindsrummet. Resten av hans pinaler kunde hon elda upp eller ge bort.
De svenska nazisterna lyckades inte utnyttja det intresse som Hitler maktövertagande skapade. Lindholm hade 15 januari 1933 brutit sig ur SNSP och bildat NSAP. I december bildades även NSB. SNSP (Furugårdarna) och NSB (Blocket) samarbetade men låg i ständig fejd med NSAP (Lindholmarna). Detta skapade en bild av nazistpartierna som en samling bråkstakar.
Byggmästare Andersson var avdelningsledare för SNSP, Claes Hagström för NSAP under 1933.
Den 6 januari 1934 gjorde nazisterna Wennberg och ”Calle” från distriktet en inspektion av NSAP ortsgrupp 9 i Helsingborg. De träffade bara sekreteraren Floberg, en före detta sergeant som gav intryck av att vara ”en mycket god man”, ”verkar ganska försynt, men sedan vi hetsat upp honom att ryta på vem det vara månde, där det av behovet påkallat, går även det över”, skrev de i en rapport. Wennberg och Calle ville ha bort Birger Olsson som var chef då och de båda trodde Floberg skulle komma att ta över avdelningen och ha bättre disciplin. Nazisten Grape kunde då bli sekreterare, Åhlander propagandachef och Mohlin studieledare, föreslog de. Och beklagade att kassören Kristensson måste avgå och lämna över till Claes Hagström. ”Detta kan aldrig vara nyttigt, men det ska nog ordna sig”, kommenterade de.
NSB började arrangera möten under 1934. NSB hade partilokal på Drottningsgatan 94, ingång från Hallgatan.
Det fanns också en kvinnogrupp inom NSB som hade möte varje tisdag.
Enock Hansson blev avdelningsledare för NSB och assisterades av Wihlborg, som bytt parti.
NSB lämnade in motioner till stadsfullmäktige 17 mars
– om mångsyssleriet skulle avskaffas och ingen skulle kunna vara dubbelanställd
– att inte överlåta stadens arbeten åt AK (för AK-arbetarna fick så dåligt betalt)
– att kommunen inte ska bedriva näringsverksamhet som pensionat eller restaurang
NV Wihlborg och Enok Hansson kritiserades senare i Skånska Social- Demokraten för sina motioner.
Hösten 1934 var det kommunal- och landstingsval (valet hölls senare än det ordinarie septembervalet). Alla tre partierna hade möten under 1934.
NSAP ställde upp med valkandidaterna:
Claes Hagström, hälsovårdstillsyningsman
Tor Floberg, sergeant
Gustav Kristensson, förman
Verner Jarl, chaufför
Erik Friberg, snickare
Hjalmar Svensson, trädgårdsmästare
NSAP målade i sin valpropaganda upp en bild av Helsingborgs stadsfullmäktige som en församling med mycket korruption, mångsyssleri, ansvarslöshet och styrd av ett oduglingsvälde.
Nazisterna anklagade stadsförvaltningen för att spekulerat i aktier med pengar ur en fond för fattiga köpmansänkor (Romares stiftelse). Nazisterna hävdade att 5000 kronor förskingrats och stadsfullmäktige röstat mot en återbetalning.
De ledande politikerna med många uppdrag och arvoden kritiserades och nazisterna anklagade dem för ”stöld av arvode och pengar”.
Socialdemokraterna och högern uppgavs ha gjort en överenskommelse när det gällde tillsättningen av en vaktmästartjänst och en läkaretjänst. Tjänsterna ska ha tillsatts med partifolk.
De halvkommunala bolagen ifrågasattes, speciellt en ölkrog vid namn ”Helma”. Nazisterna ansåg att det var osund och fördärvbringande konkurrens. Krogens vinst skulle gå till välgörande ändamål men användes till att bygga ut verksamheten. Några ledamöter motsatte sig att Helma fick ölrättigheter men blev nedröstade av högern och socialdemokraten. Att Medborgareförbundets ledamot redaktör Somelius lagt ned sin röst i tillståndsomröstningen, kommenterade nazisterna mycket ironiserande med: ”så sköta sig dessa, den nya nationella väckelsens män i stadsfullmäktige”.
SNSP-NSB ställde också upp under beteckningen Nationalsocialistisk samling. De upprättade en valbyrå på Storgatan 33 och gav ut en valtidning i form av ett dubbelsidigt blad. Udden i deras polemik var också riktad mot sittande stadsfullmäktige. Första namnet på SNSP/NSB- listan var ingenjör Arvid Nilsson.
Nazister ställde även upp i landstingsvalet.
Valkandidater för Nationalsocialistisk samling:
(Norra Luggude)
Gunnar Stensson, lantbrukare, Signestorp, Kattarp
Erik Roslund, skomakare, Kattarp
Mauritz Johansson, lantbrukare, Fleninge, Ödåkra
Peter Nilsson, byggmästare, Ebbarp, Kattarp
Georg Richter, lantbrukare, Svanelund Ingelstäde
Erik Sonesson, lantbrukare, Fleninge, Ödåkra
Södra Luggude
Nils Allvik, godsägare, Rosersberg, Kingelstad
Gunnar Stensson, lantbrukare, Signestorp
Gottfrid Nilsson, köpman, Kågeröd
Men valresultat blev en besvikelse för nazisterna. Sammanlagt bara 320 av 24 229 röster i Helsingborgs stad. NSAP fick 215 röster och Nationalsocialistisk samling 105 röster.
Landstingsval gick ännu sämre: 204 av 21 631 röster för nazistiska partier.
Det räckte absolut inte till några mandat.
Trots det dåliga valresultatet fortsatte kampen mot nazismen. Helsingborgs socialdemokratiska arbetarekommuns ordförande Erik Ståhl polisanmäldes i november 1934 för misshandel av två unga medlemmar i NSAP.
Enligt Den Svenske Nationalsocialisten hade NSAP- nazisterna blivit överfallna i Ramlösa där de klistrade upp nazistaffischer. De som överföll ska ha varit 7-8 socialdemokrater som kom farande i en bil. Ståhl ska ha lett överfallet och rivit sönder en av nazisternas kläder. En kvinna i sällskapet ska ha angripit den av nazisterna med en klisterborste. De ska också ha påpekat ”det olämpliga” med att vara nazist.
I Rådhusrättens dom från 12 november friades alla åtalade utom Ståhl. Han dömdes till 10 dagsböter a 6 kronor och att betala 50 kronor i skadestånd till nazisten.
I april 1935 skrev någon på NSAP distriktet, troligen Wennberg som hade ett bryskt språk, att og 9 var ”alla tiders djävligaste formation” eftersom de inte höll ordning på sina 80 medlemmar. Men omsättningen av medlemmar var stor i form av uteslutningar för obetalda medlemsavgifter (se mötesdelen för namn på medlemmar). Nazisternas distriktskontor trodde i september att de många uteslutningarna berodde på att avdelningen ”ej rätt stått i förbindelse med dem”.
Men det var ändå NSAP som stod för den mesta av mötesverksamheten i Helsingborg under 1935. NSAP hade sju möten medan de andra partierna bara arrangerade var sitt.
NSB firade sitt tvåårsjubileum i december 1935. NSB hade hittat på två egna utmärkelser, Trohetskorset och Frihetskorset, som skulle delas ut till nazistiska förkämpar som kallades Engelbrektsmän. Trohetskorset skulle bara delas ut vid detta tillfälle 1935, medan Frihetskorset skulle delas ut även vid framtida ceremonier.
Korsen delades ut av kyrkoherde Hellström vid tvåårsjubileet i Göteborg 7 december. Ett av de 25 Trohetskorsen fick avdelningsledare Enock Hansson.
Nazisten Herman Wirth etablerade sig bland Skånes näringslivshöjdare.
Herman Wirth hjälpte nazisterna att genomföra sina rasistiska idéer. Efter andra världskriget fann han en tillfällig fristad. I Lund. Här fick han hjälp av näringslivstoppar som Holger Crafoord.
Nazisterna hade efter sitt maktövertagande i Tyskland 1933 stora problem med att motivera sin antisemitiska politik och sin tro på ariernas överlägsenhet. Vetenskapsmän utanför Tyskland förkastade nazisternas idéer.
