1946-1950 Dödsryckningarna

OBS Ej färdigredigerad sida, ska kompletteras med bilder och film.

1946 blev det fem möten i Helsingborg, Hässleholm och Malmö och det var också på de tre skånska orterna som de höll igång mötesverksamheten under 1947- 1949. 

SSS hade på grund av ”lokalsvårigheter och åsiktstrakasserier” problem med att arrangera inomhusmöten under 1947. Ombudsmannen Tage Ljungqvist jobbade på att lösa problemen och intresserade medlemmar uppmanades ta kontakt med honom. Uppenbarligen lyckades de inte lösa problemen för nazisterna fick hålla till i partilokaler eller hemma hos nazister. 1947 blev det 37 möten varav 9 i Skåne. 1948 blev det 26 möten varav 10 i Skåne. 1949 arrangerades 4 möten men inget i Skåne.  

Utrotningslägren var kända för alla men SSS försökte distansera sig från deras existens. Enligt SSS officiella sätt att se på situationen hade deras idéer inget med kriget att göra. Buchenwald och gaskamrarna hade inte heller med deras nazism att göra. 

Det var den officiella hållningen men Lindholm tillstod långt senare att SSS:s medlemmar hade ganska olika idéer om vad de stod för och hur de skulle agera i förhållande till Tyskland. En del såg socialismen i nationalsocialismen bara som ett sätt vinna arbetarnas röster. SSS såg sig som svenska nationalister, men en del hade inget emot agera Quislingar om Hitler skulle ha anfallit. En del var fullfjädrade anti-semiter, andra ville gå mjukare fram mot judarna. Några anslöt sig av äventyrslystnad och som föräldrauppror, andra var idealister.

I Lund fanns det ett förband av Nordisk Ungdom kvar. Men 1947 blev de utslängda ur SSS för sin ”ligistmentalitet”. De gjorde inbrott i befälsutbildnings förråd. De kom över 12 magasin till kulsprutor och en bajonett. Bajonetten ska senare ha använts till att hota ett par judinnor på gatan. Två NU- nazister dömdes i Lunds rådhusrätt. 

Även 1950 pågick ungnazistisk verksamhet i Lund men samma år gav Lindholm upp och SSS upplöstes. Det var inte slut på nazistisk verksamhet i Skåne men den kom att föras av andra organisationer än de tre rena nazistpartier som bildats under 1920- och 30-talet. Några av de gamla nazisterna fanns kvar men de flesta hade lämnat rörelsen desillusionerade, skamsna och bittra.