För att försöka få fram bevis för sina rasteorier grundade SS-ledaren Heinrich Himmler 1935 tillsammans med Herman Wirth och fyra andra män det nazistiska forskningsinstitutet Ahnenerbe (betyder ungefär: ”något man ärvt av sina förfäder”) i Berlin.
Flera av de hundratals vetenskapsmän som kom att jobba för Ahnenerbe drog sig inte för att förfalska, manipulera och förvränga sina forskningsresultat så att de skulle passa den nazistiska läran. Herman Wirth var en av dem som inte drog sig för att slira på sanningen för att bevisa sina teorier.
”Världens första skrift”
Herman Wirth var ursprungligen från Holland. Föddes 1885 i Utrecht. Han fick en docenttjänst i holländsk filologi på universitetet i Berlin 1909, deltog i första världskriget på tysk sida, blev kvar i Tyskland och gick in i nazistpartiet 1925.
Han blev känd för den breda publiken 1928 med ”Der Aufgang der Menschheit” (mänsklighetens gryning). Han uppgav att han funnit ”världens första skrift” som kom från en nordisk civilisation i norra Atlanten som gått under för tusen år sedan.
En osannolik teori för de flesta vetenskapsmän som såg Egypten eller Mesopotamien som skriftkonstens vagga, men Herman Wirth var en man som kunde övertyga tvivlare. Han beskrivs som en älskvärd, charmerande, beläst personlighet som till och med hans fiender hade svårt att tycka illa om.
Hitler tog avstånd
Wirth var fascinerad av hällristningarna och runorna i Sverige. Han trodde de var en forntida nordisk ras heliga texter. Han organiserade därför expeditioner till Bohuslän. En mindre 1935 och en större 1936. Åttamannaexpeditionen gjorde stora avgjutningar av hällristningarna innan de fortsatte till Norge och nya fynd.
Men då hände något som avgjorde Wirths framtid. Under partidagarna Nürnberg i september 1936 tog Hitler i ett tal avstånd från Wirths arbete.
Hitlers lakej Himmler insåg vart vindarna blåste och degraderade Wirth. Hans vetenskapliga fusk kom dessutom i dagen.
Gömde arkivet i grotta
Men Ahnenerbes arbete med att försöka legitimera nazisternas grymma ideologi fortsatte. Ahnenerbes män var inblandade i krigsförbrytelser mot judar, koncentrationslägerfångar och civila under kriget.
Ahnenerbes arkiv gömdes vid krigsslutet undan i en grotta, men hittades av amerikanerna och användes som bevismaterial i Nürnbergrättegångarna. Ahnenerbetjänstemannen Sievers hängdes.
Herman Wirth angavs efter kriget av en granne. Han hamnade i fångläger, men bytte namn och lyckade lura de amerikanska myndigheterna om sin bakgrund.
”Offer”
De klassade honom som ett ”politiskt offer” för nazismen. Han släpptes fri 1947 och for tillsammans med familjen till Sverige. Först till Hässleholm och senare till Lund och Bjärred. Felix Herman Wirth Roeper Bosch, som var hans fullständiga namn, använde sig av flera olika namnkombinationer: Felix Bosch, Heinrich Bosch och Felix Roeper. 1953 startade han företaget Institutet för Färgfoto AB.
Wirth fick pengar av Holger Crafoord, vd för Åkerlund & Rausing och inflytelserik industriman, och en av männen inom Gleerups samt en annan oidentifierad penningstark Lundabo.
Företaget hade sina första lokaler på Stora Södergatan 57 och var först i Lund med att satsa på färgfoto för reklambranschen. Men pengarna tog slut.
Företagsidén var 10-15 år före sin tid och Wirths oförmåga att sköta ekonomiska angelägenheter gjorde att pengarna hamnade i fel fickor, bland annat i hans två döttrars som var anställda på företaget. Holger Crafoord kopplade in sin planeringsman på Åkerlund & Rausing, Poul-Henrik Kongstad, för att reda upp affärerna.
– Wirth och jag hade helt motsatta idéer om hur företaget skulle skötas. Jag var missnöjd med namnet, Institutet för Färgfoto. Det fungerade kanske i Tyskland men i Sverige fick man förklara det hela tiden, berättar Poul-Henrik Kongstad.
Toabesök avslöjade bluffen
Under en middag i Wirths villa i Bjärred gjorde Poul-Henrik Kongstad en häpnadsväckande upptäckt.
– Jag skulle gå på toaletten men öppnade fel dörr. Jag hann se ett stort oljeporträtt av Wirth iförd tysk uniform i rummet innan Wirths dotter slet mig därifrån. Jag fick inget trevligt intryck av Wirth, som en militär i civila kläder. Och han tyckte inte om att jag blivit placerad som platschef i ”hans” företag, berättar Poul-Henrik Kongstad.
Poul-Henrik Kongstad vidarebefordrade uppgifterna till Holger Crafoord och Kongstad tror att detta var första gången han fattade misstankar om Wirth och hans bakgrund.
Wirth avpolletterades, Institutet övertogs av finansiärerna och sedan av Holger Crafoord ensam. Det flyttades 1954 till Tornavägen och på 1960-talet vidare till Malmö. Kvar från företagets tid på Tornavägen 11 finns idag en glasmosaik på gaveln av huset.
Skrev i Sydsvenskan
Herman Wirth fortsatte att använda sig av olika namn. Under pseudonymen Folke Freij ska han ha skrivit i flera svenska tidningar, däribland Sydsvenskan.
Wirth ansökte om svenskt medborgarskap men fick aldrig något. Han flyttade tillbaka till Tyskland 1954 men återvände gång på gång till Bohuslän för att göra avgjutningar.
Han var oskicklig och skadade hällristningarna. 1964 förbjöd svenska myndigheter honom att ”rengöra, rita av eller göra avgjutningar”.
Herman Wirth var länge förpassad till historiens glömska. Men 1980, ett år innan han dog vid 96 års ålder, avslöjade Der Spiegel Wirths nazistiska förflutna när han var på väg att skapa ett museum över sina bevarade hällristningsavgjutningar.
Lundaprofessorn Göran Dahl har kartlagt hans tid i Skåne, den tyska forskaren Luitgard Löw, numera bosatt i Sverige, skrev en avhandling om honom på 1990-talet och förra året kom den amerikanska forskaren Heather Pringles bok ”Härskarplanen” som beskriver Ahnenerbe och Wirths verksamhet.
Men Wirth har anhängare kvar. Det finns en grupp gamla nazister som kallar sig UR-Europa, några av hans sånger har spelats in av vit makt-band och det finns exempel på att new agerörelsen influrerats av hans tankar.
Enligt ett obekräftat rykte levde det i de Crafoordska kretsarna kvar ett annat sorts minne av Wirth. Holger Crafoords hustru lär ha skojat om att det i Wirth äntligen fanns någon som har kunnat lura Holger Crafoord. Och det var den piken som fick Holger Crafoord att driva företaget vidare efter Wirths misslyckade.
1936 var det riksdagsval men bara fem NSAP- möten noterades. Och det gick ännu sämre än 1934; 220 röster i riksdagsvalet. SNSP lade ned verksamheten och NSB försvann efter ett tag.
NSAP var ensamt kvar. Och de gav inte upp. Inte heller motståndarna. Det resulterade i storbråk.
5 september 1937 hade södra landsdelen av NSAP ting (partiförhandlingar) i Fredrika Bremerförbundets lokaler. 200 nationalsocialister deltog. Efteråt samlades de på Sundstorget. Molund talade och motdemonstranter fanns på plats. Cirka 500 på plats där (uppgifterna varierar, lägsta antalet angivet). Sedan marscherade de till Nya Torg. Bara detta var i sig en provokation eftersom Nya Torg var vänsterns hemmaarena. Det var här oroligheterna började. Bråk, oljud, och knuffande bland de 3000 i publiken. Polisen begärde förstärkning med 9 man.
En kommunistisk kvinna hävdade att hon blivit slagen av en nazist och en annan nazist uppträdde aggressivt mot två kommunister. Båda nazisterna greps och fördes till polisstationen för förhör. Efter mötet eskorterade polisen nazisterna till Fredrika Bremerlokalen där de höll till.
DSN rapporterade om marxister som ”trängde sig på” nationalsocialistiska flickor under mötets gång. Polisen undlät att ingripa, enligt DSN. Vidare rapporterades att en SA-man överfölls av ”ligister” under mötets gång och i fallet efter ett slag knuffade omkull en kvinnlig marxist (det var en av de nazister polisen grep).
En medlem ur NSAP:s musikkår blev överfallen enligt DSN. Då nationalsocialisten slog tillbaka ingrep polisen och arresterade nationalsocialisten.
Tre kommunister greps, två av dem gjorde våldsamt motstånd och fick tas omhand av sex polismän vilket upprörde övriga motdemonstranter. Under tiden som de gripna förhördes på polisstationen stod tusentals personer utanför polishuset och väntade.
Det rättsliga efterspelet till mötet blev att nio motdemonstranter bötfälldes och de två gripna nazister friades. DSN var skarpt kritiska till polisens agerande.
Skånska Socialdemokraten beklagade den unga arbetarpubliken på söders uppträdande under nazistmötet. Tidningen ville att polismästaren i fortsättningen inte skulle bevilja tillstånd till nazistmöten. Men det blev det och det den 17 september. Det var ett protestmöte mot tidningen under parollen ”Socialdemokraten inför rätta”. Söderström talade. Efter mötet som samlat 300-400 personer skulle tiotalet nazister gå till sin lokal på Kullagatan. De förföljdes av bortåt 1000 personer som skrek och skränade. Talaren Söderström fick en blessyr vid ögat och de 6-7 polismän som eskorterade dem fick för att få slut på attackerna bilda en kedja på Storgatan vid Bergaliden. Några av dem drog sina sablar och detta ska ha lugnat ned situationen.
1938 var det kommunal- och landstingsval igen och nazisterna arrangerade åtta möten innan valet och två efter det. Men det gick ännu sämre den här gången. 224 av 27 042 röster Det gav inga mandat.
NSAP bestämde sig för att omorganisera sig. Kopplingarna till Tyskland skulle tonas ned rejält. Det blev bland annat symbolbyte, vasaskärven istället för hakkorset, och nytt namn SSS- Svensk Socialistisk Samling.
SSS protesterade mot Kaj Muncks pjäs ”Han sitter vid smältdegeln” för att den ville ”framkalla tolerans bland vårt folk för judarnas kriminella mentalitet”. Flygblad delades ut när ”snuskpjäsen” spelades i Helsingborg 1939 Polisen kom till flygbladsutdelningen och försökte stoppa den samt tvinga nazisterna att plocka upp de flygblad som slängts på marken. De körde sedan bort utdelarna till andra sidan gatan. En av utdelarna åtalades 1939 för att inte lytt polisen och för att ha hindrat trafiken på gångbanan. Dom kom i april (men utslaget oklart).
Samma år fick SSS konkurrens då Einar Heimer bildade Nationalsocialistiska Rättsförbundet. Förbundet gjorde dock inte mycket väsen av sig.
Inkallelserna gjorde att mötesverksamheten gick ned under 1940 (ett möte) och 1941 (tre möten). I landsfogdens (chef över lokala säkerhetspolisen SÄPO) redovisning över verksamheten 1939-1940 konstaterade han att i nazismen i Helsingborg ”för en tynande tillvaro” med bara 47 medlemmar vid 1940 års slut. Men rörelsen ”torde ha en hel del sympatisörer” och det fanns många Helsingborgare som stod i kontakt med svenska och tyska medborgare som tillhörde organisationerna ”Deutsche Arbeitsfront” och ”Deutsche Koloni”.
I Helsingborg hade det 1940 eller 1941 bildats en ungdomsorganisation som med tiden blev en organisation kallad Fosterländskt Enad Ungdom (som också hade småförbund på andra orter). Några av dem sökte sig med tiden till Engdahls Svensk Opposition (under Rolf Clarksons ledning) och några, under ledning av Gunnar E Jönsson och Jan Welin, till nazistiska Nordisk Ungdom våren 1942. NU arrangerade egna möten i partilokalen.
1942 föreslog Bertil Anzén i SNSP en sammanslagning med Helsingborgsadvokaten Einar Heimers Svenska Nationalsocialistiska Partiet (obs ej samma som Furugårds SNSP, vart hans gamla parti Nationalsocialistiska Rättsförbundet tagit vägen är oklart ) men det blev inget med det. Heimer dog samma år.
Säkerhetspolisen i Helsingborg intervjuade hösten 1942 redaktör Åke Regnell som sökt utbilda sig till journalist i Tyskland genom att ta värvning i Waffen SS Leibstandarte Adolf Hitler. Han hemförlovades på grund av sjukdom och gav ut nazisttidningen Veckans PM.
1942 gjorde nazisterna nya försök att värva medlemmar och sprida sin politik i flera svenska städer. Mötesturnén i juli blev den bråkigaste under partiets hela existens. I nästan varje stad möttes nazisterna av hårt motstånd (se till exempel Trelleborg där militär fick tillkallas).
Mötet 14 juli i Helsingborg blev otroligt stökigt med sju anhållna motdemonstranter. Föreningen Kämpande Demokrati uppges ha legat bakom oroligheterna.
Både Skånska Socialdemokraten och Helsingborgs Dagblad beskrev ingående kravallerna i samband med mötet. Själva mötet förflöt ganska lugnt, Brolin talade i 35 minuter och en motdemonstrant av de 800 åhörarna greps i början av mötet. Troligt tjänade detta och poliskedjan som avskräckande exempel. Det var när nazisterna skulle lämna Sundstorget som oroligheterna började. De skulle till en bil på Kungsgatan som flera yngre kvinnor och män rusade efter. Polisen bildade åter kedjor och stängde av Kungsgatan vid Sundstorget och Roskildegatan. Brolin kunde lämna platsen men fler och motdemonstranter infann sig. Massorna trängde sig på kedjorna och några poliser drog sina sablar. Ynglingar kastade ryska smällare och skrek. Sju greps och tre av dem för fylleri. Några förbipasserande oskyldiga råkade ut för slag och hotfulla tillmälen.
Kommissarie John Kristenson intervjuades och hävdade att det var pojkar i tonåren som ställde till bråket.
Polisintendenten (vem?) uttalade sig för Öresunds Posten: ”Egentligen gingo vi alldeles för humant tillväga, men skulle dylika uppträden upprepas i framtiden ha vi andra åtgärder som vi komma att vidta. Jag trodde verkligen inte att hälsingborgarna voro så ouppfostrade och besatt en så dålig möteskultur” (30/42).
Enligt DSF hade polisen gripit sju och antecknat 10 personer under kravallerna 14 juli.
Helsingsborgs arbetarekommun och Helsingborgs fackliga centralorganisation begärde med anledning av 14-julimötet hos länsstyrelsen att nazisterna inte skulle tillåtas ha nästa möte tisdagen 21 juli 1942 på Sundstorget.
Polismästaren kritiserades av Skånska Socialdemokraten som ansåg att polisen inte skulle bevilja tillstånd till nazistmöten. Polisen beskylldes dessutom för att inte ha mod nog för att ingripa mot nazisterna.
Polismästaren Göte Friberg yttrade sig över fackets begäran och anförde ”att varken mötestalaren eller mötesarrangören har minsta skuld till de oroligheter som tirmade (sic) vid nazistmötet den 14 juli” och ville med detta inte återkalla det tillstånd nazisterna fått.
Polisen gjorde därefter ett uttalade i Dagsposten:
”Polisens uppgift är helt enkelt att upprätthålla eller återställa ordningen och den har icke rätt att härvid taga hänsyn till person oavsett hur förhatlig en sådan kana vara eller hur förhatlig en rörelse kan vara i mångas ögon/…/ Vi måste tyvärr om omständigheterna så kräver angripa våra egna medborgare även om vår eventuella popularitet få hårda törnar. Men samhället har nog större användning för en ordningsmakt den kan lita på än som bara är populär”.
Även borgmästaren Joel Luarin la sig i debatten för att stödja polisen som anklagades för att vara nazistvänlig:
”Jag har överhuvudtaget svårt att förstå hur svenska socialdemokrater så kunna ha glömt sin egen lång och resultatrika kamp för yttrandefrihet att de nu- komna till makten- i sin tur ropa på polisförbud då ett misshagligt oppositionsparti vill hålla möten”./../ ”Enligt min mening är detta icke nazistkravaller, än mindre poliskravaller, men helt vanliga bråkmakarkravaller. Skall sånt tvinga myndigheterna på knä?”.
Han tillade att polisen kan betecknas vara nazistvänlig kan man säga detsamma om regeringen som har belagt fler kommunisttidningar än nazisttidningar med beslag och transportförbud.
Inför mötet 21 juli uppmanade Skånska Socialdemokraten sina läsare att inte gå dit och skulle ”de ändå ha den dåliga smaken” att göra det så borde de hålla sin ”nerver i schack”.
Mötet blev dock ett västgötaklimax för olyckskorparna.
3000 personer kom till Sundstorget, Tre personer greps men mötet blev betydligt stillsammare än det som tidigare hållits. Tf polismästare Göte Friberg förklarade sig tillfredsställd med att mötet avlöpte lugnt. HD skyllde den stora uppslutningen på att Skånska Socialdemokratens skriverier, eller ”psykopatiska utgjutelser” som HD formulerade dem, hade lockat så många till platsen.
Även Helsingborgs Posten anklagade Skånska Socialdemokraten för att med sin ”upphetsande journalistik” ha lockat så många åhörare till mötet och att glåporden mot polisen bottnade i Skånska Socialdemokratens insinuationer.
Skånska Socialdemokraten kontrade med att skriva att ”polisen visade sig också ha ett bättre handlag” än vid förra mötet.
Bråken knäckte dock inte nazisterna. I slutet av 1942 hade SSS minst 72 lokalavdelningar över hela landet. 21 av dem fanns i Skåne. Og 9 var en av dem. Enligt en förteckning med osäkert ursprung fanns det, i november 1943,53 SSS medlemmar med Helsingborg som postort.
Sedan 1940 hade säkerhetstjänsten registrerat misstänkta och verkliga nazister. Förre rådmannen Wohlin, utpekades 1944 som ivrig nazist. En annan ivrig nazist och drivande kraft inom SSS på 1940-talet var kammarskrivare Hans Decker. Detta bekymrade hans arbetsgivare, Tullverket, som flera gånger utredde hans förehavanden. Hans politiska aktivitet lär ha fördröjt hans befordran efter kriget, men verket lät han hållas trots att han ska ha haft på sig tulluniformen på ett möte och var riksdagskandidat för SSS 1944.
Men krigsslutet och avslöjandena om koncentrationslägren gjorde att många svenska nazister lämnade rörelsen. De slutade betala medlemsavgiften och svarade inte på brev eller uppmaningar från SSS. Men ortsgrupp 9 i Helsingborg var aktiv under 1946. SSS tidningar delades varje vecka ut i brevlådor. Utdelningens skedde oftast på ”fridagsmorgnar” då det inte kom någon annan tidning. Ortsgruppen var aktiv i nordöstra Skåne, sydvästra Småland och hade planer på att arbeta även i södra Halland.
Men 1948 var mötesverksamheten över i Helsing. Lindholm ledde det sista mötet 1 mars och beklagade sig över regeringens nazistjakt. 1950 lade han sedan ned hela SSS- rörelsen.
reds anm
OBS All Wirth-dokumenten är inte utskrivna eller genomgångna. Finns i mappen ”Nazi tidningar på foto 3574- 3690
Helsingborgspressen om nazismen
Helsingborgs Dagblad
Helsingborgs Dagblad var genomgående negativ till de svenska nazisternas göranden. Alla referat från mötena hade en mycket skeptisk och raljant ton. Några enstaka annonser för möten publicerades.
Nazisterna bedömdes våren 1933 inte ha någon chans att få makt i Sverige, förutsatt att högern insåg att inleda en ”nationell föryngringspolitik” och inte ”tar vinden ur seglen” för den nationella ungdomen som sågs som de enda som kunde förhindra nazismens utbredning. I själva verket blev det tvärtom; de nazivänliga lämnade högern och det var de unga socialdemokraterna som hindrade nazismen.
Hitlers förmåga att styra regeringen ifrågasattes vid machtûbername och Tyskland beskrevs som ”under Hitler-psykos”. Men annars uttryckte HD uttryckte flertalet positiva omdömen om Tyskland.
Att Helsingborgs Dagblad har gått till historien som en nazistvänlig tidning beror på inte enbart på de många Tysklandsvänliga ledarna och artiklarna.
Chefredaktören Ove Sommelius var dessutom med och bildade Medborgareförbundet som var en utbrytning ur högerpartiet. Medborgareförbundet bildades för att kämpa för nationella idéer och för att motarbeta socialism och kommunism. Förbundet förde tidvis intensiva diskussioner om ett samgående med Helsingborgs Nationella Ungdomsförbund som var en del av SNU (blev senare SNF) som var en nazistvänlig utbrytargrupp ur högern (eller Allmänna Valmansförbundet).
I likhet med de flesta andra vänstertidningar gjorde Skånska Socialdemokraten ingen skillnad fascister, högerextrema, nazister, ”halvnazister” etc. De buntades alla ihop som fascister eller nazister. HD, med sina klara kopplingar till Medborgarförbundet och sin protyskhet, kallades ”Quislingorgan”, samt ständiga kritik av socialdemokratin gjorde att tonen dem mellan var hätsk.
Helsingborgs Posten
Helsingborgs Posten var avvaktande i sina kommentarer kring Hitlers maktövertagande. Den trodde inte att han skulle kunna ”tämja sina vilda massor” men tillade att allt var osäkert.
Helsingborgs Posten hade fyra referat från svenska nazistmöten, alla beskrev stökiga möten.
Öresunds Posten
Redan 5 mars 1931 tog en ledare i Öresunds Posten avstånd från nazismen. Eftersom det på nazistmötet 3 dagar innan inte hade gått få någon reda på de svenska nazisternas program och de var en kopia av den tyska nazismen utgick ledaren från de tyska nazisternas idéer. Antisemitismen, målet att skapa ett Stortyskland, fientligheten mot kristendomen och presscensuren togs upp. Ledaren avslutades med den retoriska frågan: ”Verka de tilltalande?”
Hitlers maktövertag kommenterades i mycket skeptisk ton i Öresunds Posten. Ledarskribenten gjorde dock några väldigt felaktiga framtidsprofetetior. Den trodde att nazisterna uppgörelse med de andra partierna skulle få ned nazirörelsen på jorden. Det skulle inte heller bli någon radikal omläggning av tysk politik, oppositionen av kommunister och socialister skulle enas och det skulle bli omöjligt för Hitler att hålla greppet över massorna. Idag vet vi att det blev precis tvärtom; oppositionen krossades, greppet över massorna hårdnade och politiken förändrades radikalt.
Öresunds Posten tog in minst fyra annonser för nazistmöten och alla refererades dessutom.
Öresunds Postens reporter ”Agne” gjorde 1932 en intervju med Furugård när han färdades med ett tåg från Helsingborg.
Furugård lät sig villigt intervjuas och berättade om det besök han nyligen gjort i Tyskland. Det här är en av de få intervjuer med nazistledare som publicerats i skånsk press. Det mesta i intervjun handlade om förhållandena i Tyskland men även den svenska rörelsen kommenterades. Furugård hävdade att de svenska nazisterna hade 68 avdelningar och att allt gick ”bra- bara bra”.
Skånska Socialdemokraten
Skånska Socialdemokraten var likt alla andra skånska socialdemokratiska tidningar öppet fientlig och kritisk mot både den svenska och tyska nazismen. Hitlers maktövertag skylldes på kommunisterna som ”trasat sönder den tyska arbetarklassen” och lämnat landet prisgetts åt ”rövare”.
Redan 1932 (26 aug) började man argumentera mot den svenska nazismen i samband med ett möte Furugård hållit i Helsingborg. ”Ett hejdundrande fiasko” skrev Skånska Socialdemokraten men i avsaknad av vidare argument fick tidningen citera Värmlands Folkblad som hade en ivrig och initierad anti-nazist i redaktör Gunnar Lundberg.
Skånska Socialdemokraten och andra vänstertidningar som Arbetet kritiserade ofta polisens insats. Både i september 1937 och i juli 1942 , ansåg Skånska Socialdemokraten att polisen inte skulle bevilja tillstånd till nazistmöten I Helsingborg. Polisen beskylldes för att inte ha mod nog för att ingripa mot nazisterna.
Skånska Socialdemokraten kritiserade 1 september 1933 publicistklubbens ordförande hr Ljunglund för att via sin tidning Nya Dagligt Allehanda uppfostra läsarna att känna sympati för nazisterna.
Helsingborg- möten, medlemmar och julhälsningar
1930
5 april möte på Rialtobion inför en fåtalig publik. Lindholm talade och kritiserade nedrustningsbeslutet 1925 som försvagade krigsmakten, i raljerade ordalag: ”Sedan kan bolsjevismen i öster och imperialismen i väster göra Sverige till slavmarknad, för sedan är det bara Frälsningsarmén kvar att avrusta”.
3 juni möte med Wenchert som talare på temat ”Vad vill nationalsocialismen” och gick igenom partiprogrammet.
1931
30 januari. Diskussionsmöte på Café Metropolis. Kandidat Tornberg talade.
2 mars. Stormigt möte i fullsatta (400 personer) Folkets hus B-sal. Lindholm talade i två timmar och kommunister störde honom flertalet gånger. BILD finns.
HD skrev att salen var full av folk. Kommunister och nazister var i majoritet. Därför uppstod det en märklig stämning där det omväxlandes ropade bravo, fy, heja och fy. Det var kommunisterna som omväxlande hejade på Lindholms kritik av kapitalismen och buade åt negativa ord om ”juden Marx” eller Sovjet.
När mötet var över hade Lindholm ”utskrattas, avhånats och avhurrats mer än någon annan talare kunnat stå ut med”, skrev ”Mr W” i HD.
Öresunds Posten refererade mötet som ett ”stort rabaldermöte” med många rop om fy, usch och lögnare. Efter ett tag gick det inte att få någon reda i föredraget skrev signaturen Essem.
12 april. N V Wihlborg berättade om kongressen i Göteborg inför avdelning 12:s medlemmar och inbjudna. Ingenjör M Sandsjö och en arbetslös nazist sjöng och spelade som avslutning.
27 april. Wenchert och O. Tornberg från Lund talade om ”klasshatets upphörande”. Ett halvtdussin nya medlemmar skrev in sig.
17 maj. Distriktmöte på Terassen. Wenchert talade och teol stud Sten Hallqvist tal om den ”neger-jazz kultur som judarna vill pracka på oss”. Sommarens mötesverksamhet planeras.
8 maj. Diskussionsmöte om ”judefrågan” och ”judarnas skuld till de nuvarande samhällsföreteelserna”
5 juni. Diskussionsmöte om ”försvarsfrågan” med ”vänstermän”
8 oktober. Utomhusmöte på Nya torg med en flakvagn som talarstol. 500 personer lyssnade till Lindholm som talade om ”krisläget” men blev avbruten av kommunister vid några tillfällen. En penninggåva överlämnades till kampfonden och efter mötet samlades nazisterna på café Metropol.
23 oktober. När EPA( Enhetsprisbolaget)-varuhuset öppnad stod nazister vid ingångarna och delade ut flygblad med uppmaningen att ”köpa i svenska affärer och inte i några skojargeschäft”. Nazisterna blev tagna av polis för förargelseväckande beteende.
1932
15 januari. Furugård var utlyst som talare på mötet men hans bil hade gått sönder i Tyskland och andra talare fick rycka in på mötet . Wihlborg inledde innan Landahl och Wenchert tog vid talade inför de 200 åhörarna.
HD räknade de betalande till 150 betalande personer. Avdelningsledare Wihlborg hälsade välkommen sedan det spelats både marsch och smäktande vals. Både Tornberg och Wenchert talade, den senare iförd uniform TECKNINGAR FINNS!!!
Wenchert bedömdes vara en briljant talare och en äldre man utbrast när han var klar:
”- Djävla karl till och orka. Det låter ju så trevligt att man nästan har lust att bli en sån där nazis”.
Åhörarna jublade och det var ”en rolig kväll helt enkelt” skrev ”Don Gil”.
Annons och referat med rubriken ”Blodets röst på Centrum” i Öresunds Posten. 200 åhörare och referenten berömde Wenchert för att ha ett ”utomordentligt skönt” språk.
4 mars. Möte i partilokalen där Landahl och Wihlborg talade innan det blev diskussion.
11 april. En diskussion om ”vem styr vår värld” som förts i Öresundsposten en längre tid medförde att nazisterna bjöd in till diskussions möte i Centrum. Nära 200 personer kom där Wihlborg och Landahl förde nazisternas talan bland folk från unghögern och kommunister. Mitt under mötet infann sig, oannonserat, Furugård som var på väg hem från en föreläsningsturné i Tyskland. Han höll ett tal om sina intryck från Tyskland där nazismen enligt honom ”banade väg för folkets frigörelse”.
Stormigt diskussionsmöte på en fullsatt restaurang Centrum skrev HD. Nazisten Tornberg omnämndes som ”höra till fårahuset” och Wihlborg framförde ”tröttande svammel”. Dr Gustaf Olsson berömde nazisternas inställning i rasfrågan och Furugård hävdade att ingen kunde kalla sig svensk som inte hade sina rötter i böndernas led.
Annons och referat i Öresunds Posten. Ett part hundra personer närvarande och referenten noterade dr Gustaf Olssons inlägg om nazisternas ”herreinstinkt” och Olsson menade att det var meningen att andra folk skulle tjäna oss.
20 augusti Furugård talade på Nya torg inför cirka 3000 personer. Wihlborg inledde och avslutade.
Annons och referat i Öresunds Posten. Furugård uppges ha rört sig med stora belopp över hur mycket internationella kapitalet stulit från svenska folket. ”Miljarderna dansade formligen jazz inför de häpna åskådarna” var omdömet i Öresunds Posten.
Skånska Socialdemokraten skrev att en ”spexartad tillställning” ägt rum på Gustaf Adolfs torg och att det slutat som ett ”hejdundrande fiasko” för Furgård.
1933
SNSP
21 februari talade Brolin på den fullsatta restaurant Centrum med 200 åhörare. Wihlborg inledde mötet och det såldes många tidningar och ”åtskilliga” nya medlemmar registrerade sig.
HD skrev att Brolin talade och kritiserade som vanligt socialdemokraterna men ville inte, trots uppmaning från en åhörare, förklara nazisternas program utan överlät till Furugård att göra det på ett kommande diskussionsmöte.
15 maj var Furugård huvudtalare på ett fullsatt Konserthus. Avdelningsledare Andersson inledde innan Dahlqvist talade om ”individens plikt att offra sig för folket”. Furugård ”hälsad av våldsamma ovationer” talade om att bolsjevismen ”måste ge vika för den nordiska kulturen, framsprungen ur den germanska skaparviljan”. Musik under nazisten Sjöbergs ledning spelade både innan och efter mötet.
”Proppfullt” skrev HD om mötet där Furugård med sin ”vitalitet och scenvana” fick ”publiken med på noterna” redan från början
17 augusti talade Brolin i centrum inför cirka 225 personer som var ”100-procentiskt nationalsocialistisk”. Socialdemokraterna anordnade ett parallellmöte där Borelius enligt nazisterna sagt att man skulle ”hänga nazisterna med stövlarna i vädret”.
27 augusti hade Helsingborgsavdelningen arrangerat en ”soire” där Dahlqvist och Furugård talade. Det spelades också upp ett politiskt spex där man gjorde narr av flera politiska ledare. Inträdet var högt med det kom ändå cirka 100 personer.
Annons i HD för SNSP- soirén.
19 september talade Wihlborg i restaurang Centrum inför ”en talrik publik”. Socialdemokrater var inbjudna men kom inte. G Wethin avslutade mötet.
NSAP
2 mars talade Landahl inför 350 personer som fyllde lokalen till trängsel. Efter mötet ”bråkade kommunisterna som vanligt och våldförde sig på en av våra medlemmar” skrev referenten och tillade något förvånande: ”Mötet kan anses som det bäst lyckade under hela turnén”.
Talrik publik, alla fick inte plats, och många av dem var kommunister. AL Andersson, Ax och Clarén diskuterade efter Wencherts föredrag, skrev HD.
12 april talade Lindholm på ett möte i Centrumlokalen inför 140 åhörare. ”Det blev inte fullsatt ty folk hade fått spring på politiska möten hela veckan”. Avdelningsledare Hagström inledde mötet. Referenten skrev: ”förståelsen för nationalsocialismen är ypperlig i Hälsingborg/…/ Avdelningen går kraftigt framåt och arbetar framgångsrikt i den kringliggande landsbygden”.
Enligt HD var mötet avsett som ett ”surpriseparty”.
Lindholms uppmaning att värna om de nationella värdena sågs av referenten som ”en liten kärna av sanning”.
6 juli talade Lindholm på restaurang Helenehill inför cirka 150 åhörare. Många tidningar såldes och nya medlemmar värvades.
25 augusti var Tornberg talare på mötet på restaurang Centrum inför cirka 150 åhörare.
26 oktober talade Nils Pettersson på ”Centrum” inför 150 åhörare. Diskussion utlyst men det fanns inga opponenter.
24 november talade Sterner på Centrum inför 150 åhörare. APC Hagström inledde och Wohlin som kommit hem från Berlin hälsade från Berlinavdelningen.
29 december julfest på pensionat Kullagården för cirka medlemmar och sympatisörer. Tal, musik, deklamation och kampsång.
NSAP Avd 9 Helsingborg julhälsade 1933
Claes Hagström
Birger Olsson
Erik Nilsson
E Friberg
P Assarsson
Sture Thulin
Gustaf Kristensson
1934
SNSP
28 januari möte på Tingvalla med Andersson, Allvik, Hedh och Welin som talare inför 1500 personer. Många av dem var bönder och Allvik tog upp nazisternas jordbrukspolitik. Albertssson sjöng ackompanjerad av direktör Åberg.
Annons och referat i HD. Welin beskrev det som att kom till Helsingborg ”som duvan med en grön olivekvist”. HD:s referenter ”Jönsson m.m.” avfärdade dock Welin som patetiskt ”duvkutter”. Lokalordföranden byggmästare Harald Andersson hälsade välkommen. Wihlborg ifrågasatte Welin som i sin tur ville slänga ut honom, men publiken sa ifrån. När det utropade ett lev för Sverige hopade hälften av dem ”hell” och den andra delen ”fy”.
Dr Welins långa tal, som var kritiskt mot HD, beskrivs av signaturen ”Jönsson m m” som ”patetiskt” och ”smakade ärekränkning”. Mötet inleddes av lokalordföranden och byggmästaren Harald Andersson och, det enda referenten var nöjd med, Stenhammars solosång som var ”mycket bra”. Welin gick stundtals upp i falsett och citerade friskt med Fröding, Shakespeare, Archimedes och Tegnér samt konstaterade framsynt att striden kommer att stå mellan nazister och kommunister ”hakkorset eller sovjetstjärnan, det blir valet”.
Hedh var eftertalare och han föll referenten mera i smaken; ”det var något av Furugårds friska tag över mannen och knep starkare applåder än doktorn”.
NSB- nazisten N V Wihlborg tog sedan till orda och han fick starka applåder från publiken men ordföranden ville slänga ut honom. Stämningen blev hotfull och det hela slutade med att ungefär halva publiken ropade ”hell” och den andra ”fy”, åt Welin.
Wihlborg hade 30 januari 1934 en insändare i HD i vilken han tog avstånd från Welin.
14 maj talade Furugård. Tid, plats och åhörarantal okänt.
NSAP
13 februari talade Landahl inför 350 åhörare i en fullsatt lokal. Efteråt blev det en diskussion som nazisterna kategoriserade som ”meningslös”.
Fullt i lokalen och de som inte förköpt biljett fick stå, skrev HD. Diskussionen ska ha blivit mycket livlig.
22 mars talade Lindholm i konserthuset inför 600 personer. Furugårdarna delade ut flygblad utanför konserthuset.
6 april talade Landahl inför fullsatt lokal. Burman inledde och avslutade.
18 juni möte på Gröningen med Lindholm som talare inför personer.
11 juli talade Sterner inför cirka 1200 åhörare på Gröningen.
3 augusti möte med Dahlrot som talare inför 1800 personer. ”En stor seger för vår ortsgrupp”.
5 september möte på Gröningen med Gerhardsson som talare inför 500 personer.
I maj undrade distriktssekreteraren vem medlem R Hamilton var? Han fick till slut svar från partiledningen att Rolf Hamilton var lantbrukselev boende på Anneberg född 1915, antagen april 1934 .
NSB
5 april möte på Centrum med Brolin, E Hansson och M Rosenkrantz som talare inför cirka 100 personer.
10 april möte på Flybergs Tivoli med Brolin, E Hansson och M Rosenkrantz som talare.
27 april talade Dahlqvist på et sympatisörmöte och efteråt skrev nya medlemmar in sig i partiet.
7 maj talade Brolin på Gröningen inför cirka 500 personer, de flesta kroppsarbetare. ”Kraftigt besvarat leve för ett fritt och enat Sverige”.
28 maj möte i Konserthuset med cirka 400 åhörare. Mötet började med att publiken ståendes lyssnade på musik, Stenhammars Sverige. Avdelningsledare Enoch Hansson hälsade välkommen innan en blandad kör sjöng Morgon av Eklöf och Vårlåt av Boberg. Brolin talade och följdes av kören som sjöng Mitt folk av Nordqvist. Ekström gjorde entré tillsammans med två fanbärare till tonerna av Marcia Carolus Rex. Han hälsades av en stående publik som applåderade och ropade ”hell”. Ekström höll ett kort tal och det utbringades ett leve för ett nazistiskt Sverige. Till tonerna av Vår gud är oss en väldig borg avslutades mötet. Efteråt blev det kamratmöte med cirka 150 deltagare.
Annons i HD för NSB-mötet som också refererades. Avdelningsledare Enoc Hansson inledde innan Ekström, som inte var någon stor talare med sin hesa och kraftlösa röst, pratade inför de 300 i publken.
11 april avdelningsmöte i lokalen
1935
SNSP
trol 12-16 augusti talade Furugård inför cirka 2000 personer. (Detta möte inledde Skåneturnén). Mötet stördes och enligt nazisterna greps ”en skrikhals vid mötets början”.
NSAP
15 februari. Protestmöte mot regeringens monopolpolitik. Algot Andersson talade.
26 april. Möte å Gröningen. Sterner talade. Cirka 500 åhörare.
19 juli. Möte å Nya Torget. Sterner talade över ämnet ”Vem skall göra revolution?”. Ca 500 åhörare.
20 augusti. Möte å Gustav Adolfs torg. Sterner talade. 300 åhörare.
Annons i HD.
30 augusti. Möte å Gröningen. Sterner talade över ämnet ”Är regeringen statsfientlig?”. 400-500 åhörare.
20 oktober. Möte å Konserthuset. Landahl talade. 600 åhörare. Mötet utlyst som diskussionsmöte. DSN rapporterade att ”virriga socialdemokrater” uppträdde i diskussionen.
3 december. Möte å Konserthuset. Inledning av Jarl. Lindholm talade. 300 åhörare
Styrelse og 9 30 januari
Ogch Birger Olsson
Ogs R Grape
Ogk Sture Andersson
Opch Hjalmar Mohlin
80 medlemmar i april 1935, en annan uppgift gjorde gällande att de var 78 st. 83 medlemmar i juli och 71 i december
Omnämnda (deras födelsedata efterfrågas) P Heijl f 17, Karl Olof Larsson f 13, Åhlander f 10, Miedl f 06, Sterner f 10
Fänge hade flyttat från Hbg. Stig Magnussons papper var i oordning. Hugo V Lindhe fick formationen inte tag på.
Nya NSAP- medlemmar
maj
Sture Bernhard Nilsson
Edvard Crossby (återinträtt efter uteslutning)
juni
Åke de Fine Licht
Lars Wilhelm Wollin
Carl Dalberg
december
Nils Edvin Elfstad
Eva Richter
Kjell Gösta Waldemar Wiebe
Avförda maj 1935
Nils Franzén (pga ”föräldraterror”)
Erik Petersson (obet avg)
(odaterad handling, troligtvis september 1935- alla uteslutna pga obetalda avgifter)
Ahlvin
Bohlin
Ida Crossby
Ehrning
Holmström
Hansson
Eric Hall
6500 Johansson
Lindhe
Miedl
Molin
6501 Nilsson
6101 Nilsson
Åhlander
NSB
Helsingborg någon gång under perioden 11 – 18 februari besöktes staden av Nils Lago-Lengquist, Joelson och Martin Ekström på sin stora turné och inspektionsresa. På alla orter som besöktes under den här perioden uppges ”tillslutningen varit stor” och efteråt har flera medlemsansökningar kommit in. Lindholmare störde några av mötena.
Julhälsade från NSB 1935 gjorde i
Helsingborg
Enock Hansen
Nils Hansson
Thure Olsson
John Svensson
1936
NSAP
2 april. Möte å Nya torget. Gunnar Gustafsson talade. 200 åhörare.
8 juni. Molund talade. 250 åhörare.
14 juli. Söderström talade. 400 åhörare.
Annons i HD
17 juli. Möte å Gustaf Adolfs torg. John Svensson talade. 125 åhörare.
12 september Lindholm och Dahlrot talade.
Julhälsning kom 1936 från NSAP
C. Hagström
V. Hammarlund
W. Waad
G. Rosenquist
V. Jarl
Erland Krasell
Pk 1341 Olsson
Pk 8099 Licht
Pk 7469 Nils K.
P. Hyll
Crossby med familj
Pk 6183
Pk 9490
S. B Nilsson
E. Nilsson
Pk 3492
L. Hansson
S. Nilsson
B. Nilsson
H. Nilsson
Pk. 3953 Berglund
M. Myrin
Augustsson
Pk 5344 Persson
Pk 9160 Sandberg
Kp Måns Bock
1937
18 mars. Kamratafton å avdelningslokalen. Jönsson talade. 60-tal åhörare.
11 april. Möte å Gröningen. Dahlrot talade. 500 åhörare. Marxister försökte störa mötet.
4 juli. Möte å Nya Torget. Siven talade. 100 åhörare.
14 juli. Möte å Gröningen. Sterner talade. 500 åhörare.
8 augusti. Möte å Nya Torget. Nils Wenchert talade. 50-tal åhörare.
5 september. Södra Landsdelens ting. Wenchert öppnade tingsförhandlingarna å Fredrika Bremerförbundets lokaler. 200 nationalsocialister hade då samlats. Efter Wenchert talade Molund och Sterner. DSN rapporterade att några bolsjeviker före tingets öppnade lovat att ge nationalsocialisterna ”stryk” om de skulle marschera vidare till Nya Torg (Röda Torget i folkmun) senare på dagen. Marsch efter mötet genom staden till samlingsplatsen Sundstorget. Man hade förbjudit all typ av sång under uppmarschen. Molund talade vid mötet. 2000 åhörare. Enligt DSN försökte några bolsjeviker dra bort folk från mötet. Efter mötet åter uppmarsch, denna gång till Nya Torg. DSN rapporterade om oro i luften och enligt tidningen väsnades och knuffades marxisterna utan att polisen ingrep. 5000 åhörare fanns på plats på torget. Sterner talade. NSAP:s tidningsförsäljare hade förbjudits att sälja tidningar annat än till partikamrater vid talarstolen. DSN rapporterade om marxister som ”trängde sig på” nationalsocialistiska flickor under mötets gång. Polisen undlät att ingripa, enligt DSN. Vidare rapporterades att en SA-man överfölls av ”ligister” under mötets gång och i fallet efter ett slag knuffade omkull en kvinnlig marxist. Publiken upplyste polisen om att en nationalsocialist hade slagit ner en kvinna i publiken, varpå han blev arresterad, helt felaktigt och utan grunder enligt DSN. Vid återmarschen efter mötet var stämningen fortsatt upprörd. En medlem ur NSAP:s musikkår blev överfallen enligt DSN. Då nationalsocialisten slog tillbaka ingrep polisen och arresterade nationalsocialisten. DSN rapporterade vidare hur överkonstapel Gustaf Andersson vägrat låta höra de vittnen som nationalsocialisterna velat kalla till sitt försvar vid polisstationen. DSN lät i tidningstexten Gustaf Andersson veta att han inte kommer ”undgå efterräkningar”. Uppståndelsen följdes ändå av en kamratafton, där Sterner talade. NSAP anmälde senare händelserna till länsstyrelsen.
Annons i HD för marscherna i samband med tinget.
HD skrev också om händelseförloppet. 150 nazister marscherade och kommunistorganisationerna, Helsingborgs socialistiska ungdomsklubb och Helsingborgs kommunistiska ungdomsklubb fanns på plats. Det delades ut flygblad och uppmanades till blockad. När tåget startade vid Sundstorget fanns cirka 500 motdemonstranter på plats och när det nådde Nya Torg var de 3000. Det var här oroligheterna började. Nazisternas tidningsförsäljare ”kvaddades” och polisen fick förstärkning med 9 man. En kommunistisk kvinna hävdade att hon blivit slagen av en nazist och en annan nazist uppträdde aggressivt mot två kommunister. Båda nazisterna greps och fördes till polisstationen för förhör. Efter mötet eskorterade polisen nazisterna till Fredrika Bremerlokalen där de höll till.
Tre kommunister greps, två av dem gjorde våldsamt motstånd och fick tas omhand av sex polismän vilket upprörde övriga motdemonstranter. Under tiden som de gripna förhördes på polisstationen stod tusentals personer utanför polishuset och väntade.
Helsingborgs Posten skrev om demonstrationen och att en nazist på väg hem från söder hade misshandlats.
Skånska Socialdemokraten beklagade den unga arbetarpubliken på söders uppträdande under nazistmötet. Tidningen ville också att polismästaren i fortsättningen inte skulle bevilja tillstånd till nazistmöten.
17 september. Protestmöte mot tidningen Socialdemokraten under parollen ”Socialdemokraten inför rätta”. Söderström talade. 1000 åhörare. DSN rapporterade om demokrater som skrek och väsnades. NSAP:s representanter förföljdes enligt DSN efter mötet av ”hundratals skuffande ligister”. Söderström överfölls och polisen fick spärra av gatorna. Nazisterna antyder att de slagit ned en person som gått till attack mot Söderström.
Annons i HD. Dessutom referat i HD om ”dumt upptåg” i samband med mötet. Efter mötet som samlat 300-400 personer skulle tiotalet nazister gå till sin lokal på Kullagatan. De förföljdes av bortåt etttusen personer som skrek och skränade. Talaren Söderström fick en blessyr vid ögat och de 6-7 polismän som eskorterade dem fick för att få slut på attackerna bilda en kedja på Storgatan vid Bergaliden. Några av dem drog sina sablar och detta ska ha lugnat ned situationen.
Julhälsning 1937 i DSN
3953 Berglund
7469 Carlsson
Ulf Myrin
Verner Jarl
Elvid Augustsson
B. Olsson
C. Hagström
Tor Floberg
Gunnar Hadorph
Paul Hejll
Rickard Hejll
Börje Nilsson
Per Nilsson
Sture B. Nilsson, Kingelstad
Ivar Persson, Bjuv
Gunnar Persson, Bjuv
5344 N. Persson
G. Rosenquist
9160 Sandberg
Jarl o Ester Sonesson
I. Thulin
Ivar W.
S. Th-n
Greta Hageus
Lilly Hansson
Signe Nilsson
Maja-Lisa Thuré
Brita Wallin
Walborg Waad
Hans Paulsson
Nr Karl E. Alfled
1938
4 mars. Dalström talade. 350 åhörare. Inledning av Jönsson.
23 april. Möte å Gröningen. Jönsson talade. 300 åhörare.
4 juli. Möte å Gröningen. Inledning av Flodberg. Lindholm talade. 1000 åhörare. DSN rapporterade att två fulla demokrater omhändertogs av polis.
27 juli. Möte å Gröningen. Dalström talade. 1500 åhörare. Inledning av Floberg.
2 augusti. Möte å Nya Torget ( även kallat Röda Torget). Jönsson talade. 1600 åhörare.
31 augusti. Dahlberg talade. 500 åhörare.
12 september. Möte å Gröningen. Lindholm talade. 800 åhörare.
16 september. Möte å Sundstorget. Jönsson talade. 300 åhörare.
1 oktober. Medlems- och sympatisörmöte. Jönsson och Hejll talade.
22 november. Möte å Centrum. Lindholm talade. 70-tal åhörare. Efteråt medlemsmöte.
Julhälsade i DSN 1938
3953 L. Berglund
1341 Birger Olsson
Axel Nielsen
Brita Wollin
Claes Hagström
Elvid Augustsson
G. Rosenqvist
Greta Hageus
Hans Dencker
John Parmegiani
K. G. Theorell
Lottie Ragnartz
Maja Pettersson
Nils Karlsson
Paul Hejll
Per Assarsson
pk 11619 S.A.
pk 8100
Polly Annino o Lillan
SSLAF avd. 13
SSS avd. 9
Tor Floberg
Ulf Lagerwall
V. Jarl
1939
Julhälsade 1939
Paul Hejll
Karl-Erik Alfelt
Polly Annio
Johan Andersson med fru
Peter Assarsson
Elwid Augustsson
L. Berglund
Nils Carlsson
Hans Dencker
T. A. Floberg
Greta Hageus
Anna Hejll
Richard Hejll
Henriksson med familj
Verner Jarl
N. Johansson
Ulf Lagerwall
Å. Li
Thyra Lindberg
11618 Martin
Signe Nilsson
J. Nordström
1341 Olsson
Ivar Persson
Helmer Pettersson
Frode Svensson
L. Nordström
1939 hade SSS 367 medlemmar på olika orter i Skåne. Bland dem fanns ett flertal, 54 stycken, i Helsingborg. Några av medlemmarna var registrerade på ett företagsnamn.
7 februari. Möte å restaurang Centrum. Inledning av Hejll. Dahlström talade om ”rättsväsendets förfall”. 200 åhörare.
11 mars möte för särskilt inbjudna
15 juni. Möte å Sundstorget. Lindholm talade. 175 åhörare.
13 juli. Siven talade. 250 åhörare.
25 juli. Molund talade. 300 åhörare.
9 november. Möte å Centrum. Lindholm talade. 200 åhörare. Efteråt medlems- och sympatisörmöte med ett 40-tal representanter.
1940
12 mars talade GV Jönsson i ortsgruppens kamplokal . Dunker öppnade mötet och Jahrl pratade om diskussionsteknik innan kvinnogruppen serverade kaffe och det sjöngs Friheten leve.
Julhälsade gjorde
1347 Hejll
Hans Dencker
Greta
John och Gunvor
Martin och Selma
Tor Floberg
Verner Jarl
Frode och Stina Johansson? (efternamnet står på raden efter)
Ragnar S-son
S B Hansson
Helmer Pettersson
N Johansson
Pk 2754
Augustsson med fru
A L
1341
Johan och Ella
Lisa Olsson
Jarl Sonesson med fru
Mauritz Johansson
Nils Andersson
Ivar Persson
Nils Ekdahl
E Andersson
G Wendel
Wiking Pettersson
Petter Assarsson
Nebe
453 Jocobsson
TG Sjölin
1941
4 mars möte på Centrum med Lindholm som talare. Den stora salen uppges ha varit fullsatt när Jönsson inledde innan Lindholm talade om nödvändigheten att avskaffa demokratin för att Sverige skulle kunna hävda sin självständighet.
14 augusti möte på nya torget med Karl Eric Hindberger som talare inför 500 åhörare som trotsade regnet.
20 november talade Lindholm på konserthuset inför 600 åhörare, ”rekord i denna stad” konstaterade referenten i DSF. Socialdemokraterna hade protesterat mot att nazisterna fått hyra lokalen och nazisterna tackade för gratisreklamen. SSS var förargade över att ingen lokaltidning skrev om mötet.
Julhälsade gjorde
Gunvor och John
Selma och Martin
Gunnar H
Hans Dencker
Paul Hejl
Inger Petersson
Wilhelm Roskvist
H S
BF
Kerstin Petersen
Gunnar Jönsson
Greta R
Anna Heijll
Viking
N Johansson
E Gullstrand med fru
Svensson
MJ
P Assarsson
Gunnar Persson
Ivar Persson
Pål Dalqvist
Sven Gunnar Persson
Ulf Lagerwall
Nils Carlsson
Frode Svensson med familj
Ivar Persson
Peter Assarsson
Tor Floberg
Nebe Jönsson
Ragnar S-son
J Nordström
pk 2754
Augustsson
AL
Verner Jarl
Gustaf och Else J.nyårshälsade i 1/42
1942
26 april. Nordisk Ungdom ordnade möte å SSS partilokal.
14 juli. Försök till upplopp. Bråk leddes av norrman. 7 anhållna.
21 juli. Möte å Sundstorget. Propagandachefen talade. DSF rapporterade om publiksiffran 10.000. Efter mötet en del uppståndelse, polis skingrade bråket. Ett flertal Göteborgstidningar hade skickat dit korrespondenter. Överhuvudtaget var mötet välbevakat, sedan mötet den 14 juli väckt stor uppmärksamhet i pressen. Polis fick fösa bort folk från torget efter mötet då massan inte lyssnade till uppmaningen att lämna torget. Två anhållna av polis. Efter mötet kamratafton. Kolla nr 30 om efterspelet till mötet den 14.
4 augusti. Medlems- och sympatisörmöte. Hallberg talade över ämnet ”demokratins sista dagar”. Jönsson talade om SSS program.
23 oktober. Möte å Centrum. Lindholm talade. 200 åhörare.
1943
15 oktober. Medlems- och sympatisörmöte. Sveaborgsledaren talade över ämnet ”Judeinvasionen och bolsjevikfaran”.
26 oktober. Lindholm talade.
1944
7 januari. Partiets årsdag firades med att möte hålls i ortsgruppens lokaler. Otto Hallberg talade.
16 maj. Partiledare Lindholm talade på sin genomresa genom Skåne.
Datum saknas, dock sker mötet en tisdag kväll, med all sannolikhet tisdagen före valet 17 september 1944.
30 november Högtidlighållande å partilokalen. Förbud för skolelever att besöka Nordisk Ungdoms Karl XII-högtid, men såväl medlemmar och sympatisörer samlades ändå. Ländermannen och landskapsreferenten talare.
Julhälsande:
Tor Floberg
Hans Dencker
P Assarsson
Axelsson
N Johansson
Paul och Inger
J H
P Martinsson
NR
IB
BF
Börje
O Ohlsson
W
Cl J
Cl S
WS
typograf L
HD
EFL
Å L
cykelhandlaren
Gunnar Rundqvist
Nils Carlsson
pk 2754
Erik Paulsson
Sonja Axell
Iwan Axell
Gunnar H
fru Anna
civilarbetare
CW
HN
OW
RH
J S Jönsson
Erik H
Uno H
fd Finlandsfrivillig
Anders Jönsson
Finlandsinvalid
Allan och Inga Stina
AT
sjökapten
tvillingen
Verner J
KH
Per Nilsson
1945
julhälsade
avdelning 204 10 kr
köpman 15 kr
PH Ranebo 3 kr
för Sveriges land och folk 3 kr
VA Rosengren 2 kr
V Nordström 5 kr
gammal antisemit 5 kr
pk 9855 5 kr
pk 10611 2 kr
pk 10191 2 kr
pk 13734 2 kr
för rättens och sanningens spridning 10 kr
N Wendel 1 kr
pk 14441 1 kr 50 öre
pk 14951 1 kr 50 öre
pk 14952 1kr 50 öre
NB 1 kr 50 öre
GW 1 kr 50 öre
BH 1 kr 50 öre
GB 1 kr 50 öre
SL 1kr 50 öre
AQ 1 kr 50 öre
Sverige åt svenskarna 1kr
1946
7 april inbjudningsmöte i i sin egen lokal med Lindholm som talare. ”Trots regnvädret hade ett stort antal medlemmar och sympatisörer infunnit sig”. Kvinnogruppen hade aviserat en vårmässa i lokalen på Kolmätaregränd 5 detta datum, men den omnämns inte i referatet.
25 januari. Medlems- och sympatisörmöte å partilokalen. Partiledare Lindholm talade inför drygt 30 närvarande.
1947
3 december. Möte å partilokalen. Partiledare Lindholm talade inför en ”stor, intresserad skara”.
1948 ’
1 mars. Medlems- och sympatisörmöte å avdelningslokalen. Partiledare Lindholm om bland annat ”nazistjakten” som SSS anklagade regeringen för att bedriva.